Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Gävleborgs 18-åringar inkallas till militärtjänst

Publicerat fredag 28 april kl 05.49
Raymond Iller, överstelöjtnant : Det är allas plikt
(1:46 min)
Värnplikt Gävleborg kvinnlig soldat
1 av 5
Det är dags för dig som är 18 att räta in dig i ledet! Foto: Peter Hoelstad/TT
Värnplikt Gävleborg militär
2 av 5
Värnplikten kan leda till karriär inom många vapengrenar, exempelvis marinen, flygvapnet eller armén. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Värnplikt Gävleborg Raymond Iller Kungsbäck
3 av 5
Armén behöver rekryter konstaterar Överstelöjtnant Raymond Iller, chef för Livgardets Gävleborgsgrupp på det gamla regementsområdet Kungsbäck i Gävle. Foto: Tomas Groop/ Sveriges Radio
Värnplikt Gävleborg snuskburk
4 av 5
Snuskburken och ärtsoppan - ofrånkomligt för en värnpliktig! Foto: Ola Torkelsson / TT
Värnplikt Gävleborg utbildningen
5 av 5
Livgardet övar i Stockholm. Som värnpliktig kan man komma att utbildas var som helst i landet. Foto: Jonas Eksträmer/TT

Nästa vecka får Gävleborgs 18-åringar det brev från försvarsmakten som är första steget i inkallelsen till militär värnpliktstjänstgöring. Det är första gången sedan värnplikten lades i malpåse 2010 som Sveriges ungdom nu på nytt ställs upp till rikets försvar.

Försvarsmaktens brev postas idag och dimper alltså ner Gävleborgs brevlådor dagarna efter 1 maj. Mottagarna måste inte ställa sig i givakt direkt, däremot är det hög tid för den som fyller 18 år i år att på allvar förbereda sig på en framtid i uniform med vapen i hand.

Överstelöjtnant Raymond Iller, chef för försvarsmaktens Gävleborgsgrupp på Kungsbäck i Gävle tror att de flesta som får brevet kommer att bli mer förtjusta än förskräckta:

– De kommer förstås att känna sig utvalda, säger han.

Det är ingen inkallelseorder som dimper ner i brevlådan, utan ett informationsbrev med kod och inloggningsuppgifter till Rekryteringsmyndighetens hemsida. Där ska 18-åringar svara på ett antal frågor i det så kallade beredskapsunderlaget:

– Det är frågor om vilken person man är – alltså frågor som syftar till att avgöra om man platsar i försvarsmakten och frågor om vilken inställning man har till försvaret, förklarar Raymond Iller.

Det är var och ens plikt att svara på frågorna. Det är ingen idé att vägra:

– Nej, man är skyldig att besvara frågorna, konstaterar Raymond Iller.

För många unga som fått växa upp utan minsta tanke på värnplikt kan ett sådant besked vara överraskande:

– Jag blir litet chockad, för jag vill ju inte bli soldat. Och skulle jag tvingas till det känns det ju inte alls bra, säger Lova Lidman, 18-årig gymnasieelev vid Vasaskolan i Gävle.

Det kan man kanske förstå, men om Lova Lindman i Gävle väljs ut efter att ha svarat på frågorna, så är det hennes och Sveriges 88 000 andra 18-åringars fosterländska plikt att komma till mönstring i Stockholm. Där fortsätter gallringen av både värnpliktiga och frivilliga med hjälp av läkare och psykologer – i slutänden är det bara de 4500 bästa soldatämnena ska sållas fram.

– Därför finns det också fastställda krav på den fysiska och psykiska hälsa som de blivande rekryterna måste ha för att klara av värnplikten, säger Raymond Iller.

Det betyder att det stora flertalet får det trista beskedet att de inte fullt ut duger för försvaret.

– Ja, så kommer det att bli, konstaterar Överstelöjtnant Raymond Iller.

Hur tror du att det känns?

– För vissa kommer det säkert att kännas hemskt att de inte platsar. Då måste man göra något annat, det kan inte vi göra något åt, säger han.

Däremot ska man inte behöva bli ratad för sin könstillhörighets skull.

– Vår strävan är ett jämställt försvar. Det ska vara fifty-fifty, lika många tjejer som killar, säger Raymond Iller.

För den av rätta virket blir det sedan först 4 månaders grundläggande militär utbildning någonstans i Sverige, följt av vidareutbildning - totalt 9 eller 11 månader för värnpliktiga beroende på vapenslag och befattning.

Lönen är okej - fyra och ett halv tusen i månaden och ett rejält utryckningsbidrag. Sedan har man ju allt fritt - husrum, mat kläder och resor - och man drillas dessutom inte alls lika hårt som förr. Det meningslösa harvandet på kaserngården hör historien till, säger Raymond Iller:

– Exercis? Nej det har vi inte längre, försäkrar han.

Måste man inte ens gå i takt?

– Jo, om kravet är att gå i takt, då ska man absolut göra det fortfarande. Och stå i givakt när chefen inspekterar, skrattar Överstelöjtnant Raymond Iller, chef för Livgardets Gävleborgsgrupp på Kungsbäck i Gävle.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".