Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Valda delar ur P1 Kultur - programmet som introducerar, fördjupar och analyserar.
Ett avsnitt från Kulturpoddar i P1
Sista striden står om Nobel Center
Mån 25 apr 2016 kl 07:04
Inför beslutet om nya Nobel Center gav sig Mattias Berg ut för att lyssna till antagonisternas bästa argument. Dessutom, Rasmus Waern gästar studion för att tala om byggnadsgräl genom historien.

I över ett sekel har man grälat om hur en Nobelbyggnad ska se ut. Från fejden mellan arkitekterna Ferdinand Boberg och Ragnar Östberg på 1910-talet, fram till nutidens hårda tonfall mellan Nobelstiftelsen och motståndarna till ett stort Nobel Center mitt i Stockholm.

Det hade kunnat bli fanfarer och applåder. För att frågan om en byggnad som anstår Sveriges kanske allra starkaste varumärke i världen, Alfred Nobel och Nobelpriset, äntligen verkar lösa sig.

Efter en slingrig historia som pågått i över 100 år, ända sedan arkitekten Ferdinand Bobergs skisser för ett faktiskt helt galet storvulet Nobelpalats på Östermalm förkastades 1911. Boberg själv, som bland annat ritade Rosenbad och Waldemarsudde, menade att byggnaden som på skisserna ser ut som en blandning av något slags indiskt palats och en amerikansk skyskrapa var det djärvaste han ritat. Och det kan man ju hålla med om.

Förslaget ratades sedan under den så kallade Boberg-fejden av bland andra arkitektkollegan Ragnar Östberg – som ville att byggnaden borde vara mer skolbildande för ”svensk monumental byggnadskonst”.

Men – det har inte direkt blivit fanfarer och applåder för planerna på det nya Nobel Center på Blasieholmen i Stockholm heller.

Snarare låter det helt annorlunda. ”För stort, för dyrt och på fel plats”, skanderar de flera hundra personer som trotsat ett riktigt elakt aprilväder för att demonstrera mot planerna på Nobel Center.

Pikant nog sker också demonstrationen just utanför det Stadshus som Ragnar Östberg byggde och där Nobelpriset sedan kom att delas ut. I stället för i kollegan Ferdinand Bobergs aldrig realiserade Nobelpalats. Det är dock inte därför demonstranterna samlas just här just nu.

- Det största felet med Nobel Center är krocken mellan den gamla kulturens vackra stenhus och det här plåthuset. Det är det som folk är så otroligt uppskärrade för och skeptiska till.

Det är Björn Tarras-Wahlberg som talar. Under många år ordförande i Skattebetalarnas förening – och nu ledare för motståndet mot Nobel Center.

Vi har tagit skydd i hans bil, innan själva manifestationen börjar. Där de med tal och talkörer ska försöka påverka politikerna inne i Ragnar Östbergs Stadshus inför beslutet i Kommunfullmäktige. Det som handlar om ifall detaljplanen för den brittiske stjärnarkitekten David Chipperfields 18 000 kvadratmeter stora prestigebyggnad med guldskimrande fasad på Blasieholmen mitt i centrala Stockholm, och med en prislapp på 1,2 miljarder, ska bli antagen eller inte.

Tarras-Wahlberg är själv förbluffad över hettan i motståndet mot Nobel Center.

- De som kommer hit i dag, inte skulle de komma i det här vädret om de inte var förbaskade på det. Det var en dam som ringde mig häromdagen och bara sade tre ord: ”Jag är förtvivlad, jag är förtvivlad, jag är förtvivlad - över hur de ska förstöra vår vackra stad”, sade hon. Svenskarna har en fantastisk känsla av gemenskap i det allmänna också. Det är inte bara det egna hemmet, utan det är allmän egendom också, säger han.

Men det har inte byggt någon sådan här signaturbyggnad i Stockholm, kanske sedan Globen byggdes på slutet av 80-talet? Hur ser du på det?

- Jag tycker väl att sådana kan få finnas. Men vad man gör i andra städer, som i Paris och så, är att man lägger dem utanför i de nya stadsdelarna, som ett nytt centrum i en ny region, säger Björn Tarras-Wahlberg.

Just den här morgonen som vi träffas har Nobelstiftelsens VD Lars Heikensten skrivit en argsint debattartikel i Dagens Nyheter, där han skjuter in sig på att motståndet mot Nobelcenter är ofokuserat och kommer från så många olika håll samtidigt. Tarras-Wahlberg är irriterad och förvånad över artikeln.

- Om man har olika uppfattningar om en sak, måste man kunna respektera det. De är ju de demokratiska värdena. Att det är så många nej till planerna från så många håll – det är väl inte så konstigt? Det finns industrihistoria, det finns konsthistoria, det finns arkitekturhistoria, det finns arkeologi… det är så många anledningar till att säga nej, säger han.

Har ni varit motståndare tidigare, du och han? Han har varit chef för Riksbanken och du har varit ordförande för Skattebetalarnas förening bland annat – har ni träffat på varandra förr?

- Ja, vi har träffat på varandra till och från. Jag har nämligen en museal bakgrund också, under 20 år varit ordförande i Kungliga myntkabinettets vänner. Jag är numismatiker, det är min kulturella bit. Och numera greknumismatiker. Myntkabinettet har ju relativt goda kontakter med Riksbanken, eftersom utger sedlar och mynt, säger Björn Tarras-Wahlberg.

