Krisen i den svenska skolan har nått högskolan. I dagens Kaliber berättar universitetslärare om studenter med låga förkunskaper, om krav som sänks och om ett ersättningssystem som ger mer pengar ju fler studenter som godkänns.

– Lärare har ju i alla tider klagat på att studenterna är svaga att de kan inget och sånt, men det som har hänt nu är någonting helt annat, att det är så många som har så påtagliga svagheter i sina förkunskaper och färdigheter.

Humanekologen Ebba Lisberg Jensen är en av de universitetslärare som gått ut offentligt och talat om högskolestudenter som ligger på 13-åringars nivå när det gäller att läsa och skriva.

Hon sitter på sitt rum på Malmö Högskola med en bunt tentor framför sig.

– När man ser vad de som skrivit, de som har problem och det har inte alla, men allt fler, då blir det ofta så påvert att man som lärare inte kan utläsa vad som står, alltså man fattar inte vad det står.

Kan du läsa upp nåt exempel?

– ”Moralisk expansionism ligger i moralen och etiken…” alltså det är så vagt, ”att expandera vad som är rätt och fel till alla levande varelser…” så att som lärare så kan man ofta sitta och tänka att man kanske kan tolka in nåt man kan förstå, men samtidigt så är det ju inte meningen att man ska tolka in nåt man kan förstå.

Det finns både svenska studier, internationella jämförelser och diagnostiska prov som visar att svenska ungdomars kunskaper i bland annat matematik och svenska har sjunkit under senare år. Så vad händer då när allt sämre förberedda gymnasister möter en högskola med ekonomiska incitament att godkänna så många som möjligt?

Om det berättar universitetslärare i dagens Kaliber.

– Förvånansvärt ofta är det studenter som man kanske har uppfattat som väldigt aktiva i föreläsningssituationen och mycket intelligenta i samtalet, så det är absolut inget fel på deras förstånd, det är viktigt att betona, utan det är en oförmåga att handskas med text.

– Jag har några här som tex inte alls har system mellan versaler och gemena bokstäver och då är det ju väldigt svårt att som lärare kunna… ska vi se här: “befolkning, explosion, den industrialism, är många orsaker som förstör jorden”.

Hur behandlar du en sådan här tenta, sådana här svar?

– Jag skriver oftast kommentarer, vi ger väldigt mycket feedback, vi ägnar oss väldigt mycket år det, och tyvärr är det så att ju fler studenter som har svårigheter med språket, desto mer tid går till att ge feedback. Och det är inget vi är ensamma om vid Malmö Högskola utan jag har fått säkert hundra mejl, föst var jag med i Obs och sen fick det lite större spridning och jag har fått enormt mycket respons från andra lärare.

Lars Pålsson Syll är professor i samhällskunskap och undervisar bland annat blivande lärare i statistik. Sedan han började undervisa för 30 år sedan har antalet högskolestudenter mer än fördubblats. Lars Pålsson Syll poängterar att det fortfarande finns lysande studenter, men att genomsnittet tycks ha sjunkit.

– De kommer med mindre i bagaget än vad jag och andra universitetslärare förväntar oss, de har gått i skolan, kraven för att man ska komma in på lärarutbildningen och bli samhällslärare är att man har matte B, samtidigt märker man att de inte verkar förstå ens elementa som de borde ha lärt sig i matematiken redan på högstadiet.

Hur hanterar ni det här? Är det då fler som blir underkända eller sjunker kraven, eller vad händer?

– Ja, om man skulle vara politiskt korrekt skulle man helst svara att vi tacklar det genom att underkänna fler studenter, men verkligheten är nog inte riktigt så panglossiansk, det är inte så vi ofta gör, utan jag tror, även om vi inte medvetet gör det så blir det nog så att får vi ett sämre material att jobba med så anpassar man ju kraven lite grann efter det materialet. Det är inte så rimligt att tro att en lärare vill underkänna 9 av 10 studenter och hålla kvar vid en kravnivå som vi hade för kanske 20-30 år sedan. Men det är klart att det är ingen som säger att vi sänka kraven för att få igenom de här studenterna, men de facto tror jag att vi gör det, och ett av de oroande skälen till att vi gör det är ju också den typen av ersättningssystem som vi har inom högskola, där genomströmningen av studenter syns i vår budget.

