Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
Ett avsnitt från Kaliber
Tiggarjobben - Kaliber granskar Hjärta till Hjärta del 1
Mån 09 maj 2016 kl 10:03
Biståndsorganisationen slår insamlingsrekord och Statsministern ger sitt stöd. De som tigger i Sverige får jobb som korgflätare i Rumänien men snart är flera tillbaka här för att tigga.

– Välkommen till konferens om utsatta EU-medborgare och samverkan mellan Svenska organisationer…

Det är september 2015 och regeringen med minister Åsa Regnér håller en stor heldagskonferens om tiggerifrågan på Nalen i Stockholm. 

– Sedan regeringen tillträdde i oktober förra året så har vi jobbat hårt med situationen för de utsatta EU-medborgare som ber om pengar på gatorna i de flesta av städerna i Sverige. 

Konferensen sänds på SVT. Närmare 200 speciellt inbjudna gäster, ambassadörer, höga politiker och biståndsarbetare ska diskutera utifrån regeringens nya linje - att de som tigger på gatorna främst ska hjälpas i sina hemländer och inte här. 

– Tack för alla era insatser hittills och tack för att ni är här och tack för gott samarbete framöver. 

En av organisationerna som lyfts fram på scenen är Hjärta till Hjärta. På kristen grund driver de biståndsprojekt i främst Östereuropa. Rickard Klerfors är biståndsansvarig. 

– Vi måste ut från det här, ursäkta mig, jultomtetänket och drabbade stackars offer. De är precis som vi. Vi vill ju se till att folk får arbete, det vill de själva. Jag har smugit in här några korgar bakom på scenen.

– Men visa dem!

– Ja jag kan visa upp en här. 

– Det är väl spännande? 

– Och jag tror att allmänheten gärna är med och stödjer att man kan jobba hemma och försörja sig. 

Genom ett nystartat korgflätningsföretag i Rumänien har Hjärta till hjärta skapat arbetstillfällen. Och några av de som förut tiggde har redan åkt hem. 

– Två av de personer som nu håller på att göra korgar i Pauleasca i Rumänien var förra vintern i Stockholm och i Linköping och tiggde. Nu har man så pass god inkomst av det här att man inte tänker resa hit, av den anledningen. Men när träffar dem sist så säger det här paret ”Vi vill till Sverige”. ”Men varför då ska ni inte va hemma?”, frågar jag. ”Jo ni är så trevliga ni är så bra, vi vill komma som turister - men vi vill inte sitta här och tigga”, säger Rickard Klerfors.

Biståndsorganisationen Hjärta till hjärta slår insamlingsrekord. Deras hyllade jobbprojekt i Rumänien har stöttats av många svenskar och har beskrivs som en framgångssaga. Men hur ser det ut bakom kulisserna? Det ska vi undersöka i två program. 

Hjärta till Hjärta slår insamlingsrekord och hyllas av Statsministern

–Vi kan gå tillbaka. det sitter någon annan där borta… Nu ska vi gå på stan. 

Linköping Mars 2016. Rickard Klerfors på Hjärta till Hjärta visar runt och pekar ut var de som tigger brukar sitta. Han har bott i Rumänien över 10 år och kan språket. 

– Bună ziua, Romania?

Han stannar till och pratar men en man som sitter och tigger utanför en stor hamburgerkedja. 

– Tråkigt att sitta här?

– Trist. 

– Jag tycker också det här är tråkigt. 

– Jag tycker inte om att sitta här. 

Rickard Klerfors har valt att inte lägga några pengar i muggarna. 
– Jag ger inte till de som tigger på gatan. Frågan är inte om vi ska hjälpa utan hur vi ska göra det här. 

(Startar bilen)

– Nu är vi på väg till Biståndsorganisationen Hjärta till hjärta.

Oj vad stort det är!

– Ja det är en stor second hand. Det är ett sätt för oss att få in medel till den verksamhet som vi bedriver utöver att folk skänker pengar. 

– Så vi går in och tar en kopp kaffe.  

Det första som möter besökarna i receptionen till huvudkontoret är en reklamskylt som informerar om de handflätade korgarna. 

– Här har du korgar. 

Vi kommer in i secondhandbutiken som är stor som en Hockeyplan. Och korgarna har fått en egen sektion i butiken, ett femtiotal står travade på varandra. 

