Män som hatar kvinnor och miljöpartijournalism
Män som hatar kvinnor på nätet
"Du har fått för lite kuk." "En våldtagen feminist är en bra feminist. "Hoppas du blir våldtagen ditt pissluder."
Tänk dig att regelbundet mötas av sådana kommentarer när du kommer till jobbet och öppnar din mail eller ögnar igenom kommentarerna till din senaste krönika. Det är verklighet för många kvinnor i offentligheten.
De som skriver hat kallas ibland för troll. De som gömmer sig i mörkret och som dyker upp med grova sexistiska påhopp och rent hat. Bry dig inte om dem, säger cheferna för att trösta. Bry dig inte om enstaka idioter och galningar. Vi kallar det för vad det är: kvinnohat. Och ett kvinnohat som sällan uppmärksammas trots att det finns där ute, varje dag, under alla årstider och alla tider på dygnet – tills någon aktivt tar bort det.
Efter terrordåden och massmorden i Norge i somras pratades det mycket om tonen i den offentliga debatten och det verbala våldet i kommentarsfält och på nätet i allmänhet. Det handlade om rasism och personangrepp och det ledde också till att många tidningar satsade på att styra upp nivån och ta bort anonymiteten för de som skrev.
Men kring kvinnohatet har det talats mindre – trots att det ofta handlar om sexuella hot och sexualiserande nedsättande påhopp. Medierna idag ska till stor del handla om det pris som kvinnor tvingas betala i den offentliga debatten. Just för att de är kvinnor.
Journalism eller miljöpartism?
En av veckan stora mediedebatter var journalistprofessorn och statsvetaren Kent Asps undersökning om journalistkårens partisympatier. I den framgick att journalistkårens sympatier skiljer sig från allmänhetens och allra mest syns skillnaden när det gäller Miljöpartiet. Jag pratade med honom i veckan om undersökningen och han berättade då också vilket som egentligen var huvudbudskapet; något som försvann när rapporten blev till nyheter i början av veckan. Det handlar om vad som egentligen styr mest: journalismen eller miljöpartismen.