Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Luleå: Med oron som ständig följeslagare

Publicerat tisdag 16 juli 2013 kl 15.39
"Man var som ett äppelskrott ibland på jobbet"
(1:15 min)
Christer Gustavssons fru Eva är sjuk i Alzheimers. Foto: Emilia Traneborn / Sveriges radio

Om några år kommer andelen äldre och dementa att bli fler och samtidigt minskar antalet särskilda boenden för dementa. Det innebär att fler dementa människor kommer att bo hemma och riskerar att försvinna från sina hem och det medför också en stor oro för de anhöriga.

– Det som kommer fram i tidningarna om de som rymmer är bara en spottstyver av hur det egentligen är. Hur många har inte sökt sina dementa anhöriga kring kvarteret? När min fru gick ut med soporna fick jag hålla koll så att hon kom tillbaka, säger Christer Gustavsson, en av alla anhöriga.

Enligt Yngve Gustafson, professor i geriatrik på Umeå universitet, visar statistik att en allt större andel av omsorgen av våra äldre utförs av de anhöriga.

Christer Gustavsson vårdade sin fru Eva i många år innan hon tvingades flytta till ett demensboende.

– Det var ju en trygghet för henne att vara hemma, men man var ju som ett gammalt äppelskrutt ibland på jobbet. Ingen förstod ju hur jag hade det.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".