Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Lyssna på radionovell om det finska arvet

Publicerat onsdag 6 april 2016 kl 09.35
Tove Folkesson: Jag vill stå stadigt och slippa skämmas
(3:20 min)
Tove Folkesson.
1 av 2
Tove Folkesson. Foto: Sofia Runarsdotter.
Lo Kauppi. Foto: Mattias Ahlm.
2 av 2
Uppläsare av novellen farfar är Lo Kauppi. Foto: Mattias Ahlm.

Tove Folkesson försöker i sin nyskrivna radionovell återskapa den finska farfar hon aldrig lärde känna. Genom skrivandet försöker Folkesson komma närmare sin farfar, sig själv och sin egen historia.

Lyssna på Radionovellen Farfar av Tove Folkesson.

Av den finska farfadern finns enbart ett fotografi kvar, minnena är få. I radionovellen Farfar börjar fotografiet leva och Tove Folkesson försöker genom skrivandet förstå sig själv, sin bakgrund och var hon hör hemma.

- Skrivandet är en följd av att jag känt mig väldigt rotlös, rastlös och splittrad. Jag försöker skriva mig hel. Jag blir säkert inte hel, men jag försöker röra mig i den riktningen åtminstone, säger Tove Folkesson

Är Farfar ett exempel på detta sökande?

- Ja, nästan som ett bokstavligt exempel. Som en illustration av vad skrivande kan vara. Att ta sig rätten till sin berättelse. Även om den är en skissartad berättelse. En icke-berättelse, en icke-närvaro, av en farfar i det här fallet.

- Det är spännande med skrivande att man kan kasta ljus på det som inte finns genom att säga att det finns och då finns det.

I novellen nämner du en vrede, en vrede som vandrar vidare i generationer. Vad menar du med det?

- Jag tänker på min egen vrede och min egen oförmåga att förstå varför den vreden kan bli så stark, så plötsligt. Varför jag blir så hotad i en situation som för många andra är helt vardaglig. Det var någonting jag började upptäcka när jag själv gjorde min egen klassresa in i den här kulturella överklassen.

- I min familj har det alltid funnits ett förakt mot det svenska, mot det här Svenssonaktiga, välmående, medelklassigt trevliga och lite försynta. Men för en andra generationens invandrare blir det förvirrande. Är jag en av de som föraktas nu i min familj? Är jag en av de här bortskämda snorungarna som inte vet hur det är att vara med om krig? Som inte vet hur det är att vara fattig?

Hur ska man förstå eller leva i det förflutna utan att man fastnar i nostalgi eller ilska?

- Det nostalgiska har ofta att göra med att man fastnar i en kliché. Jag tror att klichéerna har gjort att jag har haft svårt att ta till mig min historia på allvar. Det har blivit som ett filter som lagt sig över någonting som faktiskt är verkligt för mig. I Sverige skämtar man om alkoholister och om det hårda jävliga vinterkriget. Det har hindrat mig i alla fall från att ta mig en egen titt på varifrån jag egentligen kommer.

Vad ville du uppnå?

- Jag vill få mina rötter att växa sig starkare så att jag kan stå stadigt och inte behöva skämmas.

Här kan du lyssna till en längre intervju med Tove Folkesson.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".