– Så ser de ut. Det är ju hantverk. Ingen är den andre lik, säljslanor använder man och gör de här korgarna av.  

Bredvid korgarna en reklambild som visar en solbränd man. Han bär en korg på axeln och ler in i kameran. Leendet blottar en saknad framtand. Den leende mannen pryder också omslaget på den folder som sitter fäst vid varje korg. 

– Vi skickar med varje korg en beskrivning av vad det här handlar om, hur många människor som fått arbete genom det här. 

Vad står det på framsidan?

– Tack för att du hjälper utsatta romer till en bättre framtid. Jag tycker det är viktigt att trycka på det här med värdighet. det känns ju viktigt att man kan få ett jobb, göra det man har en tradition av, att vi bevarar det. 

I foldern står att 10 personer i nuläget är anställda i det sociala företaget Hjärta till hjärta startat tillsammans med en rumänsk stiftelse. Korgtillverkarna betalar skatt på sin inkomst och får del av social förmåner som sjukförsäkring och pension. Men foldern som bara är några månader gammal är redan daterad berättar Rickard Klerfors. Idag är det 25 anställda i företaget. 

– Och dessutom att en del av dem har kunnat återvända hem från tiggeri i bland annat Linköping till arbetet och inkomst hemma i Rumänien. 

Det har gått bra för Hjärta till Hjärta insamlingskampanjer, på mindre än två år har penninggåvorna från svenska folket dubblerats och ifjol samlades över 6 miljon kronor in till organisationen. Och i årsrapporten för 2015 lyfts korgprojektet och fokuset på hjälp till EU-migranter i sina hemländer fram som en viktig förklaring till det ökade givandet. Hjärta till hjärta har också haft draghjälp genom uttalat stöd från höga politiker. Statsminister Stefan Löven på fråga från Expressen om man ska ge till de som tigger. 

– Varje människa får göra precis som man känner själv.. Jag har valt att skänka regelbundet till organisationen Hjärta till hjärta. 

Anders Holmefur är högsta ansvarig på Hjärta till hjärta. 

– När vår statsminister och andra går ut offentligt och talar om att man stödjer Hjärta till hjärta då ökar våran trovärdighet och sånt gör att vi är oerhört tacksamma och vi vill verkligen vara måna om att varje peng som kommer in också kommer till användning i de här områdena. Vi var nere för bara någon månad sen och då kom en gubbe som flätar korgar och så sa han ”Kommer ni fortsätta med det här?”, ”Ja självklart! Råvarorna finns, kunnandet finns och vi har kunder i Sverige som frågar efter det här”. Han svarade ”nu har jag satt in fönster och dörrar i mitt hus då ska jag planera att gå till tandläkaren och få laga mina tänder om jag vet att det finns en fortsatt möjligheter att jobba”.

–Vi börjar se, enskilda exempel på, hur man vänder tillbaka nu och hittar försörjningsmöjligheter. När det sprider sig i Sverige att det finns jobb i hemmiljön, där det innan inte fanns någonting, då blir det väldigt spännande. 

Hjärta till hjärta kan ge många exempel på hur bra det har gått.  Men det finns också andra berättelser ska det visa sig.

Från tiggeri till ett riktigt jobb hemma

– Det är många av husets dörrar som har det där knarret. 

Anita Lilburn är en av dem som engagerat sig för EU-migranterna som kom hit. 

– Det är väldigt svårt. Man styr och ställer och tror att man gör det bästa och det inte säkert att det är det. 

Här i villan med sjötomt och utsikt över Dånviken står en sliten flygel i vardagsrummet. 

Spelar du piano?

– Ja.

Hon sätter sig och börjar spela ett stycke Bach som hon tycker passar ämnet vi ska prata om - EU-migranter som tigger. 

– Jag gillar Bach väldigt mycket.  

Anita var med när de som tigger dök up i Sverige.

Nyhetsinslag: Nu på sista tiden har det ökat kraftigt senaste månaderna. Tiggeriet är utbrett i Sverige. 44 kommuner har svarat att det förekommer. 

Runt 2011 ställdes Sverige inför nya utmaningar. Då började stora grupper från Rumänien och Bulgarien anlända hit.  

