Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vakna till skön musik, senaste nytt, de aktuella personerna och få med dig dagens snackämnen i P4 Väst...
Fredagskrönikan

Bosse: Om namn eller icke namn

Publicerat fredag 28 oktober 2011 kl 06.45
Lyssna på veckans krönika
(4:49 min)

Jag hade för ett tag sedan ett mailutbyte med en lyssnare om namnpublicering och skandaljournalistik. Jag kan inte säga att vi blev överens, men det är kanske inte det viktigaste. Det viktiga är att diskussionen pågår. Det finns inga enkla sanningar.

Den här lyssnaren tyckte att vi skyddar mördare och våldtäktsmän genom att inte namnge dem. Han är säkert inte ensam om den åsikten.

För några år sedan väckte Norrländska Socialdemokratens ansvarige utgivare Lennart Håkansson mycket uppmärksamhet genom sitt beslut att tidningen skulle namnge alla som dömts för grov kvinnofridskränkning. Jag tror att det bara blev någon enstaka publicering.

I pressens etiska regler heter det: Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

Men trenden är tydlig: Under de senaste åren har gränserna flyttats fram. Narkotikabrottslingar, mördare, ekonomiska brottslingar – allt fler har fått ett namn och ett ansikte i rapporteringen. I alla fall en tidning har namngett den misstänkte seriemördaren i Malmö, trots att han inte ens är åtalad.

Allmänintresse? Ja, troligen i den meningen att många är intresserade. Men det finns också de som reagerar mot trenden. Bloggaren Ylva Westerlund skriver: "Är det medias ansvar att straffa brottslingar? Hur mycket ansvar ska man visa anhöriga? Ska man visa mer hänsyn till offrets anhöriga än till brottslingens?"

På Sajten Second Opinion sa Värmlands Folkblads ansvarige utgivare Peter Franke i januari: Den etiska utarmningen fortsätter, med kvällspressen i täten. Kvällstidningarna följer mobben på Flashback och andra forum, namnpubliceringar blir vanligare och förtroendet hos allmänheten sjunker.

Det var just kriminaljournalistiken som redan för drygt 100 år sedan ledde fram till de första etiska reglerna. Pressens anseende ansågs vara hotat. Hade hemmansägare Persson varit på fyllan och hamnat i arresten kunde du vara säker på att få läsa det i ortstidningen – med namn och allt.  
Men det fanns som inte kunde förtigas.

Upsala Nya tidning skrev med hjälp av sina källor om Fredrik von Sydow den 9 mars 1932: "... han måste betecknas som en asocial individ som inte tog några hänsyn utan gjorde ungefär vad som föll honom in. Det har upplysts att han åtminstone tidigare använt narkotika och i varje fall har hans spritbegär varit synnerligen besvärligt."

Två dagar tidigare hade 23-årige Fredrik von Sydow slagit ihjäl sin far, häradshövdingen, riksdagsmannen och arbetsgivarchefen Hjalmar von Sydow samt en kokerska och ett hembiträde i faderns bostad på Norr Mälarstrand i Stockholm. På kvällen sköt Fredrik von Sydow ihjäl sin jämnåriga hustru och sedan sig själv på Hotell Gillet  i Uppsala. De efterlämnade en treårig dotter.

De sydowska morden blev förstås en mycket stor nyhet, men i de båda släkterna var tragedin och traumat tabu i många år, ända till Helena Henschen för sju år sedan skrev sin dokumentärroman "I skuggan av ett brott." Hjalmar von Sydow var hennes morfar, Fredrik von Sydow hennes morbror. Där har du ett starkt försenat boktips. 

Det är en berättelse om en tragedi och skandal som gått till historien, men också om barn som sviks, om kyla, missbruk, ångest och stelnade äktenskap, om fasader som spricker, och mitt i allt det mörka: Strimmor av kärlek, passion och drömmar. Det finns sådant som är både klasslöst och tidlöst.  

De första dagarna i mars 1932 är kanske en av de mest laddade i den svenska historien och därmed presshistorien genom tiderna. Atlantflygaren Charles Lindberghs ettårige son kidnappas och mördas, de sydowska morden inträffar och den världsberömde finansmannen Ivar Kreuger tar sitt liv i Paris – allt inom loppet av tio dagar.

Förresten: Det är inte bara pressen som ägnat sig åt skandaler. De mest nakna skildringarna fanns förr i världen i kyrkböckerna. Om en hemmansägare i Krokstad skrevs 1885 i en kyrkbok: Fanns redlös af rus å Restad S.gård 23/12 om aftonen, hemkördes å berusade sig åter den 24/12 o dog i en backstuga Åseröd.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".