Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Luleå

Ingen märkte att Per-Ivar rymt från korttidsboendet

Publicerat fredag 31 maj 2013 kl 11.05
"Jag blev knäsvag"
(1:39 min)
Anna Maria fick en chock när Per Ivar helt oväntat dök upp vid dörren. Personalen på korttidsboendet hade inte märkt något.

Han skulle vara på korttidsboende i en vecka, men ett dygn för tidigt dök 81-årige Per Ivar Andersson upp vid dörren till huset där han bor tillsammans med sin fru. Han hade rymt.

Händelsen inträffade söndag 26 maj. 

Per Ivar, som är dement efter en stroke, hade på egen hand tagit färdtjänst hem, utan att personalen på boendet märkte det, berättar hans fru och anhörigvårdare Anna-Maria Andersson.

– Jag kände mig knäsvag och tänkte - hur kan detta ske? Jag ringde avdelningen och de hade inte märkt någonting.

Per-Ivar sitter med vid bordet på altanen, när Anna-Maria berättar. Han blir orolig och ledsen när han blir påmind om vad som hände.

Redan tidigare under vistelseveckan hade personal på Fyrens avlastningsboende berättat för Anna-Maria att Per-Ivar hade försökt rymma, vilket gjorde henne orolig.

Senare fick hon också veta att hennes man hade flyttats till en annan avdelning och att personalen hade tagit hans personliga tillhörigheter och låst in dem. Och nu hade han plötsligt dykt upp vid dörren, utan förvarning:

– Han hade åkt taxi, berättar Anna-Maria.

Även Anna-Marias och Per-Ivars vuxna barn är upprörda över händelsen, och tycker att kommunen inte lever upp till informationsbroschyrerna i fyrfärgstryck.

Det blev helt enkelt inte så mycket till avlastning för Anna-Marias del. Istället har hon fått leva i ovisshet och oro, och sen fått tillbringa flera dagar med att kontakta ansvariga på boendet och i Luleå kommun.

En av de stora frågetecknen är varför personalen valde att låsa in Per-Ivars personliga saker när han visade på rymningstendenser.

Men Anna-Maria säger att hon inte vill klandra någon, minst av allt personalen på boendet. Samtidigt vill hon inte bli avfärdad som en gnällig anhörig - hon vill att kommunen tar händelsen på allvar och lär sig av den.

– Jag tycker att de ska göra en Lex Sara-anmälan, att de har brustit i ett viktigt ansvar. Allt går inte att förebygga, men man måste åtminstone anstränga sig betydligt mer, säger Anna-Maria Andersson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".