Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Om vetenskap, forskningsrön och ny teknik som förändrar vår värld. Varje vardag ger programmet fördjupning...
Ett avsnitt från Vetandets värld
Indien vill rädda världen från tbc
Tor 09 aug 2012 kl 12:10
Globalt beräknas var tredje människa på jorden vara smittad av tuberkulosbakterier. Någon ny medicin har inte tagits fram på 40 år och allt fler insjuknar i resistent tbc. Läget att ta fram nya sorters... antibiotika som biter på tbc-bakterien är desperat och det sker flera offensiva satsningar i just Indien. Repris fr 29 maj.

Det är en extremt lurig och motståndskraftig bakterie som kan klara sig ett helt människoliv i dvala inne i kroppen och bryter ut först när vårt immunförsvar är försvagat av andra sjukdomar eller undernäring eller att man är barn eller gammal. Varje år insjuknar nio miljoner människor i tuberkulos och omkring en och en halv miljoner dör. Tbc är en av de smittsamma sjukdomar globalt som skördar mest liv, och det land i världen där allra flest människor avlider är Indien.

I väntrumskorridoren på L.R.S. institutet för tuberkulos och lungsjukdomar i New Delhi trängs unga och gamla, kvinnor i färggranna saris och sikhiska män med turban. Alla med tygstycken svepta framför munnen och jag kan inte låta bli att tänka; bara jag nu inte blir smittad med multiresistent tbc. Läkarna har försäkrat att så länge som patienterna inte hostar rakt på mig och har sina munnar täckta så är risken egentligen större att bli smittad var som helst utanför sjukhuset av någon som ännu inte äter medicin. Jag försöker intala mig att jag ju är så gammal att jag blev tbc-vaccinerad i skolan på 80-talet, men jag har dessvärre läst att skyddet för mig som vuxen är svagt.

Tuberkulosbakterien drabbar oftast lungorna som efter några års obehandlad infektion slutar att fungera, men den kan också sätta sig i hjärnan, lymfkörtlar, leder, ben, tarm, ja i hela blodomloppet i värsta fall.

Doktor Nita Singla är tbc-forskare med svart prick målad mellan ögonbrynen och draperad i en sober blå sari. Hon tar mig med till expeditionen där Mdich Momachan, en 18-årig kille i blåjeans och en svart snygg tröja med märket ”dude” broderat i vitt på bröstet, just ska få sin medicin. Han har multiresistent tbc, så istället för att klara av behandlingen med de vanliga 3-4 olika sorternas pillren i 6 månader, så behöver han nu ta läkemedel under hela två år.

– Jag trodde jag skulle dö, säger Mdich bakom det vita munskyddet och ser på mig med mörka allvarliga ögon. Under två år hade han sådan kraftig hosta och feber att han inte orkade annat än ligga i sängen, han var så andfådd att han inte ens kunde prata.

Mdich kommer från en liten by i den fattiga delstaten Bihar i nordöstra Indien och när han först började hosta så åkte han bussen två timmar in till närmsta stad och besökte en läkare som sa att han fått tbc och gav honom piller. Men när han kom tillbaka till byn så övertalades han av grannar att sluta ta medicinen, eftersom de sa att han inte alls hade tuberkulos. Istället fick han ett brunt pulver som slammades upp i vatten och som doktor Nita översätter som häxmedicin.

Till slut lät han sig övertygas av en byläkare att han måste ta sig de 80 milen till New Delhi för att få hjälp, och nu bor han hos en farbror här i staden. Mdich har ätit medicin i tre månader och orkar nu gå och känner sig betydligt bättre, även om andfåddheten ibland kommer tillbaka.

Det här är Indiens främsta tbc-sjukhus, med 500 bäddar och det enda i landets som har två avdelningar med luftsluss och negativt lufttryck för patienter med multiresistent tbc. Dr Singla visar upp den påkostade anläggningen som förhindrar att tuberkulosbakterier som hostas ut i luften ska slippa ut ur rummen. Patienterna ligger en och en på britsar i små närmast celliknande rum bakom tjocka dörrar. På vanliga sjukhus i Indien däremot, är det ofta extrem överbeläggning och patienter med allehanda sjukdomar blandas på gemensamma avdelningar vilket förstås ökar risken för smittspridning.

På det här universitetssjukhuset bedrivs en hel del forskning, bland annat på hur diagnostiken ska kunna påskyndas. I vanliga fall tar det månader att odla ett hostprov i värmeskåp eftersom tuberkulosbakterierna förökar sig så långsamt. Sjukhusets labb är kvalitetsgranskat och internationellt certifierat.

