Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Om vetenskap, forskningsrön och ny teknik som förändrar vår värld. Varje vardag ger programmet fördjupning...
Ett avsnitt från Vetandets värld
Kärnkraftens svarta svanar
Ons 27 feb 2013 kl 12:10
I Tjajkovskij balett Svansjön förekommer en svart svan. Även inom kärnkraftsindustrin talar man nu om svarta svanar. En svart svan är ett uttryck för en oväntad händelse som får stor inverkan, men som... är mycket svår att förutse. Den avslutande fjärde delen i Vetandets världs serie Atomnotan handlar om den allt större kostnaden för att ta hand om kärnkraftens avfall.

I flera reportage i serien atomnotan har vi de senaste dagarna berättat om det stora, dyra och komplicerade arbetet med att ta hand om arvet efter kärnkraften. Meningen är att hela detta mastodontarbete ska betalas av de som orsakar avfallet, det vill säga kärnkraftverkens ägare (Vattenfall, Fortum, Eon). För att klara av det här äger de tillsammans bolaget SKB - Svensk kärnbränslehantering. Det är SKB som forskar fram de metoder som krävs, som bygger de olika slutförvaren och samordnar hela arbetet.

Vart tredje år så räknar SKB ut vad allt det här kommer att kosta. Summan skickas till Strålsäkerhetsmyndigheten i Stockholm. Där hamnar den i knät på avdelningen för finansiell kontroll som sätter sig och räknar på hur mycket nu kärnkraftverken måste betala i avgift till den så kallade kärnavfallsfonden, så att pengarna räcker för hela projektet. Sista ordet om vad det blir för avgift har regeringen.

I år betalar kärnkraftverken drygt 2 öre för varje kilowattimme ström de producerar till kärnavfallsfonden. Men eftersom det här är ett projekt som kommer att pågå i minst 60 år framöver och kärnkraftverken i bästa fall kommer att köras i 30 år till, så gäller det att skrapa ihop tillräckligt mycket pengar redan nu för att det ska räcka till att riva anläggningarna och gräva ner det allra sista avfallet.

Så frågan är vad kommer allt det här att kosta?

– Hela programmet från det att vi börjat forska i mitten av 70-talet tills vi försluter allting: 110 miljarder kronor pratar vi om, säger Saida Laârouchi Engström som är direktör på SKB.
– Tror du att de pengarna kommer att räcka?
– Ja det är absolut vår bedömning, svarar Saida Laârouchi Engström.

Men alla håller inte med. För ett år sedan såg Riksgälden, alltså statens centrala finansförvaltning, att det med nuvarande inbetalningstakt kommer att saknas 30 miljarder kronor i fonden som alltså ska betala för uppstädningen efter kärnkraften. Riksgälden gjorde bedömningen att risken för att skattebetalarna i slutändan får stå för notan är mycket stor. Helt enkelt eftersom, om kärnkraftsindustrin fortsätter att betala in så lite avgifter som idag, så kommer de inte att hinna samla ihop de pengar som behövs innan kärnkraftverken läggs ner.

– Nej men det är helt felaktigt,  det fattas inga 30 miljarder, man syftar just på att räntan är så låg, men fattas inte 30 miljarder, det är en missuppfattning, anser Saida Laârouchi Engström.

Fast åsikterna går vitt isär. Det finns de som anser att det i framtiden kan komma att saknas mer är 30 miljarder, trots att det idag redan finns hela 50 miljarder i fonden. Till exempel så skriver Strålsäkerhetsmyndigheten i sin senaste granskning av SKB:s arbete att de tror att de framtida kostnaderna fortfarande är underskattade.

– Tittar man tillbaks så är det uppenbart för oss att SKB inte har tagit ut svängarna tillräckligt eller inte haft tillräcklig fantasi eller vad det nu är. Det har legat för lågt helt enkelt i bedömningen av de möjliga osäkerheter som kan få upp kostnaderna i projektet, säger Björn Hedberg som är chef på enheten för finansiell kontroll på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Fantasilöst anser Björn Hedberg. Eftersom det här är ett projekt som sträcker sig över sextio, sjuttio, kanske till och med hundra år så gäller det att räkna med att saker inte blir som man tänkt sig och det har SKB inte gjort. Bland annat så har SKB inte letat efter några svarta svanar.

