Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Halva nattens historia
Ons 27 apr 2016 kl 13:04
Det är en fröjd att läsa idéhistorikern Gunnar Brobergs miniessäer om nattmössor och fladdermöss. Men varför finns det nästan bara plats för män i "Nattens historia"? Det undrar Gabriella Håkansson.

Jag har varit sömnlös ända sedan tidig ålder. Som liten brukade jag vandra runt i huset när alla andra sov. Jag gick oändligt långsamt, ett litet steg i taget, väntade, lyssnade på syskonens andetag, insöp ensamatmosfären, och tog ett litet myrsteg till för att inte väcka någon, och för att anpassa mig till nattens tempo.

Sömnlösheten har sedan följt mig genom livet. Jag har vakat mig igenom julaftnar och midsommaraftnar, legat sömnlös på hotellrum, och ägnat tusentals nätter i min säng i väntan på gryningen. De sömnstörda timmarna mellan tolv på natten och sex på morgonen är smärtsamma, men de för också med sig en slags själslig amnesti. Natten är ett är undantagstillstånd från det borgliga livet. Den ställer inga krav på prestationer. Du syns inte. Du förväntas inte arbeta, du behöver inte följa några sociala konventioner, du är bara dig själv.

Men varför är det så egentligen - varför är vår uppfattning om natten så skild från dagen? Kanske finns svaret på frågan i professor Gunnar Brobergs nya bok, Nattens historia - nordiskt mörker och ljus under tusen år.

Oj vilka ambitioner. På drygt fyrahundra sidor försöker Gunnar Broberg förstå vad natten har betytt för oss nordbor ända sedan medeltiden. Hur har vi skilt mellan dag och natt rent tekniskt, vad har natten symboliserat i kultur och konst, och hur har vetenskapen hanterat ämnet? Broberg, som kanske är Sveriges mest tongivande idéhistoriker, har hur mycket lärdom som helst att dela med sig av.

Han börjar när vi nordiska hedningar kristnades. I en gudfruktig medeltidsvärld arbetade man alla dygnets ljusa timmar. Man steg upp fyra på morgonen, gick och la sig åtta på kvällen. Nattaktivteter - var synd. Att gå ut efter nio - kom inte på tal.

Beckmörkt var det också, både på landet och i stan. Klockan var ännu inte uppfunnen.

De enda som höll reda på tiden var nunnor och munkar som var tvungna att passa bönestunderna. På gatan gick istället nattmannen och ropade ut timmarna i mörkret. Han var klädd i svart rock, bar en lykta och en väktarsax som han kunde fånga brottslingar med. Nattmannens uppgift var att skydda medborgarna, men han tömde också latriner och forslade undan lik. Allt smutsigt och förkastligt föll på hans lott, han var en outsider, fruktad och skydd, en undantagsmänniska som stod över lagen.

Och kanske var det klockan, som professor Broberg menar, som tickade igång den moderna industriella eran? Nattmannen försvann när uret hamnade i var mans ficka. Och nu skulle det medeltida mörkret fördrivas. Tretusen lyktor fanns det i Stockholm 1757 - varde ljus!

Men drömmen om den rena, upplysta staden blev det inget med. Hemlösa, prostituerade och tiggare bosatte sig nu på gatan. Och som en reaktion mot upplysningens förnuftstro och lyktmani smyger sig romantiken under 1800-talet på som en underjordisk motståndsrörelse. Först nu får natten ett egenvärde. Filosoferna ser den som ett löfte om befrielse, ett hopp om en ny och sannare upplysning som hämtar kunskap på hemliga vägar - genom drömmen, ritualen, konsten och gud. Man börjar intressera sig för människans mörkersidor. Galenskap, melankoli, passion, somnanbuli. Det är de stora känslorna tid, och geniernas. De manliga vill säga.

Och det är här jag börjar undra om det inte är något lite skevt med professor Brobergs historieskrivning? Den anekdotiska formen och snuttifieringen, ja, jag kan köpa det.

Men nattens historia är ju till stor del berättelsen om de som har skett i det fördolda. De politiska konspirationerna, arbetarupproren, ordensväsendet - det är delar av historien som fortfarande väntar på att bli skrivna.

