Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Krönika: Niklas Folkegård

Cruisingkris i Sandviken efter nya miljöförslaget

Publicerat torsdag 8 december 2016 kl 11.09
"Stadskärnan är full av deprimerade raggare"
(3:55 min)
Krönikör: Niklas Folkegård Foto: Sveriges Radio
Krönikör: Niklas Folkegård Foto: Sveriges Radio

Hur ser det ut Sandviken går igenom en Cruisingkris. Stadskärnan är full av deprimerade raggare. De orkar inte ta hand om håret. De slarvar med polisongerna. Men framför allt försöker de lägga sig i intressanta formationer.

Det här började i förra veckan när Transportstyrelsen förselog inrättandet av miljözoner i städerna. Zoner där man inte får köra med gamla bilar som går på bensin eller diesel. I många andra städer tolkade folk förslaget som att det skulle bli skönt med lite renare luft på ställen där folk andas. 

Här i Sandviken förstod man på en gång vad som var det egentliga målet. Ett totalt stopp för cruising. Alltså konsten att köra långsamt i en gammal bil. Helst på ett ställe där folk andas.

Naturligtvis handlar inte förslaget om miljöhänsyn. Cruisingstoppet är ett sadistiskt socialt experiment som som går ut på att tvinga raggare att åka buss. Det är på gränsen till ett folkmord, eller åtminstone väldigt taskigt. Transportstyrelsen och deras anhang av avgashatare är som onda
gastar som lever på smärtan hos den bensindrivna generationen. Egentligen borde man ha anat oråd redan 1973, när bensinpriset gick över en hel krona. Eller åtminstone 1992 när det plötsligt började komma blyfri bensin. Nuförtiden är man tvungen att blya sin bensin själv. Eller tanka flygbränsle.

Vad är nästa steg
Folk i Sandviken började se cruisingstoppet i ett större sammanhang. Det var väl så här det började för Nordamerikas ursprungsbefolkning. Ena dagen inrättades zoner där man inte fick ha pilbåge, nästa dag satt alla i reservat. Frågan är om inte Transportstyrelsen var inblandad redan när
dinosaurierna dog ut. När det första förbudet gått igenom är det bara en tidsfråga innan nästa. Snart blir det förbjudet att lyssna på Eddie Medusa och man måste ha kalsonger på sig när man hänger ut rumpan genom sidofönstret. Helt plötsligt en dag går regeringen in och chockhöjer momsen på plyschtärningar och doftgranar och sen är det bara att sätta sig ner och vänta in döden. Som tyvärr kan dröja eftersom det är så himla ren luft.

Det spelar egentligen ingen roll vad man hittar på i väntan på att bli utdöd. Visst kan man ta bussen till korvkiosken och äta sin hamburgare, men för en raggare är vägen det viktiga. Inte skrovmålet. Det är uteslutet att cykla. Det går inte att cykla så långsamt som man cruisar, då välter man ju. Och det blir alldeles för krångligt att hänga ut rumpan på sidan av cykeln eller ha alla sina kompisar där bak. Det är inte ens nån idé att göra motstånd mot cruisingförbudet. Det säger ju sig själv – dagen efter att man börjar göra motstånd inrättar Transportstyrelsen särskilda zoner där det är förbjudet att göra motstånd. Det blir bara ett slöseri med energi.
Så istället har raggarna börjat fundera ut hur de ska göra för att bli ett snyggt fossil.

Vissa raggare är övertygade om att de kommer att grävas fram och bli ett skelett på nåt museum. De försöker stå på ett imponerande sätt. Andra raggare räknar iskallt med att bli nån sorts trilobit i en marmortrappa.
De lägger sig ner i en snygg skruv.
Det här är Niklas Folkegård från Sandviken, onsdag

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".