Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P2:s särskilda rum för fantasieggande dokumentära och musikaliska programserier.
Ett avsnitt från Musikmagasinet
Finns det farlig musik?
Lör 27 jun 2015 kl 12:03
Här finns inget ljud
Här finns inget ljud. Det kan bero på att ljudet innehöll t.ex. upphovsrättsskyddad musik och endast låg kvar i 30 dagar.
Avsnitt fyra kretsar kring musikcensur. Musikpoliser. Förbjuden hårdrock. Förbjuden jazz. Utseende, framförande. Symboler. Retoriska kopplingar. Farlig musik? Skadlig musik?

All musik är inte underhållning. En del manar till eftertanke, kanske till och med till motstånd och förvirring. Musik får politisk innebörd för att den ingår i ett bestämt sammanhang. Och ibland blir polariseringen mellan individer och grupper särskilt tydlig i musik. Det är vad musikmagasinet Musik & Politik handlar om.

Vad väcker ordet musikcensur för tankar? Vad i musiken skulle kunna vara skadligt? Vad är den som vill censurerar musik rädd för? Av vad består ett olagligt musikinnehåll? Vem är lämpad att vara musikcensor?

Medverkande: Anna Charlotta Gunnarsson, producent och författare och Martin Aagård, kulturjournalist och musiker.

Röst: Marie Schönblom, skådespelare vid Skottes Musikteater.

Gästkrönikör: Jonas Bergroth, frilansjournalist.

Produktion Mikael Strömberg / GiG

Mikael Strömberg skriver om entartete musik och tonalitetens kris.

- Hitler hade en egen kriminolog, Cesare Lombroso, vars analys av den degenererade rasen också fick exemplifiera all slags avvikande musik. Entartete Musik.

Ta Kreneks
 whiskydoftande operamusikal Jonny spielt auf, Ullmans träffsäkra kammaropera Der Kaiser von Atlantis
eller den plågsamt vackra serien stråkkvartetter av Haas.
 Alla föll de under rubriken: Degenererad musik.

I själva verket finns förstås, hur mycket som helst att försvara, både 
musikaliskt och humanistiskt bland dom här kompositörerna som på olika 
sätt kuvades, hämmades, hemlighölls, förbjöds, försvann eller gasades ihjäl.
 De var de mest bästa kompositörerna Tyskland haft – och därför skulle de utrotas.

Ta två andra namn: Berthold Goldschmidt och Erich Wolfgang 
Korngold. Båda flydde till USA och så småningom skapade de Hollywood-soundet som än idag hörs i var och varannan film.

Ur askan stiger även tjecken Erwin Schulhoffs Flammen, en opera baserad på myterna
 kring solovåraren Don Juan och även försedd med tydliga anspelningar på Mozarts 
Don Giovanni.

Schulhoff hade vad man säger zeitgeist, han testade kvartstoner och
 dadaistisk jazz, och ansågs därför gränslöst störande i Tredje rikets idealiserade 
musiksamhälle och avled i lungkräfta i ett dragit hus i Bavaria, på flykt.


Ämnet för Flammen, där Schulhoff fäster horn och svans på Don Juan och 
arrangerar party i underjorden, var kanske inte så stötande men däremot var
musiken det.

Schulhoffs Don Juan stiger inte ner i helvetet, han vistas redan där, sätter
 pistolen mot tinningen och trycker av. Pang!
 Det är inte alltid så sångbart men desto verkningsfullare när sången plötsligt
 styr över i hysteriska skratt.

Om Schulhoff slogs för socialismen och senare för de de pan-europeiska 
pacifisterna inom Clarté, var Hanns Eisler en riktig tvärstubbe i åkern.

När nazisterna kom till makten i mars 1933 var Eisler förmodligen 
landets mest jagade proletär. Med Gestapo i hasorna tvingades han på båten till 
USA där han skrev musik till B-filmer för brödfödan. På grund av sina 
marxist-leninistiska åsikter blev han senare också utvisad från USA och dömd att 
leva i en exiltonsättares ingenmansland fram till sin död 1962.


Nu må han ha varit en bättre talare än tonsättare. Men det hindrar inte att han 
åtminstone en gång i livet fick till det då han med stor möda skrev Deutsche
 Sinfonie. Det är bland det bästa som skrivits i genren anti-fascism-kantater där värme slår mot kyla i en sextiofem minuter lång suck över Tysklands
 tragedi.