Nyhetsinslag: Jag är säker på att vi kommer att se en kraftig ökning de närmsta åren. 

Det som från början mest var ett storstadsfenomen sprider sig över hela landet. Också i Rönninge, söder om Stockholm, dyker de som tigger upp. Och Anita tvingas ta ställning. Hjälpa eller inte?

– Plötsligt så satt de här och där. I Salemstaden och Rönninge Centrum. Utanför Coop och ICA. Det såg för eländigt ut, man gav lite pengar och vinkade. 

 

I tunneln under pendeltåget satt en man i 40 årsåldern. Ion från Rumänien. Anita som innan pensionen jobbade som språklärare får kontakt. 

– Jag gick förbi och visade med hela kroppen ”det är kallt”. Han sa ”frig, frig”. Det måste betyda kallt. Sen pekade han en dag på sina skor ”mic, mic”. Det måste betyda liten. Det var lätt att skaffa ett par skor i rätt storlek och då blev han jätteglad och sådär rullade det på.

Pengar i tiggarmuggen blir till skor, en vinterjacka och snart har Anita och hennes man köpt en enklare husvagn till Ion. 18000 kronor kostade den. Husvagnen får stå på grannen Birgittas tomt och de kopplar in el. 

– Mamma! Paradis Caravan, Paradis Caravan! Han va helt hänförd. Det var så roligt att se. 

– Varför Ion? Vad var det med honom?

– Hans vänliga glada utstrålning och det fantastiska i att han aldrig klagade. Han var beundransvärd på många sätt. 

Anita fortsätter hjälpa Ion och hans familj och snart är hon en del av en ny slags folkrörelse i Sverige. 

På många platser i landet startas vid den här tiden 2013-2014 initiativ och grupper för att hjälpa EU-migranter som tigger. De heter namn som ”Hemlösa EU-migranter i Borås”, Gotlands solidaritet för EU-migranter och ”Hjälp Västerbottens tiggare”. Också Anita är med och organiserar sig tillsammans med grannen Birgitta. 

– Alla var väldigt upprörda och ville ville hjälpa de till något bättre. Vi startade Salems stödgrupp för migranter. 

Anita börjar efter hand tvivla på vad insatserna och hjälpen de ger egentligen gör för nytta. Det är som att skänka i ett bottenlöst hål känner hon ibland. 

– Det är så sporadiskt de får pengar. Dels får de ju allt mindre i sina koppar för folk börjar krokna och sen särskilt på vintern finns det inga jobb i trädgårdar och sådär. 

Hösten 2015 lanserar Hjärta till Hjärta korgprojektet i Rumänien. 

NYHETSINSLAG: – Nu i de projekt vi har startat så har vi en sådan efterfrågan på arbetskraft. att vi planerar att ha ett hemvändarprogram, säger Rickard Klerfors

Anita Lilburn kan läsa i tidningar, se på tv och höra på radio om hur tiggarna nu får jobb. Biståndsansvarige Rickard Klerfors har ett tydligt budskap till de som tigger - och ett erbjudande. 

NYHETSINSLAG: – Åk hem till din by. Gå den här den yrkesutbildningen så får du ett studiebidrag under tiden. När du avlagt ditt examensprov så blir du erbjuden en anställning i det här projektet.  

– Ja. Vi blev jätteglada det här är grejen. Det här är vägen till ett bättre liv.

Anita Lilburn tar kontakt med Hjärta till hjärta. 

– De skulle få diplom, sjukförsäkring, pensionspoäng och en fast inkomst. Om de lyckades göra 5 korgar i dagen skulle de komma upp i en för rumänska mått mätt ganska god inkomst. Då lyckades vi få in vår vän Ion på det projektet. 

Anita och stödgruppen startar en insamling och betalar så att Ion kan resa hem. 

Vad skriver du nu? 

– Korgflätning i Pauleasca. 

På nätet kan hon följa utvecklingen i projektet. På Hjärta till hjärtas hemsida står att kursen Ion gått är avslutad och den blev en framgång. Flera av deltagarna grät av lycka när de fick sina diplom står det i texten som illustreras med en gruppbild där alla poserar med sina diplom. 

