Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Roni och Foad har träffat de kvinnliga gerillasoldaterna i Qandilbergen

Publicerat måndag 22 december 2014 kl 10.30
Roni Hajo: De här kvinnorna som är där har oftast kommit från ett patriarkaliskt samhälle
(1:36 min)
Foad Aram och Roni Hajo i den så kallade 'manga' som de bodde i. "Det är en stor grop som grävs ut i marken, sen läggs jorden som man grävt ut i stora tygpåsar som placeras längst hela gropen för förstärkning. Sist läggs trädstammar och en tältduk för att skapa ett tak." Förklarar Roni Hajo Foto: Privat
1 av 2
Foad Aram och Roni Hajo i den så kallade 'manga' som de bodde i. "Det är en stor grop som grävs ut i marken, sen läggs jorden som man grävt ut i stora tygpåsar som placeras längst hela gropen för förstärkning. Sist läggs trädstammar och en tältduk för att skapa ett tak." Förklarar Roni Hajo. Foto: Privat
Två av de kvinnliga gerillasoldaterna som Roni Hajo och Foad Aram träffade på Qandil bergen i norra Irak, södra Kurdistan. Foto: Privat
2 av 2
Två av de kvinnliga gerillasoldaterna som Roni Hajo och Foad Aram träffade på Qandil bergen i norra Irak, södra Kurdistan. Foto: Privat

Snart firar vi jul här i länet, men i andra delar av världen finns det annat som styr vardagen. 

Qandilbergen i norra Irak, eller södra Kurdistan är en fristad för det Kurdiska arbetarpartiet och deras soldater. Ett i vanliga fall ogenomträngligt och farligt område för obehöriga, men Roni Hajo från Gävle och hans kollega Foad Aram reste dit för att göra en TV-dokumentär om de många kvinnor som strider för ett självständigt Kurdistan. I en och en halv månad levde de tillsammans med de kvinnliga gerilla soldaterna för att ta reda på vilka de här kvinnorna är och skildra deras livsöden.

– Problemet var att hitta ett tillfälle, en lucka att åka. Det var ett lågintensivt krig vilket gjorde att många gånger när det var på gång så blev det inte av för de sa "vi kan inte garantera er säkerhet, ni kan inte komma nu." Andra gånger kunde inte vi, så när det här tillfället dök upp så var det nu eller aldrig, säger Foad Aram, en av dokumentärfilmarna.

Ni fick lämna allt, det var nu eller aldrig, vad möttes ni av, hur var det?

– Den starkaste känslan var att vi var överväldigade av den fysiska platsen vi var på. Av att vara på ett ställe där du är isolerad från omvärlden, det är berg överallt vart du vänder blicken och sen även en känsla av att man blir imponerad av hur de byggt upp en fungerande militär infrastruktur med logistiska transportleder, el och allt möjligt egentligen, säger gävlebon Roni Hajo.

Deras uppgift var att hålla sig undan så mycket som möjligt, och vara en fluga på väggen, eller en fluga på berget i det här fallet och fånga deras vardag. Men även att etablera någon slags kontakt med de här människorna.

– De här kvinnorna som är där har oftast kommit från ett kurdisk samhälle i kurdiska städer framförallt, som i många avseende är patriarkaliska. Och här är de nu på en bergstopp där de styr över sig själva, fattar egna beslut, organiserar sig själva och de bär vapen. Kontrasterna var stora.

Ni sa att ni ville komma åt kvinnornas livsöden, lyckades ni med det?

– Ja det tycker jag. Och det var den störtsa utmaningen vi hade. Det är alltid svårt att komma en främmande människa nära och det blir särskilt svårt när du har att göra med kvinnor som är genusmässigt väldigt medvetna och feministiskt väldigt medvetna om saker och ting. Ibland dök det upp diskussioner om att ifall det nu ska göras en film om kvinnliga gerillasoldater varför är det då män som kommit hit och ska göra det här, sa Roni Hajo.

– Saken är den att vi var i ett område där det bara var kvinnor. Vi fick gå nästan i en och en halv timme för att komma till några män. Vi var de enda männen där och kom det kvinnor från andra enheter eller från andra områden så blev de förvånade "Vilka är de här vad gör de här männen här?" undrade de, fortsätter Foad Aram. 

En dag skulle Roni Hajo och Foad Aram följa med till en bergstopp. På vägen upp så var det en kvinnlig gerilla soldat som gick före och hon var väldigt noga med att påpeka för de att de bara fick trampa i hennes fotspår eftersom själva bergsluttningen var minerad. Det här var minor som lades dit redan under Saddams tid och fortfarande fanns kvar.

– När man ser en människa gå framför en för att se till att man själv inte trampar på en mina så är det klart man frågar sig själv varför är mitt liv mer värt än ditt och det var den frågan som ställdes, och hon svarade något i stil med "Ni har ett liv i Sverige som ni måste tillbaka till och filmen ni tar med er är viktig, så människor får se hur vi lever och vad vi lever för."

Foad Aram och Roni Hajo arbetar just nu med att färdigställa sin dokumentärfilm om de här kvinnorna. De hoppas att bli klar med den under våren 2015.   

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".