Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vakna till skön musik, senaste nytt, de aktuella personerna och få med dig dagens snackämnen i P4 Väst...
Fredagskrönikan

Bosse om årets mest provocerande uttalande

Publicerat fredag 11 november 2011 kl 06.45
Lyssna på veckans fredagskrönika
(4:53 min)
Foto: Jessica Gow/Scanpix.

Det är torsdagen den tredje november. Klockan är 19:30 och det är bara tre minuter och 47 sekunder kvar tills årets mest provocerande uttalande skall levereras. Men det vet jag inte då.

Jag är som vanligt litet nyfiken på vad skall toppa med, det är väl en yrkesskada. Det blir förstås Grekland och så är jag nyfiken på vad det blir om stormen kring Nordea-chefen Christian Clausen.

Rapports löp: ”Signaler från Grekland i kväll: Den omstridda folkomröstningen kan komma att ställas in. Kritiken växer mot Nordeas VD som kan lyfta 100 miljoner kronor i pension samma dag han går.”

OK, inga överraskningar. Nu är det bara tre minuter och 26 sekunder kvar. För Clausen är dagens toppnyhet, men det är inte han som skall stjäla huvudrollen den här kvällen. Inte heller Finansförbundets förhandlingschef Ulf Sedelius, han som sitter i förhandlingar om stora neddragningar i personalstyrkan. 2 000 anställda skall bort, varav uppåt 600 i Sverige.

”Framför allt tror jag att det kan väcka irritation bland allmänhet och det där kommer att spegla av sig på våra medlemmar. Det är de som får ta emot allmänhetens irriation ute på bankkontoren”.

Nu är det bara två minuter och 24 sekunder kvar. Men låt oss ta bakgrunden.

Christian Clausen är sedan 2007 vd och koncernchef i Nordea, där svenska staten fortfarande är en delägare. Nyligen köpte Nordea en lägenhet på 256 kvadratmeter till Clausen på Östermalm i Stockholm. Den kostade 22,5 miljon kronor och kommer att sluka några miljoner till i renoveringar.

Dessutom kan Clausen lyfta mellan 100 miljoner och 125 miljoner kronor i pension, även om han slutar när han år 60 år – på ett bräde och utan avräkning om han får ett nytt jobb.

Så är klockan 19:33:47 torsdagen den tredje november och Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos får frågan om inte Christian Clausen med en lön på tio miljoner och bonus därtill skall kunna betala en lägenhet själv. Det är då Wahlroos svarar:

”Jag skulle gärna höja på hans lön så att han skulle kunna köpa flera lägenheter om han så vill”.

Alltså, Wahlroos, den gamle studenthusockupanten, tycker synd om Christian Clausen som inte har råd att köpa inte bara en utan flera lägenheter i Stockholm.

Flera lägenheter – i bostadsbristens Stockholm. Enligt Stockholms Handelskammare behövs det 73 000 nya bostäder i Stockholm. Uppgiften är från juli förra året och enligt Handelskammaren blir det värre för varje år.

Wahlroos påpekar själv tidigare i Rapport-intervjun att Clausen inte är svensk och har ett hem i Köpenhamn. Det låter ju närmast som om han behöver en övernattningslägenhet.

”Människor behöver faktiskt bo. 250 kvadratmeter låter kanske mycket för en redaktör, men Christian leder faktiskt Europas femte största bank”.

Provocerande, tondövt, PR-fiasko. Ledarskribenter, Folksam, fackliga företrädare och finansmarknadsministern Peter Norman gör vad de kan för att distansera sig från Wahlroos uttalanden.

Kommunikatrionsdirektören Jan Larsson försöker rätta till det med att Clausen behöver någonstans att representera, men för det finns det en lokal på Nordeas huvudkontor.

I det läget skickade Nordea fram styrelseledamoten Marie Ehrling, den gamla SAS-chefen, för att gjuta lite olja på vågorna. Hon sa: ”Jag förstår att det kan uppfattas på ett sätt där man tycker att det här är för höga nivåer. Det måste vi ta till oss”. Så kom det då litet ödmjukhet.

Jag tror inte att Björn Wahlross är en ond människa och dum är han inte. Men han är en, om än något extrem, företrädare för en kultur, där människor tappat fotfästet. Trots åratal av debatt, protester och ifrågasättandet från politiker från höger till vänster så fortsätter näringslivets elit att med ryggdunkanden unna varandra bonusar och löner som helt enkelt inte går att förstå för människor med normala eller taskiga villkor.

Företeelsen är förstås inte bara ett svenskt fenomen. I USA varnar president Obama finansvärlden för girighet.

Och vad hjälper det att byta bank när miljonregnet blir alltmer intensiv i styrelse- och direktionsrummen? Det kanske behövs en beteendevetare eller psykolog för att förklara. Vad kommer framtidens historiker att tänka om den tid då överheten gjorde revolution? En tid då till och med en regiondirektör anses vara värd samma lön som landets statsminister.

När Björn Wahlroos blev Nordeas ordförande krävde han högre avkastning – för banken, inte för kunderna. Man kan ju inte tänka på allt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".