– Där är Ion! Det blev en framgång och en milstolpe i Hjärta till Hjärtas insatser i Rumänien. Där är korgarna! Fina. Du ser det är en jättebra grej. 25 korgflätare har nu arbetet i det sociala företag Hjärta till hjärta startat… 

Men när jag träffar Anita är det nått hon inte vet om. En viktig detalj som kommer att vara med och förändra hennes åsikt om Hjärta till hjärtas jobbprojekt i Rumänien. 

Ett oväntat möte

Tre dagar senare åker jag tillbaka till Rönninge. Under bron till Pendeltåget sitter en person som alla tror ska vara i Rumänien. 

(skrammel från mynt i mugg)

– Hej hej!

Ion är tillbaka.  

Jag undrar vad som hände?

Vi går bort till ett kafé i närheten och han börjar berätta. 

– Jag ville. Jag ville fläta. 

Ion som heter Greeruș i efternamn var tacksam för möjligheten och hjälpen Anita gav honom. Han säger att han inte ville misslyckas och tyckte att jobbet var en bra möjlighet. Det var avancerat att fläta korgarna, säger han, men efter några veckor blev han ganska skicklig. Och han klarade sluttestet - han lyckades fläta en korg under tre timmar. Jag frågar om han kan peka ut sig själv på gruppbilden Hjärta till hjärta publicerat på sin hemsida från diplomutdelningen.  

– Ja. Där är jag med diplomet. 

Ion började jobba med att fläta korgar för Hjärta till hjärta. Han säger att han fick kontant ersättning per korg. I början var det strax under 40 kronor per korg. Men i februari 2016 sänktes det till lite över 30. Månadslönen som Anita läst om på Hjärta till Hjärtas hemsida kom inte Ion i närheten av. 

– 15 lei, 30kronor… Är det pengar?

Jag tar fram bilden på Hjärta till hjärtas hemsida igen. Den på de tolv som fått sina diplom. Jag frågar honom hur många av de på bilden som jobbar kvar i företaget. Han pekar istället på de som lämnat. Han själv och fyra till säger han.  

– 1, 2, 3, 4. De är reda i Sverige. Många är i Norrköping, de är tillbaks. Eskilstuna, Norrköping. 

Det Ion berättar ger en annan bild än det Hjärta till hjärta berättar i sin insamlingskampanjer för projektet med de flätade korgarna. Finns det de som kan bekräfta Ions berättelse.  Jag åker till Linköping. 

– One is here. 

– Ok she thinks one is here? 

Vad heter du? 

– Florin. 

Florin har en liknande berättelse som Ion. Också han flätade korgar och sitter nu och tigger sen några dagar tillbaka. Han bekräftar de nivåer på ersättning Ion berättat om. 

– Det här är alla pengar. (skramlar och visar med mynt)

– Max fyra korgar om dagen kan man göra, och mina barn hjälpte mig också. 

Fler som hoppat av

Florin säger att hans fru stannat kvar i Rumänien och har fortsätt göra korgar med två av barnen som hjälper till. 

– Självklart, barnen gör korgar också. 

– Hur gamla är barnen? 

– 17 och 14 år gamla. 

Barnen är 17 och 14 år gamla och tillsammans kan de göra fyra korgar om dagen berättar han. Inte ens när alla tre hjälps åt kommer de upp i lönen i månaden Hjärta till Hjärta skriver om på sin hemsida. 

– It’s awful! Where is the rest of the money? This is not to help!

Jag träffar Gabriella Diia som ursprungligen är från Rumänien. Hon har kontakt med många som tigger i Linköping och stöttar dem på olika sätt. Hon har mött flera som hoppat av korgflätningsföretaget berättar hon. Och anledningen är ersättningen.  

– A lot of them, they are coming, they are turning back to beg because they are not payed for the baskets. 

Totalt kommer Kaliber i kontakt med nio korgflätare varav 6 fortfarande arbetar kvar i Rumänien. Vissa av dem har varit med sen starten och har tidigare flätat korgar över tio år. Ingen vi pratar med kommer upp i de lönenivåer som Hjärta till hjärta skriver om på sin hemsida.  Ingen säger sig ha lyckats flätat de 5 korgar som är normen för en heldags arbete. Flera nämner timpenning under 10 kronor. Och alla bekräftar att ersättningen sänktes i februari 2016. 