Några av världens främsta experter på att jaga svarta svanar är Olav Torpoch Kjell Austeng på Norges Teknisk Naturvetenskapliga universitet (NTNU) i Trondheim. Deras jobb är att hitta svagheter i stora infrastrukturprojekt, som väg- och tunnelbyggen, så att man bättre kan planera hur dyrt det i själva verket kommer att bli, så att skattebetalarna inte ska få en chock.

Vad de har lärt sig efter att ha studerat massor med stora och dyra infrastrukturprojekt är att det alltid blir förändringar och därmed oftast stora kostnadsökningar. De har bland annat sett att norska vägprojekt i genomsnitt blir 70% dyrare än planerat. Och det är förstås inte bara i Norge det blir dyrare än planerat. Forskning visar att nio av tio stora infrastrukturprojekt hamnar över budget. Och här talar vi alltså om nånting så banalt som väg- och järnvägsprojekt där det från idé till öppen väg hinner gå 20 år. I kärnkraftsprogrammet så handlar det om totalt 100 år.

Under den långa tiden kan massor med saker hända. Med allt från högre löner inom byggsektorn, och med ett Europa med allt mindre kärnkraft som kan göra det svårt att få tag på personal med rätt kunskaper, samtidigt som samhällets krav ökar. Ny kunskap om faror med radioaktivt avfall kan föra med sig hårdare miljökrav och hårdare arbetsskyddsregler och därmed nya kostnader.

Om en verkligt oförutsedd händselse skulle inträffa, om en svart svan skulle segla upp , då skulle projektet kunna bli mycket dyrare, säger forskarna på NTNU i Trondheim. En tredubbel härdsmälta var till exempel något som de japanska kärnkraftverken inte hade räknat med ens i sina vildaste fantasier. En svart svan, alltså. Forskarna i Norge menar såklart inte att en tsunami skulle slå till mot något svenskt kärnkraftverk, men att om något oplanerat inträffar, så kan det alltså föra med sig nya hårda krav på kärnkraften och med det stora kostnadsökningar.

Internationellt finns det gott om färska exempel på att kostnaderna för att städa upp efter kärnkraften har underskattats, tex Hanford i USA, Asse i Tyskland och Sellafield i Storbritannien.
En anledning till att prislappen just de senaste åren rusat i höjden beror på att det är när man väl sätter igång som man inser hur dyrt det är att ta hand om radioaktivt avfall.

Ett exempel är vår granskning av rivningskostnaderna för kärnkraftverk som vi rapporterat om tidigare i serien atomnotan. Även här har det skett mycket stora kostnadsökningar i SKB:s kalkyler, men vår granskning visar att det trots det fortfarande kan saknas minst 20 miljarder kronor. Och det finns fler exempel på viktiga delprojekt i SKB:s arbete som bara på tre år nu beräknas bli mer än dubbelt så dyra som tidigare planerat.

I Oskarshamn finns lagret för använt kärnbränsle, ett bergrum med några blåskimrande simbassänger fulla med utbränt kärnbränsle. På bara 3 år så nästan tredubblades kostnaden för anläggningen. I serien atomnotan har vi också tidigare berättat om SFR (Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall) i Uppland. Här har den beräknade kostnaden för en planerad utbyggnad också nästan tredubblats på tre år.

Forskarna på Norges naturvetenskapliga-tekniska universitet har också granskat SKB:s kostnadskalkyler och pekat ut en lång rad riskfaktorer och osäkerheter som skulle kunna föra med sig större kostnader, och som de anser att SKB inte tagit tillräcklig hänsyn till. Det handlar om risken för brist på arbetskraft, nya myndighetskrav och tekniska problem. Så vi frågar Olav Torp och Kjell Austeng vad de tror att det kommer att kosta att ta hand om det radioaktiva skrotet i Sverige.