Som än idag inte har läkt.

Tonalitetens kris.

- Kan man bli sjuk av atonal musik? Mera självmordsbenägen?

I flera år har det rasat en smått galen debatt om tonalitetens kris. Allt handlar om hurvida ett klassiskt regelverk kan omvärderas eller inte.

Motståndarna har åtminstone tre åsikter gemensamt.

  1. De menar att det finns vetenskapliga bevis för att atonal musik är osund. Trots att inga bevis finns.
  2. På grund av den atonala musikens svaga samhällsnytta tär den på statskassan.
  3. Den balanserade klassiska musiken är alltings moder. I USA har psykologen Diana Deutschs försök att påvisa hur atonal och tonal musik aldrig kan betraktas som likvärdiga, debatterats i över tio år.

I Sverige kickstartade diskussion med kulturfilosofen Roger Scrutons text ”Arvet från 1900-talet” i tidskriften Axess. Scruton kan gå i döden för åsikten att 1900-talet skapat en klyfta mellan själlös kommersiell musik och seriös musik som tappat all kontakt med allmänheten. Debatten har sedan fortplantats på nätet där bokbålsstämning råder.

Så: Varför blir vi så provocerade av att viss musik lyckas frigöra sig från en harmonisk ram? Är det ett typiskt 2000-talsfenomen? Och kan man verkligen påstå att tonalitet någonsin kan vara i kris?

Musikkriser brukar inträffa i intervall om 100-120 år. Till exempel Guido av Arezzos epokgörande notsystem från år 1000, när tonhöjder placerar i ett system av flera linjer där det är fritt att använda även mellanrummen. Ja att musiken blir kromatisk.

Philippe Vitry (1200-tal) associerar den ”fullkomliga” rytmen med 4/4-delar och bryter med till treenigheten. Machaut (1300-tal) knyter rytmen till byggnaden Notre Dames former. Harmoniskt ökar rörelsen och tätheten i musiken men fortfarande är dissonansspänningarna rätt så svaga.

Guillaume Dufay (1400-tal) bryter treklangens enhet med en fjärde stämma. Mot de mjuka durtreklangerna står ”smutsiga” toner i moll.

Man kan alltid ställa frågor till historien, och ibland få profetior till svar som rör det innersta av musikens övergångsåldrar. Till exempel René Descartes i kristallkulan: ” Vi kan aldrig förvissa oss om att ett ögonblick fortsätter i ett annat. Det är skräcken för att tiden skall svikta.”

Skräcken för att tiden ska svikta! Jag inbillar mig att det är det här vi fruktar. Musik som bryter är ett hot mot den enskilde lyssnaren direkt och det sociala livet indirekt. Dessutom kompliceras synen på musiklivet av att vår tids Vivaldi, Mozart och Beethoven heter Elton John, Madonna och Lady Gaga.

Krisen är alltså varken ny eller tillfällig. Kompositörer har försökt registrera sina reaktioner inför världen, och vi som lyssnat har försökt dela intrycken med varandra. Det är i grunden en djupt moralisk konstuppfattning eftersom den räknar med att kompositören har ett ansvar.

Harmonierna bryts upp, atomiseras, och i stället ägnas större kraft åt konceptet. Musik kan faktiskt existera ”utan” harmonier, tonarter och rytm. Det räcker med klang. Eller olika slags tystnad.

Mellan kropp och ande i konstmusik har det alltid funnits en obalans, men bägge är nödvändiga. Kroppslig rytm vaggar in lyssnaren i jordbundna taktslag, ”musiken känns i magen”. Andlig rytm däremot är så kallad additativ, den flyter fram och kan därför verka befriande men rent av förlamande för den som vill ha mer kött och ben i konstmusiken.

Jag tror det hände något när kristendomen skapades ur den antika världens ruiner och byggde ett kulturbegrepp på boskillnaden mellan ande och kropp. Det ligger latent i kristendomen att dela in musik i motsatser av ljus-mörker, hetta-kyla, samklang-splittring.

Och allt tycks kulminera i Ludwig van Beethovens sista freudianska sonater och inte minst i Richard Wagners opera Tristan och Isolde och Gustav Mahlers sista symfoni, fram till uruppförandet av Igor Stravinskijs balett Våroffer 1913. Modernismens begynnelse.