Hur går det här ihop? På Hjärta till hjärtas hemsida som vänder sig till svenska givare - står om lön på 3600 konor i månaden efter skatt. När jag träffade Rickard Klerfors från Hjärta till Hjärta - i mars 2016 menade han att ersättningsnivåerna till och med vad ännu högre än så. 

– De själva kom med förslag om vilken norm som de kan göra på en dag. Gör man produktionsnormen så får de 1800 lei i månadslön kan man säga och det motsvarar ungefär 3800 kronor. Så det är 40 kronor av det här för korgen, 

Hur många korgar kan man göra per dag?

– Fem stycken kan man göra på en dag, en korgtillverkare. En del sa att de kan göra sju, men vi sa ok då sätter vi normen vid fem så kan alla klarar av det. 

– Hej Ion. Godmorgon!

Anita Lilburn har fått kontakt med Ion igen. Anställningen i korgflätarföretaget i Rumänien hon fixade åt Ion blev inte som hon förväntat. 

Om det nu är sant det som Ion berättar?  

– Väldigt sorgligt alltså. Då blir jag väldigt förbannad. Jag blir förbannad att de har utlovat någonting som inte är sant. 

– Hur kan det vara i Hjärta till Hjärtas intresse? Hur vågar de? Det måste ju komma ut förr eller senare. 

Varför har ersättningen sänkts?

Jag återvänder till Hjärta till Hjärtas huvudkontor i Linköping. 

– Vi kan gå in på mitt kontor det är inte så märkvärdigt. 

Det hyllade korgprojekt i Rumänien har stöttats av många svenskar som köpt korgarna här i Sverige eller skänkt pengar. Det har beskrivs som en framgångssaga. Jag visar de uppgifter som Kaliber tagit fram för de ansvariga på Hjärta till hjärta. 

Direktor Anders Holmefur som är högste ansvarig ser allvarligt på uppgiften om att barn så unga som 14 år skulle vara med i produktionen av korgarna. 

– Vi tar bestämt avstånd från att hela familjen och ungar och allt skulle var inblandade i att producera korgar. 

Att flera av korgmakarna hoppat av och är tillbaka i Sverige för att tigga kommenterar han såhär. 

– Jag tycker det är tragiskt utifrån den situation att med den budget vi lagt i det här så tjänar de efter förhållandena i det här byn, väldigt god inkomst. 

Det som ni har utlovat om man antar det här jobbet och blir anställt har det stämt det som ni har sagt? 

– Det beror på deras egna förutsättningar. Vi erbjuder ju en, vi sa den här kursen i februari, jag var ju med när de fick de här diplomen och där var det ju uttryckligen sagt vilka av de här som skulle behöva ytterligare handling för att klara av det här. 

I er artikel efter den där kursen stod att kursen blev en framgång? 

– Absolut. En enorm framgång. 

Jag berättar om uppgiften att fem av de 12 på bilden som Hjärta till hjärta publicerade från kursavslutningen redan lämnat korgflätningen och är tillbaka i Sverige för att tigga. 

– Det tycker jag är väldigt tråkigt då. Jag har ju minnesbilder där en kvinna som aldrig har gått i skolan fick ett kursintyg och gråter av glädje och säger äntligen kan jag jobba och bygga en framtid, vad säger du om sånt? 

Jo fast det är ju framtiden, det viktiga är väl vad det blev sen så att säga?

– Jo och där måste vi på något sätt överlåta till den enskilda deltagaren att utifrån vad vi erbjuder av möjlighet, i stöd och utbildning och så vidare, att de som vill tar den här chansen. 

Biståndsansvarige Rickard Klerfors sitter med under intervjun. Han kommenterar att flera av arbetarna hoppat av såhär. 

– Vi har varit väldigt noga med att inte överdriva vad vi lovar men sen, med facit i hand, så har man uppfattat det som mycket mer för att man lever i en desperation och söker efter något bättre och de som vi har fört en dialog med har uppfattat mer av löfte än vad vi i själva verket har sagt. 

Man om stannar till vid det här löftet då är det väl så att saker och ting inte bara har uppfattats, ni har ju varit väldigt tydliga med att ni har satt det på pränt. Det finns ett socialt företag. 

– Ja. 

Man får 3600 kronor om man klarar mininormen, och den kan alla klara av.  