Det är upprop på kursen i Praktisk engelska vid Uppsala Universitet. Universitetet får en viss summa av staten för varje student som skriver in sig på kursen och en annan summa för varje student som blir godkänd. Det är så grundutbildning finansieras i Sverige. Ju fler godkända, desto mer pengar.

– Och då har du ett incitament att frångå kvalitetskraven.

Jens Stillhof Sörensen är freds- och utvecklingssforskare, Lena Widding Hedin är sociolog och medicine doktor.

Kaliber har intervjuat ett tjugotal lärare från olika högskolor och universitet som säger ungefär samma sak: ja, studenternas förkunskaper har försämrats och för att tillräckligt många ska bli godkända måste vi antingen jobba mer än de har betalt för - eller sänka kraven. Lasse Ekstrand undervisar i ekonomi vi högskolan i Gävle

– Om man nu fick välja sina studenter kanske det skulle se annorlunda ut men kan ju inte sänka examinationsgraden allt för mycket eftersom ekonomin är uppbyggd på att vi examinerar…

Marja Kaikkonen, sinolog:

– Lärarana känner sig pressade ibland till att godkänna på nåder och hitta på alla möjliga kompletteringar som äter upp vår forskningstid.

Lena Widding Hedin, igen:

– Jag får vara lite uppriktig och säga att jag har själv hjälpt ett antal studenter att komma igenom faktiskt genom att lägga ner extremt mycket arbete. Och idag finns det på en del utbildningar som jag har varit på så finns inte underkänt, det finns komplettering.

– Jag ser ju hela tiden en ganska svårt sjuk patient framför mig, en patient som ska få en bedömning om man klarar att utföra ett visst arbete…

Åsa Cider undervisar blivande sjukgymnaster och arbetsterapeuter i fysiologi vid Göteborgs universitet och arbetar också själv som sjukgymnast. Hon menar att sjunkande förkunskaper och sänkta krav är ett hot mot patientsäkerheten.

– Vi har ju jätteviktiga uppdrag när vi jobbar i våra yrken, som kan påverka en människas hela liv, vi gör intyg vad man klarar och inte klarar… bilkörning… och då måste man ju veta, det går ju inte bara att tycka.

Åsa Cider har gett fysiologikursen i 10 år. Hon upplever att studenternas förkunskaper i matematik och fysik har försämrats under den tiden. I våras var det bara 35 procent av de blivande arbetsterapeuterna som klarade tentan. Efter omtentan ville studenterna byta examinator.

– Och då blev jag inkallad till ledningen och så sade de att det var ju fel på tentan, de sade att studenterna ska inte behöva kunna det här, att det är alldeles för svårt. Och det är ju inte för svårt, det är ju det som vi haft hela tiden.

Åsa ville inte skriva en lättare omtenta, kompromissen blev att man delade upp nästa omtenta i två delar så att studenterna kunde välja att skriva den i två omgångar.

Och från och med den här terminen har man gjort om kursen i fysiologi. Åsa menar att man anpassar nivån efter sjunkande förkunskaper, men programansvariga Kajsa Eklund säger att det inte handlar om att sänka krav utan om att skräddarsy kursen efter arbetsterapeuters behov.

– Arbetsterapeuter ska ha en god kunskap i fysiologi, men det betyder inte att de ska ha precis samma kunskaper som sjukgymnaster. Olika professioner behöver olika kunskaper och det är ju för att de ska kunna komplettera varandra. Upplägget kommer att bygga mycket mer på förståelsekunskap, inte faktainpluggning utan att förstå sammanhangen.

Litteraturvetaren Helene Blomqvist vid Karlstads Universitet undervisar bland annat svenska för blivande lärare. Hon menar att kraven har sänkts.