Det är inte lätt att bestämma exakt vilka av den handfull mediciner som finns som just den här patientens tbc-infektion är motståndskraftig emot, och i vintras skrev dessutom indiska tidningar om att landet nu drabbats av totalresistent tbc, där alltså inga mediciner hjälper, något som också dokumenterats i Italien och Iran. Men när jag träffar sjukhuschefen, doktor Behera inne på hans kontor över en kopp té, så slår han genast ifrån sig påståendet.

– De kan mycket väl tänkas att det finns stammar av totalresistent tbc i Indien med tanke på hur bristfällig behandlingen är av en del privatpraktiserande läkare som inte skriver ut rätt medicin i rätt doser, och eftersom många patienter avbryter sin behandling i förtid så snart de känner sig bättre, säger doktor Behera. Men de indiska laboratorier som påstått i massmedia att de upptäckt totalresistenta fall av tbc är inte ackrediterade och kan inte testa mot alla nu kända tbc-läkemedel, hävdar doktor Behera.

Med dagens mediciner kan sjukhuset bara bota 60-70 procent av patienterna, även om de inte har resistent tbc. Många är redan alltför svaga av andra sjukdomar som HIV, diabetes eller lever- och njursvikt. Det har inte kommit fram några nya läkemedel sen 60-talet eftersom läkemedelsbolagen koncentrerat sig på sjukdomar som drabbar den rika världens invånare och som de kan tjäna mycket mera pengar på, enligt doktor Behera.

Doktor Behera vill ha nya moderna och effektiva mediciner nu, med mindre biverkningar och där behandlingen kan kortas av. Det är verkligen bråttom att sätta igång studier så att vi kan rädda fler patienter. Han sneglar upp på ett foto på vägen där han själv och några av läkarna på sjukhuset ler mot kameran tillsammans med IT-miljardären Bill Gates, som hälsade på häromåret. Bill Gates är nämligen en av dem som hostat upp miljontals dollar för att se till att någonting äntligen händer kring nya tbc-läkemedel.

I mitten av 90-talet varnade Världshälsoorganisationen för en global tbc-epidemi. År 2000 gick biståndsorgan och hjälporganisationer, forskare och industri samman i ”TB Alliance”. Alliansen har miljardbelopp att dela ut till tuberkulosforskning på universitet och läkemedelsbolag, och för närvarande testas ett tiotal möjliga läkemedelsmolekyler i labb och på patienter.

Ett av de nya hoppen heter AZD5847 och är framtagen av Astrazeneca, med ett stort forskningslaboratorium i Bangalore inriktat mot tropiska sjukdomar. Klockan är nio på morgonen och hundratals forskare är på väg till jobbet genom entregrindarna. Många av dem har deltagit i åratals slit med att begripa sig på tuberkulosbakteriens svagheter. Även en del av läkemedelsjättens amerikanska, svenska och brittiska anställda har haft ett finger med i framtagandet av pillret som nu testas i mindre skala på sjuka tbc-patienter.

Om den här studien kröns med framgång, att medicinen verkligen är bättre än placeboeffekten och inte giftig på något sätt, så väntar stora prövningar i flera länder och i kombination med andra läkemedelsbolags medicinkandidater.

– För tuberkulosbakterien kan bara slås ut med en arsenal av olika vapen, säger Bala Subramanian som är företagets indiske chef för biovetenskap.

Tuberkulosbakterien har ett tufft pansar, som en vaxboll, som är mycket svår att tränga in i, och den har dessutom flera olika stadier och kan gömma sig i de flesta av kroppens vävnader. Astrazenecas AZD5847 hindrar tuberkulosbakterien att dela sig. Läkemedelsmolekyler som testas av konkurrenter sikar in sig på andra mekanismer i bakterien.

Redan på 80-talet etablerade svenska Astra ett labb i Indien.

– Styrkan för oss här är att vi har mycket god tillgång på välutbildad arbetskraft och dessutom att våra forskare inte bara förstår tuberkulosbakterien, de lever med tbc överallt omkring sig, säger Bala Subramanian. 40 procent av Indiens befolkning är smittad, många av våra forskare likaså, jag är en av dem berättar Bala.

Men varför har Astrazeneca gett sig in i tuberkulosforskning, när det trots allt är en sjukdom som drabbar fattiga som inte kommer att ha råd med dyra mediciner och där man dessutom blir tvungen att dela på intäkter med konkurrenter vars mediciner också ingår i en ny framtida cocktail? Det kostar trots allt miljardbelopp idag att få en medicin från labbet till apoteken. Manos Perros, en lång kortsnaggad spanjor som är läkemedelsjättens globala chef för infektionssjukdomar sitter med i samma rum som Bala, och svarar i hans ställe:

– Vi gör inte det här för att tjäna pengar utan ibland måste man helt enkelt göra det rätta, hävdar Manos Perros.