– Det är vad de själva har förslagit och utifrån den kalkyler jobbar vi. 

Enligt mina uppgifter är det snarare hälften man får. Än vad ni har sagt. 

– Det här med 3600 det kan nog då egentligen säkert säga för varje person när ett helt år har gått. Hur utfallet har blivit över hela året. 

 

Rickard Klerfors har uppgett att ersättningen per korg till arbetarna är 18 rumänska lei - strax under 40 kronor. Men de vi varit i kontakt med berättar samtliga att ersättningen sänktes till 15 lei  - strax över 30 kronor för varje flätad korg. I Hjärta till Hjärtas 5 secondhandbutiker säljs korgarna för 350 kronor. 

Nu ställer jag frågan igen. Hur mycket får arbetarna för varje flätad korg?

– Ja nu ska vi se här, jag kommer inte ihåg riktigt. Det har vi haft en diskussion om. Jag tror att det är nu 15. 

Får jag bara fråga. För ni skriver ju väldigt uppdaterande om projektet. Den här lönesänkningen, varför har ni inte skrivit om den på Facebook och hemsidan och så?

– Det kan man fundera på och jag är fullständigt öppen och ärlig med det och det är viktigt att vi uppdaterar den uppgiften. 

Det viktiga är ju totalt sätt vad man kan få för månadsinkomst. 

Varför har lönerna sänkts?

– Jag tror att det finns någon skattehöjning och sånt här som ligger bakom det. Men det får jag ta reda på. 

Vem har sänkt lönen? 

– Alltså det beror nog kanske på, eller det beror på input från staten där man då ändrar lagstiftning och annat. Och vad man ska betala in i skatter och annat. 

Skatten har höjts?

– Ja och det här är jätteviktigt att vi har en dialog om och är väldigt tydliga med. 

I butik säljs korgarna för 350 kronor. Med momsen borträknad är intäkten 280 kronor vid varje försäljning. Varför får de som gör korgen bara 30 kronor frågar jag.  

– Ja och hittills har vi inte fått något plus på kontot i och med att vi haft kostnader för att sätta igång det här. 

Men det har väl kommit från bidrag från Sverige? 

– Rörelsekapital och så vidare och dessutom transportkostnader och bygga upp och så vidare men jag tror vi kommer landa i ett överskott, en vinst på det här. Då kan man diskutera om vi ska betala mer för varje produkt eller om vi ska använda pengarna till andra insatser i deras område. Sen är det klart att alla vill ha mer, det ligger ju i sakens natur.  

Jo fast nu fick de ju mindre?

– Ja det var ingen som var lycklig över att höra det men efter det här mötet kom man ändå överens om det här. 

Programmet tillhör kategorin: Samhälle
Alla avsnitt från programmet Kaliber
Hundfabriken: Försvarsmakten reagerar Mån 13 nov kl 10:04(11 min)

Efter alla avsnitt kommenterar nu Försvarsmakten centralt hela granskningen.

Hundfabriken del 5: Hundkompisar Mån 13 nov kl 10:03(26 min)

Hur såg de personliga kopplingarna ut när Försvarsmakten köpte in schäferhundar till sitt avelsprogram? Fanns det risk för jäv? Idag sänds den femte och sista delen: Hundkompisar.

Hundfabriken del 4: Mellanhanden Mån 06 nov kl 10:03(32 min)

Försvarsmakten köpte hundar för över 200 000 kronor styck till sitt avelsprogram. Men vad kostade hundarna i tidigare led, innan de kom till Sverige? Spåren leder oss till Danmark och Tyskland.

Hundfabriken del 2: Pengarna Mån 23 okt kl 10:03(30 min)

Andra delen i serien om Försvarsmaktens hundar. Varför har Försvarsmaktens hundtjänstenhet köpt schäfrar för tio gånger mer än vad experter anser som normalt? Och har man följt lagen?

Hundfabriken del 1: Bråket Mån 16 okt kl 10:03(25 min)

För över tio år sedan fick Försvarsmakten ett unikt uppdrag från regeringen: att bygga upp ett statligt avelsprogram för schäferhundar. Kaliber granskar verksamheten i en serie. Första delen: Bråket.

Upptäck avsnitt från programmet Kaliber

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".