Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
(8:10 min)
Svår utmaning att anmäla patienters barn till socialen
Publicerat måndag 20 mars kl 05.20
Två handböcker att sätta i händerna på den psykiskt sjuka föräldern eller de medföljande barnen.
1 av 5
Två handböcker att sätta i händerna på den psykiskt sjuka föräldern eller de medföljande barnen. Foto: Anna Torgnysdotter/Sveriges Radio.
Skötaren Tiina Konu tycker att det idag går lättare idag att fullfölja anmälningsplikten.
2 av 5
Skötaren Tiina Konu tycker att det idag går lättare idag att fullfölja anmälningsplikten. Foto: Anna Torgnysdotter/Sveriges Radio.
Som barnombud på vuxenpsykiatrin har Yvonne Sandberg-Pettersson jobbat mycket med frågan om de intagnas trygghet när det görs orosanmälningar.
3 av 5
Som barnombud på vuxenpsykiatrin har Yvonne Sandberg-Pettersson jobbat mycket med frågan om de intagnas trygghet när det görs orosanmälningar. Foto: Anna Torgnysdotter/Sveriges Radio.
Eva Furustig, koordinator på avdelning 32 på Sunderby sjukhus.
4 av 5
Eva Furustig, koordinator på avdelning 32 på Sunderby sjukhus. Foto: Anna Torgnysdotter/Sveriges Radio.
Scenario ur skriften: "Hur tar jag hand om mina barn?"
5 av 5
Scenario ur skriften: "Hur tar jag hand om mina barn?" Foto: Anna Torgnysdotter/Sveriges Radio.

Sjukvårdspersonal har under de senaste åren blivit bättre på uppfylla anmälningsplikten gällande barn som misstänks fara illa. Inom vuxenpsykiatrin har man jobbat hårt med förändringen.

Avdelning 32 vid Sunderby sjukhus, akutpsykiatrin för vuxna, är en av vårdavdelningarna där personalen arbetat medvetet för att förändra rutinerna kring att anmäla den oro som finns gällande inkommande patienters barn.

– Alltså barn tar ju oftast åt sig väldigt mycket om föräldrarna. Det är deras fel, konstarerar Eva Furustig när hon plockar ut en av de informationsskrifter som de har att lämna till intagna patienter som har barn eller ungdomar hemma, och där det kan behövas hjälp i att förklara vad det är som händer kring den vuxne.  

Det är alltså hit, till avdelning 32, som en del föräldrar med hemmavarande barn kommer de gånger de mår riktigt dåligt psykiskt. 

Koordinatorn Yvonne Sandberg-Pettersson är också avdelningens speciella barnombud och hon förklarar hur verkligt sköra patienterna kan vara när de kommer in.

– De är ju väldigt sårbara när de kommer hit, de är ju i väldigt utsatt läge som patient, säger Yvonne Sandberg-Pettersson.

Anmälningskyldigheten till socialtjänsten för yrkesgrupper som kommer nära kontakt med barns situation och hemförhållanden regleras bland annat i Socialtjänstlagen, men även i Brottsbalken.

När en anmälan om oro för den intagne patientens barn görs till socialförvaltningen i hemkommunen måste ju även patienten upplysas om att ”Nu gör vi en anmälan”.

Det är det som tidigare har varit den tuffaste praktiska utmaningen på avdelningen. En utmaning som man nu hittat både vana och rutiner för.

Det här syns också tydligt i anmälningsstatistiken från länets alla vuxenpsykiatrienheter, där orosanmälningarna gällande barn under två år gått från 27 stycken till 92 stycken under förra året.

Skötaren Tiina Konu tycker att det går mycket lättare idag. Ofta fyller hon i själva blanketten till socialen tillsammans med patienten.

– Att de bara kollar om behövs det någon hjälp. Det finns ju avlastning att få. Att försöka förklara det så att de inte blir så där oroliga: "Och nu kommer de ta barnen"! Utan lugnt förklara att det är för barnens bästa. De vill bara kolla att allt är okej, säger hon.

Men oavsett den förändrade synen, både hos personalen och rent allmänt i samhället, på att en orosanmälan till socialen faktiskt handlar om att ge stöd och hjälp till familjen, så kommer de känsligaste lägena fortsätta att handla om när en ensamstående förälder kommer in till psykakuten.

Särskilt rädd och upprörd kan den intagna patienten bli när den separerade föräldern har en trasslig relation till den sin före detta partner, förklarar Yvonne Sandberg-Pettersson.

Det viktiga är att verkligen se en anmälan som en möjlighet till stöd och hjälp för den enskilde föräldern i en jobbig situation, konstaterar Yvonne Sandberg-Pettersson.

– Man få ju bolla det där en stund. Ofta blir de ju ändå ganska trygg i situationen, trots allt, och se det att det kanske ändå för med sig något bra, säger hon.

Lyssna på reportaget genom att klicka på ljudspelaren ovan! 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".