Men ni har ju aktieägare med vinstkrav. Hur mycket får ni av ”TB Alliance” miljardbelopp för att göra det här jobbet, undrar jag, fast det får inte Manos Perros avslöja. Han vill hellre prata om att alla goda krafter nu går åt samma håll, och att utan läkemedelsbolagen så skulle det inte bli några nya mediciner mot tuberkulos alls. Ja vem skulle göra jobbet om inte vi gör det, undrar Manos Perros, med sin milda prästlika blick. Åter i New Delhi, träffar jag en person som har ett svar på den frågan.

Professor Samir Kumar Brahmachari är en jovialisk herre med tangaorabatt, kal hjässa och en smittande energi. Han är chef för ett av Indiens största forskningsråd ”Council for Scientific and Industrial Research” och drog för fyra år sen ingång ett öppet forskningsprojekt som heter ”Open Source Drug Discovery”. Vem som helst kan ansluta sig via en webbportal och lösa olika delproblem kring tuberkulos och dela med sig av sin kunskap. Hittills har 5 500 studenter, forskare och företag från mer än 100 länder anslutit sig till projektet, även om största delen är indier.

Varje forskares inlägg och bidrag loggas tydligt så att det ska synas vem som gjort vad, för om det någon gång blir aktuellt att åka till Stockholm och ta emot Nobelpriset så är det viktigt vem som var först skrockar professor Brahmachari.

Det märks att han är mäkta stolt över sin skapelse. Det tog bara några månader för 800 universitetsstuderande att gå igenom de 4000 generna i tuberkulosbakteriens arvsmassa och i ett standardiserat protokoll skriva ned vad varje bit i arvsmassa har för funktion. Hittills har det öppna webbprojektet fått fram två läkemedelsmolekyler som nu genomgår djurförsök. Man har också inlett ett samarbete med ”TB Alliance” inför kommande prövningar på patienter och dessutom lockat över en av Astrazenecas indiska toppchefer för att leda det arbetet.

IT-revolutionen drogs igång av människor under 25 år, säger professor Brahmachari. Men de unga har inte släppts in läkemedelsutvecklingen, så inte undra på att bara en av 100 idéer tillslut lyckas bli till en medicin. Brahmachari har skapat ett socialt nätverk för alla unga hungriga och smarta som gillar att lösa verkliga världsproblem tillsammans, säger han, och räknar med att det här initiativet kan påskynda processen och få ned kostnaderna för läkemedelsutveckling. Brahmachari påminner också om att Indien är världsledande på att tillverka piller superbilligt om de inte är skyddade av patent och att landet har en skyldighet att lösa tuberkuloshotet utan för mycket fokus på vinst.

Åter till 18-åringe Mdish som anar en ljusning efter 3 månaders behandling av sin multiresistenta tbc men där mer än ett och ett halvt år kvarstår. Han hoppas att han ska kunna återvända hem till byn i Biharprovinsen, med läkarnas och Allahs hjälp och kunna gå klart nian som han aldrig hann med innan han blev sängliggande i två år. Kanske kan han också gå gymnasiet så att han kan skaffa ett jobb som ger familjen tillräckligt med pengar så att hans tre systrar ska få ihop till en hemgift och hitta män som kan försörja dem.

Men hur länge ska det dröja innan det finns nya läkemedel som verkligen botar alla tbc-sjuka och som inte kräver så otroligt långa behandlingstider?

– I mitten av 2020-talet räknar alliansen mot tuberkulos att man ska ha fått fram en ny cocktail av läkemedel, berättar Bala Subramanian på Astreazeneca.

– Men om ni inte lyckas få fram nya mediciner som fungerar och om resistensen fortsätter att öka, vad händer då, undrar jag oroligt?

– Jag är ledsen, svarar Bala Subramanian, då är vi tillbaka till tiden före antibiotika då man bara kunde lägga patienter i välventilerade sanatorier med hopp om ett under.

Programmet tillhör kategorin: Vetenskap/Miljö
Alla avsnitt från programmet Vetandets värld
Vetandets värld
Vetandets värld
Fre 21 jul kl 12:10(20 min)
Vetandets värld
Tor 20 jul kl 12:10(20 min)
Vetandets värld
Ons 19 jul kl 12:10(20 min)
Vetandets värld
Tis 18 jul kl 12:10(20 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".