Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vakna till skön musik, senaste nytt, de aktuella personerna och få med dig dagens snackämnen i P4 Väst...
4 mars 2011

Krönikan: Den hotade demokratin

Publicerat fredag 4 mars 2011 kl 05.44
”Varifrån kommer politikerföraktet?”
(4:29 min)
Vem vill ha Fredrik Reinfeldts jobb? Foto: Carin Vidner/Sveriges Radio

Det finns olika anledningar till att färre engagerar sig politiskt. Men oavsett anledning är det ett hot mot demokratin, skriver Bosse Adriansson i sin krönika.

Om vi nu skall tala om hot mot demokratin, eller i alla fall om stora bekymmer för demokratin, är det att allt färre hinner, orkar – eller vågar – att engagera sig i politiska partier.

Och ju färre medlemmar, desto färre som tar uppdrag, desto mer samlas makten på färre händer. Och det är inte bra för demokratin. De flesta folkvalda är fritidspolitiker som ofta sliter hårt för att kombinera politik och privatliv och många tröttnar. Och de borde mötas av litet respekt för att de engagerar sig för något de tror på, inte bara sitter på åskådarbänken och ropar högt.

Det sägs ofta att politiker inte vet något om verkligheten. Frågan är bara vilken verklighet. Alla har sin verklighet och den ena är inte verkligare än den andra. Alla formas vi av våra livserfarenheter. Det finns politiska broilers som går direkt från skolan in i politiken och sedan aldrig lämnar den. Det har onekligen sina sidor, men det kan ju faktiskt också vara så att politiker, just genom att vara politiker, får inblickar i fler verkligheter än de som skriker högst om verkligheten.

Politiker håller aldrig vad de lovar är ett annat mantra. En avhandling förra året visade att både den tidigare socialdemokratiska regeringen och regeringen Reinfeldt uppfyllt de flesta av sina löften. Kanske är politikerna duktigare på det än vi andra är på att uppfylla våra nyårslöften.

Sedan finns det ju löften och löften. Som gamla socialministern Ingela Thalén sa: ”Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att vi har som mål att arbeta för.”

Och så den vanligaste snytingen mot politiker av alla: Dom tjänar så mycket. OK, det är upp till var och en att bedöma.

Att vara statsminister ger 140 000 kronor i månaden. Det är felräkningspengar jämfört med börsens bonusklubb, men om direktörernas badande i miljoner är det tystare i folkopinionen.

Förresten: regiondirektören i Västra Götalandsregionen tjänar 140 000 kronor i månaden, alltså lika mycket som landets statsminister.

För en vanlig minister är månadslönen 112 000 kronor. Som jämförelse kan nämnas att NU-sjukvårdens direktör tjänar 98 000 kronor i månaden.

Om det kan vi tycka vad vi vill. Det är fritt fram i en demokrati.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".