– Vi tror att ett råtips, ja, 150 miljarder kronor, svarar Olav Torp och Kjell Austeng på NTNU.

150 miljarder jämfört med de 110 som Saida Laârouchi Engström talar om alltså. Men att det skulle bli ännu dyrare är heller inte otänkbart, enligt Olav Torp och Kjell Austeng som alltså granskat prisutvecklingen i en lång rad stora infrastrukturprojekt i Norge. Den stora skillnaden i SKB:s projekt jämfört med andra stora infrastrukturprojekt, är att det kommer att pågå under en så lång tid, och att det handlar om oprövad teknik. Slutförvar som aldrig någonsin byggts tidigare. Det betyder stora osäkerheter. Så ett pris på 200 miljarder kronor ser de inte som otänkbart.

Så oavsett om man jämför med andra stora infrastrukturprojekt som vägar eller järnvägstunnlar, eller med uppstädning efter kärnkraft i andra länder, eller tittar på de anläggningar som finns i Sverige idag - så finns det stora osäkerheter, och risker för att uppstädningen efter den svenska kärnkraften kommer att bli ännu dyrare. Men varför är det då först nu som det kommer fram hur dåligt SKB räknat på kostnaderna? Så här förklarar Saida Laârouchi Engström de stora kostnadsökningarna.

– Under väldigt lång tid så har vi haft det här stora projektet som heter slutförvar för använt kärnbränsle. Nu har vi lämnat en ansökan, de senaste 4-5 åren så har kostnaderna blivit mycket mera ”hands on” och då ser vi vad det kostar, säger Saida Laârouchi Engström.
– Så du menar att nu har ni kommit fram till en färdig nivå, det är det här det kommer att kosta?
– Vi är i alla fall i rätt härad, för idag jobbar vi med ”hands on”-projektering, svarar Saida Laârouchi Engström på SKB.

– Ägarna har alltid haft ett intresse utav att den här uppskattade totalkostnaden är så liten som möjligt, anser Johan Swahn som är kanslichef på Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG).

Ju mer uppstädningen efter kärnkraften beräknas kosta desto mer måste kärnkraftsbolagen betala i avgift till kärnavfallsfonden. En kostnad som just nu belastar bolagen med mer än en miljard kronor om året. Men det kan vara långt ifrån tillräckligt.

Som vi förklarade i början av det här reportaget så är det alltså först SKB som räknar ut en totalsumma för vad allt kommer att kosta. Sen är det Strålsäkerhetsmyndighetens roll att föreslå hur hög avgift kärnkraftverken ska betala, så att pengarna räcker. Peter Stoltz gör det jobbet.

– Om man håller kvar dagens avgiftsnivå så kommer inte pengarna att räcka. Jag skulle nog vilja säga att det finns en betydande riska att den behöver bli högre än vad den är idag, säger Peter Stoltz på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Men hur mycket skulle avgiften behöva höjas då? Vetenskapsradion gav Strålsäkerhetsmyndigheten i uppdrag att räkna på hur hög den här avgiften på varje kilowattimme kärnkraftsel skulle behöva vara, en kostnad som idag bekostar kärnkraftbolagen med två öre per producerad kilowattimme, vilket i praktiken innebär 1,3 miljarder kronor om året.

Om man räknar precis så som kärnkraftsindustrin vill med lång livslängd på kärnkraftverken, så att de har gott om tid på sig att betala in till fonden och med en hög elproduktion så att det blir många kilowattimmar att slå ut kostnaden på,  ja till och med då skulle det krävas att avgiften höjdes med ett öre (drygt 600 miljoner kronor om året).

Men om vi nu räknar med hur mycket el som de svenska kärnkraftverken faktiskt producerar, och inte på industrins drömscenario, som aldrig någonsin uppnåtts sedan kärnkraftverken togs i drift, då krävs det en fördubbling av avgiften. Om hela projektet också blir dyrare så som de norska forskarna tror,  då skulle det krävas en tredubbling av avgiften.

