Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
#knarklan

Drogresan 4: "Sorgen är likadan i dag som då"

Publicerat torsdag 6 november 2014 kl 10.20
Del 4, avsnitt 1. När drogerna dödar.
(5:23 min)
Tommy Sterner besöker sonen Hans grav. Foto: Linnea Johansson/Sveriges Radio
Tommy Sterner besöker sonen Hans grav. Foto: Linnea Johansson/Sveriges Radio

Sofie ville dämpa sin ångest. För Nathalie hade alkohol och droger alltid varit en del av vardagen. Tommy, Jeanette och Frida fick följa hur deras anhöriga drogs allt djupare ner i ett missbruk. P4 Gävleborg har följt fem personers resor kopplade till drogerna.

Lyssna på berättelserna om hur drogerna tog över. Missa inte fortsättningen längst ned!

Det har hunnit gå åtta år sedan den där dagen. Men Tommy Sterner minns fortfarande vilken veckodag det var och känslan när han insåg att sonen var borta:

– Min hustru hade träffat honom på tisdagen och fått en kram, för då hade han varit och hämtat ut tabletter på Apoteket. På onsdagen tänkte hon hälsa på honom, så hon ringde på dörren. Men det var ingen som öppnade så hon satt ute i trapphuset och väntade.

Låg död i sängen

Tommy själv var på badhuset när han fick samtalet från sin hustru den där dagen i mars 2006.

– Jag tänkte att jag avbryter badet och åker in till stan. Jag ringde min hustru och sedan gick jag till polisen och bad dem följa med så att vi fick låsöppning. Dom öppnade dörren och då låg han död innen i sängen. Det var en överdos.

Samma sommar som han dog skulle Hans ha fyllt 31 år. Men den födelsedagen fick han aldrig uppleva. Kvar lämnade han sina föräldrar, sina två syskon och sin lille son, åtta år gammal.

– Det är fruktansvärt att ett barn ska behöva gå före sina föräldrar. Jag kan hantera det här i dag. Nu har det gått åtta år, men min sorg är likadan i dag som den var då. Det händer att jag blir ledsen ibland och gråter.

"Min sorg är lika i dag som den var då"

Tiden efter dödsfallet blev jobbig. Med obduktion, att ta ett sista farväl och begravning.

Tommy Sterner blev sjukskriven i två veckor efter att hans hittat sin son död av en överdos. Sedan upplevde han att försäkringskassan pressade på och ville att han skulle ut i jobb igen. Men då sa kroppen ifrån.

– Det slutade med att jag fick en sådan värk i kroppen att jag var hemma i åtta månader sedan.

Tror du att det var en reaktion på det som hänt?

– Det var det definitivt. Jag kunde inte ens ligga ned i sängen för att jag hade så fruktansvärt ont i kroppen. Jag var inte färdig med mitt sorgearbete och det kommer jag aldrig att bli, säger Tommy Sterner.

Skriver bok om sin bror

Frida Svensson Jonsson visar bilder på henne själv och hennes bror Kristoffer. Både bilder från när de var små och bilder som skulle komma att bli några av de sista.

– Det är från hans behandling. Jag tog bilderna inför jul tror jag, eftersom vi skulle ge bort bilder på oss tillsammans till mormor och mamma. Men det känns nästan när jag tittar på dem, som att jag visste att man måste passa på.

Framför sig på bordet har Frida även en bunt med fullskrivna papper. Det är boken som hon skriver om livet med Kristoffer, om livet med en bror som missbrukande droger.

– Trots allt som varit, trots alla lögner och saker han gjort mot sig själv och andra, kände jag varje gång jag såg honom att där är min fina och starka bror, säger Frida Svensson Jonsson.

Avslutade kontakten

Det blir en bok med många turer. Frida kan knappt själv längre hålla reda på alla turer kring brodern: Häktingar, tid på anstalt, en svår bilolycka, överdoser, självmordsförsök ... Till sist nådde han botten och då tvingades Frida och hennes mamma ta ett svårt beslut.

– Han var lång, men bara skinn och ben. Han var svart i blicken och alldeles tom. Jag minns inte om det var mamma eller jag som sa åt honom att vi kan inte ha någon mer kontakt, det går inte. Du lever inte. Då började vi backa och det är klart att det var tufft och kändes otroligt sorgligt. Till slut fanns det inget mer att hoppas på.

Men Kristoffer fick behandling och plötsligt såg allt ut att gå åt rätt håll igen.

– Vi märkte att han faktiskt började förändras, han började resonera annorlunda och hade en annan utstrålning. Nu kändes allt realistiskt. Han ville nog verkligen bli drogfri. Han gjorde det seriöst för första gången.

Fick tillbringa en helg tillsammans

Frida fick besked om att Kristoffer skulle få tillbringa en hel helg tillsammans med henne i Gävle. Äntligen skulle de få tillbringa tid med varandra, utan att knarket kom emellan.

– Det var i mars som han skulle komma. Det var den absolut bästa helgen i hela mitt liv och jättevärdefull utifrån hur det gick för honom sedan, att ha det här minnet.

Efter syskonhelgen i Gävle fortsatte Kristoffer sin behandling. Han skulle få en praktikplats och pratade om att börja med yoga. Han slussades ut från behandlingen i maj och lugnade Frida om risken för återfall:

– Det är lugnt syrran, jag har ju det här med mig och ska inte glömma vad jag har i ryggsäcken. Så sa han. Jag kände mig trygg med det.

Frida åkte på en längre utlandssemester i juni, när hon via internet fick ett meddelande från sin mamma om att hon skulle ringa upp. Precis samma scenario hade spelats upp några år tidigare, när Fridas pappa hade gått bort. Hon drog sig länge för att ringa upp.

– Jag tänkte att snälla, svara inte. Jag kände att det här är inget bra, för vad kan vara så viktigt att man behöver ha kontakt när jag är i USA? Men hon svarade och hade en lugn och kontrollerad röst som hon alltid hade när det var bad news. Hon sa att nu har det hänt, Kristoffer har dött.

Fick ett återfall

Kristoffer hade tagit ett återfall, där kroppen till sist gav upp av drogerna.

– Tydligen hade han bestämt sig för att ta en sista gång. Det var någon kompis där och dom drogade fredag-lördag-söndag och på natten till måndagen hittade de honom på madrassen. Han hade slutat andas.

Frida avbröt sin semester i förtid för att ta ett sista farväl av sin bror.

– Jag fick åka hem en vecka tidigare. Mamma mötte upp mig på Arlanda och vi åkte ned och tittade på honom där han var, hade begravning. Det var jätte, jättekonstigt.

Som lyssnare tar du del av granskningen på flera plattformar; radio, webb och sociala medier. Du kan följa flödet på Twitter via hashtagen #knarklan.

Diskutera gärna i kommentarsfältet nedan. Vad tycker du om situationen i Sverige när det gäller droger?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".