Ser du Lars Heikensten som din fiende, eller hur ser du på honom just nu?

- Jag är övertygad om att han ser mig som sin fiende.

Så jag går till Lars Heikensten för att fråga om den saken – och om hur Nobelcenters främste förespråkare motiverar sitt projekt.

Heikensten visar runt i den vackra byggnaden på Sturegatan, som blev Nobelstiftelsens relativt provisoriska hemvist 1920, i stället för Ferdinand Bobergs gigantiska palats. Precis som Nobelmuseet nu legat i sina provisoriska lokaler i Gamla Stan i 15 år.

Medan man har fortsatt att diskutera en mer permanent lösning för hela Nobelmaskineriet.

- Vi befinner oss nu i Nobelstiftelsens styrelserum – och på väggen här är det en stor tavla av Alfred Nobel, som är gjord någon gång 1918-20.

Vad är det som ligger på styrelsebordet där?

- Ja… där finns det en stor tallrik med Nobelmedaljer i choklad. Det är Nobelmuseets kanske främsta produkt, som de säljer en hel del av faktiskt, säger Lars Heikensten.

Och så ställer jag den där frågan… Björn Tarras-Wahlberg sade själv att han tror att du ser honom som din fiende.

- Ja, jag vet inte det. Det är inte han personligen som är bekymret i det här sammanhanget, honom kan man ju föra en dialog med – utan det är hela diskussionen. Är det han som har legat bakom att den här fått den här formen, då är man en huvudfiende. Men det kan bara han bedöma, faktiskt, säger Lars Heikensten.

Han nämnde också att ni hade stött på varandra bland annat genom Kungliga Myntkabinettet genom åren, stämmer det?

- Ja, jag kommer ihåg honom mera som aktivist för lägre skatter i Sverige Men det är nog sant att vi stötte på varandra i några sådana sammanhang. Jag var ju Riksbankschef och vi hade ju intressen i Myntkabinettets verksamhet, säger han.

Lars Heikensten håller också med om att tonläget i debattartikeln i DN var hårt.

- Det avspeglade att jag tycker att vi har försökt att driva den här diskussionen med väldigt schyssta metoder, något annat vore inte möjligt om man företräder Nobelsystemet. Men jag tycker att motsidan gång på gång har argumenterat på ett sätt som faktiskt inte är korrekt. Det handlar både om själva platsen, där man påstår att det här huset byggt på den här platsen gör att det inte kommer att kunna vara någon båttrafik där i framtiden. Man påstår att man inte kan bygga ut Nationalmuseum. Det är inte sant. Det gäller själva huset, där man visat felaktiga bilder gång på gång – trots att vi påtalat det, säger Lars Heikensten.

Men det handlar också om själva innehållet i Nobel Center.

- Där gör man då gällande att det här skulle bli ett tomt skal. Sanningen är ju den att när vi från Nobels sida började med konserter, fick vi världens främsta konsertartister. När vi har börjat med konst under senare år har vi fått världens främsta konstnärer att komma hit: vi har haft Jeff Koons och Olafur Eliasson. Och så där har det ju länge varit på vetenskapsområdet. Så det är klart att om vi sätter igång en verksamhet här med ambitionen att skapa en världsattraktion, så kommer vi att kunna göra det. Genom att Nobelpriset har en så fabulös dragningskraft, säger han.

Men ni har verkligen placerat byggnaden ”mitt i getingboet”. Som jag förstår var det du som började driva processen med den här tomten igen när du tillträdde. Hur tänkte du då?

- Vad vi behöver är en centralt placerad plats. För det ska vara ett hus som ska sätta vetenskap och kultur mitt i Stockholm. En del har argumenterat för att vi borde läggas ute i Hagastaden – men det här är inte till för universitetsfolk i första hand, de redan frälsta. Det här är till för att sätta det ”mitt i byn”. Sedan behöver vi det också ekonomiskt. Därför att det är de turister som vi kommer att kunna dra – och jag tror vi kommer få mycket turister, väldigt mycket – som vi behöver. Deras intäkter behövs för att finansiera skolverksamheten, säger Lars Heikensten.

Vad gäller finansieringen för själva det 1,2 miljarder dyra byggprojektet, har den till största delen kommit från HM-familjen Erling Perssons och familjen Wallenbergs stiftelser.

- De har lovat att bidra med 400 miljoner kronor vardera. Sedan håller vi på med att försöka få in återstående pengar. Och vi har hittills fått löften om ungefär 250 miljoner.  

Vad tror du om utslaget i Kommunfullmäktige?

- Jo, jag har inte sett eller hört någonting som gör att jag inte tror att detaljplanen kommer att tas, säger Lars Heikensten.

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet Kulturpoddar i P1
Kulturpoddar i P1
Tis 05 sep kl 13:01(35 min)
Kulturpoddar i P1
Tis 29 aug kl 13:01(38 min)
Kulturpoddar i P1
Tis 22 aug kl 13:01(36 min)
Kulturpoddar i P1
Kulturpoddar i P1
Tis 15 aug kl 13:01(37 min)
Upptäck avsnitt från programmet Kulturpoddar i P1
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".