Dioxinfisken i Östersjön

I början av 80-talet började forskare upptäcka att det var något fel i svenska vatten. Från industrierna släpptes gifter rakt ut i Östersjön, Vänern och Vättern. Pappersindustrin som blekte pappret med klorgas pekades ut som den stora boven.

Miljökampen växte. Oberoende forskare kämpade sida vid sida med Greenpeace och konsumenternas köpbojkott fick industrin att backa. Men det var något som fanns kvar i vattnet och som inte försvann. Dioxiner och PCB:er fortsatte sippra ut till vattendragen. Och de finns kvar än idag.

Giftet samlas i de feta fiskarna, strömmingen och laxen, och när vi äter fisken följer giftet med. Forskarna varnar för att tusentals svenskar riskerar att drabbas av sjukdomar, barn kan få lägre intelligens och männen få försämrad fertilitet.

Men svenska regeringen har fattat ett beslut – fisken ska säljas ändå.

Det här är berättelsen om miljögifterna som gjort den svenska fisken farlig att äta och om det politiska spelet som gjort att den finns på menyn ändå. Trots att den är bannlyst i resten av Europa. Historien spinner över fem decennier. Från arseniktapparna i Rönnskärsverken i Skellefteå på 70-talet via Greenpeace-aktioner på 80-talet till 2010-talets lobbykampanjer i Rosenbads korridorer.

Producenter: Daniel Öhman och Malin Olofsson