Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Knarket tog Evas sons liv

Publicerat torsdag 8 september 2016 kl 17.15
"Jag minns ingenting av eftermiddagen efter dödsbudet"
(1:54 min)
Eva Löfqvist Föräldraföreningen mot narkotika
Eva Löfqvist. Foto: Linnea Johansson/Sveriges Radio.

Det började med en högstadiekille som tog hasch och slutade med ett sista andetag på rättspsyk många år senare. Drogerna tog Eva Löfqvists son Bennys liv. 

Eva Löfqvist ville först inte erkänna för sig själv att hennes son hade ett missbruk. 

– Det är mycket skuld och skam runt sådana här saker. Man vill inte tro det om sina barn. 

I efterhand har hon fått reda på att han testade droger redan på högstadiet. Men det var först när sonen Benny var i 20-års åldern som hon fick svart på vitt att något var riktigt, riktigt fel. Åren med en missbrukare i familjen blev svåra. 

– Det var en berg- och dalbana. Man visste inte om man kunde sova säkert på natten om han skulle komma hem påverkad. 

Det blev en ohållbar situation för hela familjen. De övriga tre barnen mådde dåligt, men det hade Eva Löfqvist svårt att se. 

– Man ser ofta bara den personen det handlar om och glömmer syskonen. 

I efterhand inser hon att även hon själv hade behövt mer hjälp. 

– Jag hade behövt mer stöd och samtal, kanske hos en terapeut eller liknande. 

Flera gånger tändes Eva Löfqvists hopp. Kanske skulle hennes son trots allt kunna bli fri från drogerna.

Benny blev äldre. Han fick en ADHD-diagnos, och började må allt sämre psykiskt. Han blev intagen på rättspsyk, och det diskuterades att han kanske skulle få komma till en gruppbostad.

Men ett samtal en söndagsförmiddag 2014 förändrade allt. 

– En överläkare ringde mig. Jag kände att Benny hade dött innan han hann säga något.

Evas son Benny blev 44 år gammal. Hans hjärta stannade i sömnen. 

– Ibland blir jag jätteledsen. Men samtidigt kan jag ibland känna det som en befrielse. Det kanske är hemskt att säga, men jag känner att han kanske fick känna frid till slut. Det liv som han hade då var inget bra liv. 

Nu tycker hon att man måste prata mer om alla de människor som blir offer för droger. 

– Vi måste lyfta upp och prata om det här om det ska bli en förbättring. Vi kan inte känna skam och skuld. Vi hjälper ingen människa genom det. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".