– I praktiken ja, det finns liksom inga möjligheter - annars skulle ju alla lärarstudenter få tillbringa en massa extraterminer innan de blev färdiga med sin utbildning och det funkar ju inte med studiemedelssystemet, så man är ju bara piskad rent praktiskt att sänka kraven. Och det känns som att det blir en ond cirkel som man fasar för, att studenterna kommer med lägre kunskaper från grundskola och gymnasium och så är de lärarstudenter och så utexamineras de med mindre i bagaget än vad tidigare generationers lärare hade och då sänks väl kunskapsnivåerna ytterligare i grundskola och gymnasium, jag vet inte var det ska sluta det hela. Det känns ju djupt bekymmersamt.

Ersättningen per student varierar mellan utbildningarna. Medicin, teknik och konstnärliga ämnen får mer och samhällskunskap och humaniora får mindre. Ersättningen för en godkänd Operastudent är tio gånger större än den för en språkstudent. Under senare år har regeringen skjutit till extra pengar till de fattigaste ämnena, men enligt svenskläraren Helene Blomkvist har det inte märkts. Anslagen räcker bara till två lektioner i veckan, vilket är alldeles för lite menar hon.

– Om vi nu kommer in på genomströmning så säger det sig självt att studenter som inte klarar tentamina får men tentera om, det klarar mer tid, mer resurser, och klarar de inte det kommer de igen…. vilket kräver mer resurser. Och även om vi får höra hela tiden att vi måste sätta kvaliteten före genomströmningen så är det i realiteten väldigt svårt att göra det när man hela tiden arbetar på gränsen av sin förmåga för att man vill ge studenterna en fullgod utbildning, och det är egentligen omöjligt med den nuvarande studentpengen, så då det blir så att man till sist kanske mer eller mindre låter nåd gå före rätt och släpper igenom studenter som man kanske egentligen inte borde släppa igenom därför att man helt enkelt inte har mer resurser att lägga på dem, inte mer tid och inte mer ork.

Kan ni inte då underkänna på hela kursen?

– Jo det är klart och det är klart att vi måste, det finns ju studenter som inte är skickade att bli tex svensklärare, eller som inte lägger ner tillräckligt jobb för att klara det och det är klart att vi måste underkänna och det gör vi ju också.

Nytt för i år är att högskolorna inte får nån ersättning alls för de studenter som inte tar några poäng. De kallas inaktiva studenter, men ibland handlar det om studenter som är aktiva och kräver mycket lärarstöd men som ändå inte lyckas.

– De som så småningom faller igenom och som kanske inte lyckats ta ett enda poäng, de har vi slitit mycket med, man sliter mer med de som har det svårt, men det får vi ingenting för.

Ersättningssystemet, som alltså innebär att lärosätena får betalt för varje registrerad och godkänd student, infördes 1993. Ann Fritzell var huvudsekreterare i utredningen som tog fram för förslaget. Hon berättar att universistetslärarnas fackförbund SULF framförde oro när förslaget presenterades då, för drygt 20 år sedan.

– SULF:s företrädare när vi träffade dem sade de att “det här systemet kommer att uppmuntra lärare att lättvindigt godkänna studenter” och då sade någon av oss: “Nämen nog är väl era medlemmar mer professionella än att de skulle godkänna någon bara för att man får mer pengar?” Och det visar väl kanske hur aningslös åtminstone jag var.

Sedan ersättningssystemet infördes har anslagen per student minskat i faktiskt värde. När anslagen varje år skrivs upp med hänsyn till inflation och löneökningar så görs också ett avdrag för den tänkta produktivitetsökningen. Lärosätena har nämligen krav på sig att öka produktiviteten lika mycket som den privata tjänstesektorn. I år blev ökningen noll procent.

– Då jämför man med banker och försäkringsbolag och detaljhandel och det vet ju alla att i alla de verksamheterna så är det bara självbetjäning som har gällt, och för varje år så blir det mer och mer så. Och så kan man inte rationalisera högre utbildning. Det kan inte bli självstudier, då blir det något annat.

Krav på ständigt ökad produktivitet gäller för hela den offentliga sektorn, men Ann Fritzell menar att det är extra olyckligt när det gäller högre utbildning.