Suffragetterna möttes i mörkret efter den långa arbetsdagen, de homosexuella träffades i parkernas skumrask, och väldigt lite av detta nämns hos Broberg, som istället återanvänder sin egen forskning inom främst nordisk vetenskapshistoria. Det är mycket Linné och Swedenborg och det är en otrolig mängd kungar, adelsmän, präster och mindre kända manliga akademiker som lyfts fram, och det refereras flitigt till skalder som Tegnér och Strindberg. Ja, det blir visserligen bättre längre fram i berättelsen, men ändå börjar jag ställa mig frågan vad kunskap är? Räcker det att rada upp fakta, måste man inte också dela med sig av sina insikter?

Och rösterna som hörs, utgör de verkligen ett representativt urval?

Om man gav Brobergs bok till en ung flicka skulle hon kunna tro att män reproducerade sig genom delning ända fram till 1900-talet, eftersom enbart ett fåtal kvinnor citeras på de första hundra sidorna, och därefter sparsamt.

Men hur kan man ta sig förbi svensk upplysning utan att närmare diskutera Charlotta Nordenflychts betydelse? Vad är romantiken utan Mary Shelleys Frankenstein, och hur kan man ens prata om modernitetens ljus utan att referera Edith Södergran eller nämna Marie Curie. Och varför citerar man en manlig skalbaggssamlare istället för nobelpristagaren Sigrid Undset?

Jag vet inte.

Efter flera decenniers intensiv forskning inom alla akademiska discipliner har vi idag för första gången historisk kunskap om kvinnliga skriftställare, slottsfruar, prostituerade och naturvetare. Det finns inte längre någon ursäkt att exkludera halva världen ur historieskrivningen.

De här reflexionerna kring hur historia har skrivits och bör skrivas är förstås personliga. Bortser man från dem så är Nattens historia full av inspirerande fakta. Mellan de längre svepen ligger små miniessäer om nattmössor, jazzfärger och fladdermöss insprängda. Det är en fröjd att läsa. Jag gillar särskilt den kargt effektiva och sardoniska stilen Broberg använder.

Den passar oss sömnlösa bra.

Det är svårt att läsa långa meningar när man är trött. Redan efter ett dygns förlorad sömn börjar intellektet hibernera. Brist på melatonin och överskott på adrenalin skapar ett besynnerligt, zombieartat tillstånd där kroppens ork är borta samtidigt som skallen mullrar av tankeåska. Plötsligt slår geniala idéer ner som blixtar. Det gäller att skriva ner dem snabbt, strax är de borta.

De tyska romantikernas fragment är bra om man vill provocera fram ett riktiga, oväder.

Korta och koncisa, fulla av hugskott, precis som Gunnar Broberg.

Baksidan är att sinnet blir överhettat. Sömnlösheten slår över i mani. Tankarna rusar - men idéerna blir för stora. De går inte att omsätta i verkligheten.

Kanske är det också att spänna bågen lite för hårt det här med att skriva tusen års historia? Det är ett grepp som springer ur idén om det romantiska geniet - en ensam man utvald av ödet ska förklara världen för oss andra.

Som kvinna och sömnstörd är jag skeptisk. Författare som Gibbons, Michelet och Spengler, som tagit fascinerande, men inte helt vetenskapliga, millenniegrepp på historien - deras tid är förbi. Precis som rätt kombination av Imovane och Propavan kan försänka den mest förhärdade nattmänniska i djupsömn, så har den moderna forskningen gjort romantikens historiesyn obsolet.

Frågan om vad kunskap är, och hur historien skall skrivas, måste ställas på nytt för varje ny generation. En ödmjukare syn på historieskrivning håller på ta gestalt. Många större verk författas i kollektivform och får ett mer demokratiskt och folkbildande tilltal. Och även om jag uppskattar Brobergs bok och kommer återvända till hans många anekdoter, så lever den inte riktigt upp till förväntningarna. Jag saknar fortfarande ett verk som tar nattens epistemologi och oss sömnlösa, på allvar.


Gabriella Håkansson, författare

Rättelse: I en tidigare version påstods det felaktigt att inte en kvinna citeras på de första hundra sidorna i boken. Texten har därför uppdaterats. /Mats Kolmisoppi, producent

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
Tor 21 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Ons 20 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 19 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Mån 18 sep kl 13:04(9:58 min)
OBS
Tor 14 sep kl 13:04(10 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".