Vår tids konstmusik saknar inte publik men den har förlorat sin offentliga betydelse som humanistisk ritual. Och det är inte samma sak so matt musiken har blivit sämre.

När jag nu återvänder till Roger Scrutons text i Axess inser jag att vi aldrig kommer att gilla varandras åsikter. Han skriver: ”Den katastrofala effekten av modern pop – tänk till exempel på dödsmetallgruppen Meshuggah eller den obscena Lady Gaga – gör sig gällande inte bara i lyssnarnas öron utan också i deras själar. Och det är svårt att skriva frisk och välljudande musik för en utbränd själ. Men det finns ingen annan väg att gå.”

Jag hör stöveltrampet. Propagandaapparaten som nervöst r-o-p-a-r ut att atonal musik är degenererad och rentav farlig för folkhälsan.

Musik som spelats i avsnittet

  • 12.06
    The Knife - Let's Talk About Gender Baby Let's Talk About You And Me (Radio Edit)
    Album: Let's Talk About Gender Baby Let's Talk About You And Me
    Kompositör: Planningtorock
    Bolag: RABID RECORDS
  • 12.15
    Frank Zappa, Terry Bozzio, Patrick O'hearn - Broken Hearts Are For Assholes
    Album: Sheik Yerbouti
    Kompositör: Frank Zappa
    Bolag: ZAPPA
  • 12.18
    Pavel (Pavel Haas-Kvartetten) Haas - Stråkkvartett Nr 2 D-Moll
    Album: String Quartet No 1 In E Minor "From My Life" - String Quartet No 2 In D Minor
    Kompositör: Bedrich Smetana
    Bolag: SUPRAPHON
  • 12.28
    Lothar Zagrosek, Hendrijke Wangemann, Annette Markert, Matthias Goerne, Peter Lika, Gert Gütschow, Volker Schwarz, Ernst Senff, Gewandhaus-Orchester (Leipzig) - Deutsche Sinfonie (Op 50)
    Album: Deutsche Sinfonie
    Kompositör: Hanns Eisler
    Bolag: DECCA
  • 12.40
    B Tommy Andersson, Gageego (Göteborg) - Music For Dead Europeans
    Album: Point Blank
    Kompositör: Dror Feiler
    Bolag: PHONO SUECIA
  • 12.49
    Frank Zappa - Wild Love
    Album: Sheik Yerbouti
    Kompositör: Frank Zappa
    Bolag: ZAPPA
  • 12.55
    Bo (1) Hansson - Funderingar På Vinden
    Album: Mellanväsen
    Kompositör: Bo (1) Hansson
    Bolag: SILENCE

Om Mikael Strömberg

Mikael Strömberg
Foto Britt Mattsson

Mikael Strömberg arbetar som musiker och konstnär i text-ljud-bild sammanhang. Det brukar resultera i radioprogram, böcker, artiklar, cd-skivor, utställningar, ljudinstallationer och filmmusik. Till exempel tre uppmärksammade text-ljud-verk tillsammans med serietecknaren Joakim Pirinen.

Han har skrivit elektronisk musik till konstflyg och rökskulpturer, ställt ut hela städer som klangmonument, designat ljud för lastbilar, startat en ljudatlas för utrotningshotade ljud mm.

I övrigt är han kulturjournalist och verksam som konstnärlig lektor i audiovisuell produktion vid Högskolan i Dalarna.

Som radioproducent har han för Sveriges Radio P2/P1 bland annat producerat filmmusikmagasinet SYNK, Starka Musikupplevelser, Ljudo – om ljuden i våra liv, Vi bygger musiken, och dokumentärer om Nino Ramsby, Anders Eliasson och Karl-Erik Welin.

Programmet tillhör kategorin: Musik
Alla avsnitt från programmet Musikmagasinet
Musikmagasinet
Lör 10 dec 2016 kl 12:03(38 min)
Musikmagasinet
Lör 03 dec 2016 kl 12:03(47 min)
Musikmagasinet
Lör 26 nov 2016 kl 12:03(40 min)
Musikmagasinet
Lör 19 nov 2016 kl 12:03(39 min)
Musikmagasinet
Lör 12 nov 2016 kl 12:03(41 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".