Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sändes fredag 1 augusti 2014 kl 13.00

Gunilla Palmstierna-Weiss

Väl 17 år, berättar Gunilla, spatserade hon in på Konstfack för att lära sig – mycket. Under åren spenderade hon mer och mer tid på scenografi – för henne ”en kombination av konst, konsthantverk, materialkännedom, teknik, konst- och teatervetenskaplig kunskap samt en nödvändig litterär insikt.”

Hon berättade långt och mycket om hur man funderar kring scenografin inom teatern och operan – och anekdoter från 50 år vid scenen. Genom både Artaud, Brecht och Bergman berättade Palmstierna-Weiss om en evig föränderlig teaterkonst och hur en teater kan se drastiskt annorlunda ut.

Hennes sista ord i sitt Sommarprogram ägnade hon om en reflektion över sina barn och generationerna: ”Det samhälle vi lever i nu är resultatet av en långsam evolution.” Om utveckling, och hopp, och hur långt samhället har kommit sedan andra världskrigets mörker.

Om Gunilla Palmstierna-Weiss

Internationell stjärna som scenograf och kostymtecknare. Gav förra året ut sina memoarer Minnets spelplats. Började som keramiker och studerade vid Konstfackskolan i Stockholm, Rietveldtacademien i Amsterdam och Arts décoratif i Paris. Har gjort scenografi åt Peter Brook på Royal Shakespeare Company, på Götz Friedrich operafestivaler i Holland och åt Ingmar Bergman på Dramaten, i Salzburg och i München. Fick en Tony för kostymerna till Mordet på Marat som sattes upp på Broadway i New York. Hennes keramiska väggkonstverk smyckar många offentliga platser i Sverige.

- Betraktelser över och erfarenheter av konst, kultur, motstånd och barn sett från mitt perspektiv som yrkeskvinna.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.