Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vakna till skön musik, senaste nytt, de aktuella personerna och få med dig dagens snackämnen i P4 Väst...

Krönikan: Journalistens roll

Publicerat fredag 6 maj 2011 kl 05.03
”Det är mitt fel, och det känns läskigt”
(8:44 min)
Vad ska journalisterna skriva om? Foto: Lars Pehrson/scanpix

Är det journalistens fel när det går dåligt för Saab? Är det journlistens ansvar att få folk till valurnorna på valdagen. Bosse Adrianssons fredagskrönika handlar om journalistens roll.

Det är mitt fel om folk lägger sig på sofflocket på omvalsdagen nästa söndag. Det är mitt fel om Saab inte säljer tillräckligt många bilar. Det känns faktiskt lite läskigt.

Ja, det handlar nu inte om mig personligen. Det handlar om journalister som grupp, det handlar om synen på budbärare som går tillbaka till de gamla grekerna.

Men låt oss ta en sak i taget. Det är rätt vanligt att politiker lägger ansvaret på valdeltagandet på oss journalister. Ju mer vi pratar om valet, desto fler kommer att rösta. Det kan säkert finnas ett sådant samband nu när det glömda valet skall få sin egen arena. Men det är inte vårt ansvar att få upp valdeltagandet. Däremot ska vi så långt det är möjligt ge väljarna ett underlag om de sakfrågor som valet handlar om, och skildra debatten. I floden av utspel, presskonferenser och tal på gator och torg ska vi nyhetsvärdera.

Det brukar sägas att politiker i valtider springer så fort de ser en mikrofon -och försöker hinna ikapp. Och så mycket uppmärksamhet som regionfrågorna fått de senaste veckorna har de väl aldrig fått. 

Politikerna är rädda för att ett lågt valdeltagande hotar deras legitimitet. Men valresultatet gäller oavsett hur många som röstar, precis som det fattas massor av beslut i föreningslivet även om det bara är några få medlemmar som är med på mötet.

Att rösta är ingen plikt, det kan aldrig vara en plikt i ett demokratiskt samhälle. Att inte välja kan också vara ett val. Sedan kan man ju tycka att det känns rätt att rösta i en tid när människor i andra delar av världen drar ut på gatorna för att störta tyranner och riskerar sina liv för att få välja sin egna ledare.

Det fanns andra som riskerade livet, och då är vi tillbaka i antikens Grekland. Budbärarnas uppgift var att förmedla goda nyheter och dåliga nyheter. Och om det var det dåliga nyheter, då låg de risigt till.  Låt oss tala lite om journalister och Saab-folk. Det finns så många myter, att journalister älskar att ta fram negativa nyheter. Det finns till och med konspirationsteorier om att journalister vill sänka Saab. Det är naturligtvis nonsens.

Själv har jag varit Saabägare i 45 år, jag har aldrig ägt någon annan bil eftersom min pappa hann konvertera från Ford till Saab innan jag fick mitt körkort. Jag var med på tvåtaktstiden, då Saab litet föraktfullt kallades Stallbacka-moped, men jag älskade puttrandet. Det var nästan melodiskt. Jag har sett den tekniska utveckling med turbomotorn som den mest klassiska. Jag tillhör det trogna kärngänget.

Jag vet en del om Saabs betydelse för jobben, för känslan och för stoltheten i Trollhättan. Jag har bott på högst någon mils avstånd från fabriken i större delen av mitt liv och jag var inne i fabriken för första gången för 51 år sedan.

Jag har inte träffat en enda kollega som vill att det ska gå dåligt för Saab, varför skulle någon vilja det? Jag kan förstå att det i Trollhättan finns en trötthet på negativa nyheter, men ibland övergår det till ett sektliknande beteende, vi mot dom, vi med världens bästa bilmärke mot dem som vill klenoden illa, de yttre fienderna som inte förstår någonting. Därför välkomnas alla med pengar in i värmen, de må vara holländare, ryssar eller kineser som ingen hört talas om.  Därför kan Saab-anställda säga "förståsigpåare" med en avsmak som om de spottat ut ett ruttet äpple, samtidigt som de ibland kan säga att det enda vi vet är det vi har läst i tidningen eller hört på radion.

"Förståsigpåarna" har väl ibland varit för pessimistiska när det gäller Saab, förvisso ibland för optimistiska. Det svänger snabbt i den här världen. Men en nyhet är en nyhet oavsett om den är negativ eller positiv. Det är inte medias fel, det är inte budbärarnas fel, att nyheterna om Saab ett tag handlat mer om penningjakt, en stängd fabrik och utsatta underleverantörer än om bilmodeller. Det är inte media som får fart på försäljningen eller sänker den. Saab verkar på en stenhård marknad, där skillnaden mellan liv och död kan vara hårfin.

Därför är det bara att hoppas att veckans positiva nyhet är början till ett mer stabilt liv för Saab. Men om du ska köpa en bil och i så fall vilken, det avgör du, ingen annan.

Och hur det går det vet ingen. Det är ibland svårt att spekulera om det absolut närmaste framtiden, som när Saab-folk skulle duka italienskt för att välkomna de nya ägarna Fiat. Men det blev GM den gången och en hög Saab-chef undrade vem fan Bob Eaton var.

Vad sägs om en meny med pirog, kinamat och en flaska Heineken?

Förresten: Det svenska ordet ängel kommer av grekiska angelos, som betyder budbärare. Bara så du vet.

Är det inte en spännande tanke med en bil som kan komma att tillverkas i både Trollhättan och Inre Mongoliet?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".