– Man kan inte lägga studenter på hög vilket rättsväsendet kan göra. de kan lägga ärenden på hög som de inte hinner med och så blir det balanser och så kan man peka på dem säga, nu hinner vi inte med, vi behöver mer resurser. Men högskolor kan inte lägga studenter på hög, de måste utbilda fler och fler för att få samma värde av pengarna. På det viset är det ett djävulskt system och det är därför som systemet nu är korrumperande för kvalitén.

Ann Fritzell arbetade under den senare delen av sin karriär på just universitetslärarfacket SULF. I fjol räknade hon ut att urholkningen av studentpengen har gjort att lärosätena förra året skulle ha behövt tillföras nästan 7 miljarder kronor för att få samma köpkraft som när systemet infördes.

– Den här ständiga urholkningen av resurserna och det mer komplicerade utbildningsuppdrag som breddningen, expansionen har inneburit har gjort att lärare har fått ett mer komplicerat uppdrag men med mindre resurser per student, och då är det naturligtvis så att risken är stor att man kan sänka kraven.

I takt med att anslagen per student urholkats så har den lärarledda undervisningen per student också minskat. Enligt en studie som TCO gjort uppger nästan varannan heltidsstudent idag att den har mindre än nio timmars lärarledd undervisning i veckan.

Det verkar vara lärarna som hamnar i kläm mellan studenternas sjunkande förkunskaper och institutionens ekonomiska krav. Administrativa uppgifter har tillkommit, och alla lärare som Kaliber talat med berättar om en växande arbetsbörda. Sören Nordlund är adjunkt i psykologi vid Högskolan Dalarna.

– I takt med att tentorna blir sämre och sämre, ger jag mer och mer kommentarer – det är en rätt studenten har, en kundrättighet. Men i takt med att tentorna blir sämre och sämre, för det blir de, så ger jag mer och mer kommentarer, för studenten har rätt att få kommentarer, det är en kundrättighet, det är en kund som ska kunna gå vidare med hjälp av min information och ibland känner jag att vem är det som skriver tentan?

Du kallar studenterna för kunder, varför det?

– Det har blivit så, det är inte bara jag, det är hela högskolan, jag ser hur de behandlar studenten, man vill ha fler kunder för då får man fler och fler kunder, det genererar en ekonomi. Man betraktar studenten som en kund som genererar en ekonomi, då vill man inte stöta den ifrån sig.

Men det är väl bra att skapa nöjda studenter?

– Ja det är väldigt bra att skapa nöjda studenter, men problemet är att det blir färre och färre som har förmåga att leva av egen kraft. Men akademin är ju ett ställe där man prövar förmågan, det handlar om att ha den förmågan men också att använda den förmågan, det är det som genererar den goda akademikern. Det är en av mina viktigaste uppgifter att se till att de bästa kommer fram. Men det här kund ser inte jag inte med tillförsikt på framtiden när det gäller den akademiska kvalitén i högskolan.

Nu börjar det bli deprimerande i dagens Kaliber. Här måste nog inflikas att studenternas förkunskaper skiljer sig mycket mellan olika utbildningar och olika lärosäten. Fortfarande finns det många toppstudenter. Flera lärare framhåller också att studenterna blivit bättre på tex muntlig framställning, engelska och att själva söka information.

Fredrik Lundell som är prisad lärare vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm menar att dagens studenter kan saker som de inte kunde när han började undervisa för 20 år sedan.

– Till exempel är det så att nästan alla studenter som börjar högskolan kan redigera film, vilket var en exklusiv sak förut, högskolan utnyttjar inte all kunskap och den kunskapsredovisning som vi efterfrågar på universitetet är dåligt matchat efter gymnasieskolans sätt att kontrollera och verifiera kunskap.

Du talar inte om minskade utan ändrade förkunskaper?

– Ämnesmässigt är det tveklöst så att , till exempel i matematik har vi på KTH sett att kunskaperna har minskat, de som börjar idag är i mindre grad förmögna att klara uppgifter som de i högre grad var förmögna att lösa för 10 år sedan, det ser vi som fastställt. Men jag vill också säga att bilden är betydligt bredare än så.

Betyder det att ni lärare måste arbeta mer för att få studenterna godkända?