Alla dessa scenarion utgår från att kärnkraftverken drivs i 60 års tid. Om de av en eller annan anledning inte gör det, utan bara drivs i drygt 40 år, då krävs mycket höga avgifter för att kärnkraften ska hinna betala in till fonden. Om det skulle kosta 150 miljarder, som forskarna i Norge tror, och det enda som egentligen krävs för det är att rivningskostnaden för kärnkraftverken blir högre, då krävs en femdubbling av avgiften till tio öre (6 miljarder kronor om året). Och om kostnaden blir 200 miljarder, inte heller en omöjlighet enligt flera personer med insyn i SKB:s projekt. Då skulle det krävas en avgift på sjutton öre. Åtta gånger så mycket som idag.

– Blir du förvånad själv när du får fram de här siffrorna på skärmen?
– Nej egentligen inte. Det är ju så det fungerar. Vi har en förhållandevis kort period att bygga upp fondförmögenheten så blir kostnaderna väldigt höga då krävs det stora inbetalningar för att vi ska säkerställa att det finns pengar i systemet, säger Peter Stoltz på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Så vad betyder dessa ören egentligen?
– När börjar höja avgiften till de här nivåerna, så minskar lönsamheten för kärnkraftverken. De resonemang som fördes våren 2012 lutade åt i storleksordningen sex öre per kilowattimme jämfört med två öre idag och även de här sex örena tror jag kan vara problem för vissa reaktorer, säger Johan Swahn på MKG.

En hög avgift till kärnavfallsfonden kan alltså göra vissa reaktorer olönsamma. Till exempel Oskarshamn 1, Sveriges äldsta reaktor, som förra året inte var i drift mer än en enda vecka, och som inte planeras att startas förrän i maj i år. Om det krävs ytterligare dyra lagningar för att få igång den här 40 år gamla reaktorn  så kan den läggas ner istället.

– Behöver du investera för att upprätthålla säkerheten och du inte kan få betalt för det, då kör man inte utan då stänger man av, säger Mauritz Gärdinge på Oskarshamns kärnkraftverk.

– Resultatet blir att har man färre reaktorer som går kortare tid så måste de återstående reaktorerna betala mer och mer och då hamnar man på nivåer när det blir olönsamt för de reaktorerna också och därför kan alltså helt enkelt hur man ska hantera kärnavfallet göra det helt olönsamt att driva kärnkraftverken vidare, säger Johan Swahn på MKG.
– Det finns en stor risk att avfallsfinansieringssystemet kan bli en akilleshäl för kärnkraftdriften i Sverige. Samtidigt är det något som industrin har orsakat själva genom att inte ha haft kontroll på läget tidigare, fortsätter Johan Swahn.
– Vad har industrin för val nu då?
– Jag tror att industrin kommer att kämpa emot så gott de kan, på alla nivåer för att inte få några förändringar som kan leda fram till de här kostnaderna, avslutar Johan Swahn på MKG.

– Vilken avgift ska det vara?
– Rätt avgift, svarar Saida Laârouchi Engström.
– Hur mycket är det?
– Den som tar hand om allt kärnavfall
– Men hur många ören?
– Rätt avgift för några år sen var 1,1 öre per kwh. Rätt avgift nu är 2,0 öre per kwh och rätt avgift imorgon kan vara 1,9 öre per kwh, men den kan också vara 2,3, fortsätter Saida Laârouchi Engström.
– Men skulle det kunna bli 6-7 öre per kwh?
– Nu ser jag inga behov av det för jag vet hur läget är, så att nej det händer inte, slutar Saida Laârouchi Engström på SKB.

Reportagen i serien Atomnotan görs av Marcus Hansson och ansvarig producent är Johan Bergendorff.

Programmet tillhör kategorin: Vetenskap/Miljö
Alla avsnitt från programmet Vetandets värld
Vetandets värld
Vetandets värld
Igår kl 12:10(20 min)
Vetandets värld
Tis 25 jul kl 12:10(19 min)
Vetandets värld
Mån 24 jul kl 12:10(20 min)
Vetandets värld
Fre 21 jul kl 12:10(20 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".