I begynnelsen var skammen som skulle förflyttas från offer till förövare. Fel part hade helt enkelt skämts för länge. Inget att skämmas för men sedan blev det ganska skämmigt då total namnpubliceringsförvirring uppstod. Och vissa började skämmas över rättsosäkerhet över hela linjen.

Sedan kom het skam över de absurda överdrifterna "häxjakt" och "Stalinutresningar".

Skam över att betala licenspengar för att höra den här texten kommer uttryckas.

Skammen över att de hedersförtryckta ungdomarnas upprop är så farligt och att de prostituerade räknar med att inte höras vad de än skriver i sitt har kliat.

Skammen hos en kulturprofil just nu framför en kopp kaffe i Paris. Över att han tillbringat så oerhört långt tid i ett kallt litet land befolkat av tribader och cykloper.

Alltså skämskudden när kungen skulle handleda svenska Akademins ständige sekreterare i frågan om gränslöshet. Det var en lite fnissig skam.

Jag skämdes över krönikören som talar om "tonårspojkars kåta fantasier" med förakt i pennan. Som om tonårspojkars fantasier skulle vara en mindre delikat och känslig historia än andra människors.

Skammen över "jaha nu vågar man väl inte ens prata med en kvinna mer?"- bekymren efter för mycket tjafs om tafs.

Skammen i att ana det långa skyttegravskriget nu mellan de som skrika: "Me too är bara bra, man gör ingen omelett utan att knäcka massa ägg!"

Och de som kommer att skrika lika gällt "hela rättsstaten är satt ur spel, det är namngivningssovjetskottpengar på alla män, systemkollaps".

Skammen över duktigputtarna som alltid "saknar den kritiska debatten". Vad som än sägs.

Skammen hos en kulturprofil just nu framför en kopp kaffe i Paris. Över att han tillbringat så oerhört lång tid i ett kallt litet land befolkat av tribader och cykloper.

Skammen hos hans fru. Den vet vi lite om.

Skammen över dem på stora teatrar som får kliva över scengolvet, kanske som Hamlet? På samma fötter som sparkade en kvinnorygg till steloperation.

Efterskammen hos de som gick på svitfest hos kulturprofilen. Liberala, bra människors skam, deras som bara geggat för lite för mycket i det falska glittret från "erotikens Groucho Marx" Och nu befriat skämmer sig fräscha.

Skammen över upprop från förskolan.

Skammen över att börja tröttna på upprop.

Det skamliga i alltihop om filmregissören är oskyldig.

Och så skäms man en aning igen, över den nyvakna, frustande, rasande upprördheten i samtal om den så kallade folkdomstolen.

"Va? Kan en dylik förstöra liv med sexuellt skvaller? Det är ju FRUKTANSVÄRT"

Alltmedan generationers kvinnospöken som gått i sjön av sina skamliga graviditeter, förlorat arbete, hem, anseende, barn, frihet undrar var det brinnande intresset - för deras rättssäkerhet fanns?

Skammen över chefredaktörer som inte står bakom sina egna krönikörer.

Skammen över mitt första me too-skämt. Det dök upp i en tråd om krukväxten saintpaulia. Fast det var ett rart och roligt skämt. Draget med stolthet. För det är också ordet för veckan. Stolt.

Stolt som en höna.

Jenny Teleman
jenny.teleman@sverigesradio.se

Om precisionen i språket - med Anne Carson och Thomas Tidholm

Hitta liknande lyssning

Så tog sig kulturen an traumat efter 11:e september

Quynh Trans läsdagbok: "En gnagande känsla av pliktskyldighet"

Hitta liknande lyssning

Så tog sig kulturen an traumat efter 11:e september

Quynh Trans läsdagbok: "En gnagande känsla av pliktskyldighet"