– Det är ju två delar i det där, att utveckla kunskap tar ju tid och om man börjar på en lägre nivå så hinner man inte lika långt. För att kommer så långt som möjligt gäller det att möta på rätt ställe, att man börjar där studenten är och inte där man tycker att den borde vara, och det gäller att använda den pedagogik som är anpassad till den kunskap som studenten behöver ta till sig och träna de färdigheter som studenterna behöver. Behöver de träna sig i att resonera kring ämnet så behöver man aktiviteter som tränar resonemang snarare än faktainpluggning.

Statsvetaren Shirin Ahlbäck Öberg vid Uppsala universitet forskar om New Public Management, det vill säga de typer av styrsystem som infördes inom den offentliga sektorn i början av nittiotalet. Ersättningssystemet i högskolan, där de ersätts för varje godkänd student, är ett exempel på New Public Management och Ahlbäck Öberg berättar att det fått liknande effekter i högskolan som inom exempelvis vården.

– Genomströmning är ett jätteviktigt mått plötsligt i NPM-system, att man levererar som man ofta hör, att producera, att folk klarar av kurser och så och det kan komma i konflikt med våra professionella normer där hög kvalitet kan innebära att man inte alls släpper igenom alla. Och så fort man diskuterar det här, när vi säger att det här är ett problem, för oss är det viktigt att upprätthålla kvalitén och inte sänka ribbor, då tittar de oss i ögonen och säger: tycker du att du själv sänker ribbor? Och det vill man ju inte tro att man gör. Men det är klart att det är en fara i det. NPM bygger också på en idé om ständig effektivisering och till slut har man nått en punkt där det inte finns något fett i verksamheten och då får det konsekvenser för verksamhetskvalitén och det är då folk börjar reagera och det är då vi får läkaruppror och även att lärare inom ungdomsskolan, och jag tror att en stor anledning till att man diskuterar det nu är att man har man nått vägs ände när det gäller rationaliseringar.

Även inom högskolan?

– Ja det tycker jag absolut, och särskilt när det gäller våra studenter på humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen, de har ju väldigt lite lärarledd undervisning per vecka faktiskt.

I dagens Kaliber har en rad lärare berättat om studenter som kommer till högskolan med sämre förkunskaper än tidigare generationer, och om hur de tvingas sänka kraven för att inte för många ska bli underkända. Flera har kopplat problemet till dålig ekonomi och ett ersättningssystem som ger mer pengar ju fler som godkänns. Lars Haikola är Universitetskansler och ansvarig för tillsynen av högskolan. Han säger att det å ena sidan är svårt att mäta om förkunskaperna verkligen har sjunkit, men att han å andra sidan tar problemet på allvar.

– Nu kom det här nya ersättningssystemet 93 då va jag själv aktiv lärare och jag upplevde väldigt tidigt i min kollegiala roll att svenska universitetslärare har en sådan yrkesstolthet att de inte låter sig tubbas till att sänka kraven för att ledningen säger till dem att nu måste du släppa igenom fler så att vi får in mer pengar i systemet, svenska lärare fungerar inte på det sättet. Det är mitt absoluta grundsvar på den här frågan. Men det finns en grundrisk inbyggt i systemet, det är självklart.

Sen dess har ju också anslagen urholkats reellt och då menar många att det har ökat den här faran…

– Ja så är det, så är det, den svenska högskolan har expanderat kolossalt mycket, den är ju nu den största statliga arbetsplasten, det är en halv miljon studenter, det betyder också att den är en helt annan högskola än när jag trädde in i den 1966, då var det 8 procent av en kull är det 43-44 procent av en högstadiekull.

Det som kan motverka sjunkande kvalitet menar universitetskanslern, är högskolans kvalitetsutvärderingssystem.

– Motkraften till detta är ju just utvärderingen av utbildningen, och det är ju motkraften mot att man sänker kraven.

Reportrar: Anna Iversen och Maja Lagercrantz

Bakom och framför katedern: -Studenterna skriver dåligt och tål inte kritik -Universiteten lär ut för lite och ger ingen kritik

Hitta liknande lyssning

Högskolelärare släpper igenom sämre studenter

Den globala skolan

Hitta liknande lyssning

Högskolelärare släpper igenom sämre studenter

Den globala skolan