Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Renars betesområden kan förutsägas

Publicerat fredag 29 september 2006 kl 13.10
Renars betesområden kan förutsägas med ny forskning.

Renarna väljer sommarbete efter väder, insektsförekomst, beteskvalitet och mänsklig aktivitet vid fjällederna. Anna Skarin vid SLU har studerat hur renarna rör sig inom tre samebyar, och konstaterar att renarnas användning av sommarbetesområdet är varierad och beroende av årstid. Hon föreslår ett poängsystem för att kunna avgöra vilka områden som är värdefullast för renarna, så att olika intressen på fjället kan samsas.

För att få en generell bild av hur renarna använder landskapet har Anna Skarin vid SLU studerat hur olika faktorer påverkar renarna inom tre olika samebyar i sitt doktorsarbete. Studien är föranledd av diskussioner kring vilka betesmarker renarna behöver, rennäringens påverkan på vegetationen och påverkan av bland annat turismen på rennäringen.

Anna Skarin genomförde studien på Långfjället i Idre Nya sameby i Dalarna, Handölsdalens sameby vilken innefattar lederna i den så kallade Jämtlandstriangeln och i Sirges sameby som delvis ligger i nationalparkerna Sarek och Padjelanta i Norrbotten.

Hon inventerade spillning och utrustade ett antal renar med gps-halsband. Dessa data kopplades ihop med vegetationstyp, topografi (höjd, brutenhet i terrängen och sluttningens väderstreck), och avstånd till närmaste vandringsled. Renarnas rörelser relaterades också till väderlek och avstånd till närmaste vandringsled för att klarlägga hur insektsförekomst och mänsklig aktivitet påverkade deras rörelsemönster.

Renarna föredrog inte oväntat högre områden främst under högsommaren och under väderförhållanden då insektsstörningar var att vänta. Genom hela säsongen var renarna särskilt attraherade av ängsmarker, gräshedar och hedmarker.

I betydligt mindre utsträckning uppehöll de sig i områden med fjällbjörkskog, videsnår, myrmarker, blockmark och områden med sparsam vegetation. De gps-försedda renarna, som bara utgjorde en liten del av alla renar, visade sig ha relativt snäva hemområden, som växlade periodvis efter vilken höjd renarna befanns sig på. Renarnas hemområden föreföll vara olika bra ur betessynpunkt, antagligen beroende på konkurrens mellan renarna.

Under vår och försommar anses renarna vara känsliga för störningar på grund av kalvningen. Det fanns också tydliga tecken på att renarna undvek områden med mänsklig aktivitet under just den perioden.

De samlade resultaten visar en mångfacetterad bild av vilka områden som var värdefulla respektive mindre värdefulla för renarna. De olika områdena användes i varierande grad under olika delar av säsongen, vilket alltså berodde på samspel mellan betets utveckling under sommaren, väderlek, insektsaktivitet och mänsklig störning. Genom att många faktorer påverkar användningen blir bilden komplex.

För att kunna tillämpa resultaten i nya områden föreslår Anna Skarin att de olika faktorernas inverkan översätts till exempel i ett poängsystem, med vars hjälp ett samlat värde på olika terrängavsnitt beräknas.

Därigenom kan olika delområdens betydelse för renskötseln värderas och användas när olika intressen ska förvaltas, till exempel i naturvårdssammanhang och när nya leder och ledsystem ska planeras.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".