Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Konspirationsteorier: Sammansvärjningar på vita duken
Fre 06 maj 2016 kl 13:04
Malin Krutmeijer granskar konspirationsfilmsgenren, från klassiska "Tre dagar för Condor" till "Tinker, taylor soldier spy". Högt anspända filmer som ibland tar förvirringen till absurda nivåer.

Det var med viss bävan som jag bänkade mig för att se om Oliver Stones "JFK" från 1991. Filmen handlar om mordet på John F Kennedy, och lanserar åklagaren Jim Garrisons teori om att det ytterst var CIA som låg bakom det.

Jag såg den när den kom och i minnet var den en fruktansvärd körare, med horder av män som i långa monologer smattrade fram teorins alla detaljer så snabbt att man inte hann tänka.

Det intrycket består. Filmen är en tre timmar lång bombmatta av suggestiv musik, snabbklippta bildsekvenser och röster som hetsigt lägger bit efter bit till det stora sammansvärjningspusslet.

"JFK" är en av många kända filmer i en löst sammansatt grupp som kallas konspirationsfilm. De handlar om sammansvärjningar där mäktiga samhällskrafter döljer sanningen om sitt olagliga eller åtminstone djupt omoraliska agerande. Det kan vara alltifrån regeringar som undanröjer dissidenter till mäktiga näringslivsintressen som manipulerar politiker.

Filmerna kan vara mer eller mindre politiska, och mer eller mindre realistiska. Costa Gavras "Z" från 1969 fiktionaliserar till exempel mordet på en politiker under den grekiska militärdiktaturen. Från Sverige kan Bo Widerbergs "Mannen från Mallorca", som kom 1984 och bygger på Leif G W Perssons roman "Grisfesten", nog räknas som en konspirationsfilm. Den anknyter till den så kallade Bordellhärvan där det bland annat avslöjades att samhällstoppar köpt sex.

Men de mest emblematiska konspirationsfilmerna kommer från USA. Inte minst under Kalla kriget blomstrade genren i Hollywood. Verkligheten var oroande, med alltifrån atombombshot till Watergateskandalen och underrättelsetjänster som intervenerade i utrikespolitiken. Filmskaparna hade mycket att spela på och deras fantasi kände inga gränser.

I klassiska "The Manchurian Candidate" från 1962 hjärntvättar kommunistregimerna i Kina och Sovjetunionen amerikanska soldater och gör dem till sina mördarmaskiner.

Till de mest pålitliga komplottmakarna i den amerikanska konspirationsfilmen hör CIA. Den amerikanska underrättelsetjänsten har i verkligheten haft ett finger med i så många skandaler och oegentligheter att det går att tro nästan vad som helst om den. I fiktionen ger det oändliga möjligheter.

En klassiker med CIA-tema är Sydney Pollacks "Tre dagar för Condor" från 1975. Här avslöjar en CIA-analytiker spelad av Robert Redford ett hemligt nätverk inom organisationen, vars syfte är att ta kontroll över Venezuelas och Mellanösterns oljeproduktion. Han kommer nätverket på spåren när han upptäcker hemliga ledtrådar i en deckare som trots dåliga försäljningssiffror översatts till misstänkt många språk.

Filmen är ganska typisk för genren i sin tid, med en paranoid story där publiken upplever ångest och förvirring genom en ganska vardaglig huvudperson.

Inget ont om det greppet i sig, men en del av de mer högsvansade, seriösa konspirationsfilmerna tar just förvirringen till lätt absurda nivåer. Både "JFK" och "Tre dagar för Condor" är exempel på hur en högt anspänd ton bibehålls under hela filmen, samtidigt som det kräver stor uppmärksamhet att hänga med. Men det finns värre exempel, också från senare år.

En visuellt ursnygg värsting som jag retat mig på de senaste åren är Tomas Alfredssons hyllade filmatisering av John Le Carrés roman "Tinker taylor soldier spy". Den utspelar sig på 70-talet och är en komplicerad historia där en brittisk pensionerad agent återtas i tjänst för att snoka fram en eventuell mullvad bland högt uppsatta inom organisationen.

Jag har sett filmen två gånger, och båda gångerna förlorat mig i myllret av män som för väsande samtal och byter portföljer med menande blickar.

Jag har helt enkelt fattat ganska lite fast jag har ansträngt mig och det gäller också Stephen Gaghans tillika hyllade "Syriana" från 2005. Här snurrar George Clooney omkring i Mellanöstern, där den amerikanska industrin tillsammans med regeringen och CIA vill lägga vantarna på oljetillgångarna.

Samma sak här: insinuanta blickar, portföljer, väsande män och så ett och annat våldsutbrott. Stämningen signalerar med eftertryck att allt är jätteviktigt hela tiden, samtidigt som handlingen är plågsamt halvkväden.

Och det är faktiskt inte bara mig det är fel på. Jag såg filmen första gången i sällskap med två synnerligen utrikespolitiskt intresserade män, och efter en stund började de viska frågor som "vem är nu han?", "vart ska han nu då?", "är han från CIA eller var det en annan gubbe?".

I viss mån tror jag som sagt att oklarheten är avsiktlig. Vi ska liksom känna hur lite vi vet om samhällstopparnas hemliga nätverk, projekt och komplotter. Det är en form, kan man säga, där det är en balansgång att undvika att mystifierandet blir så mystiskt att det dödar spänningen.

Nu finns det en väldigt bredd av konspirationsfilmer och det finns självklart många som jag verkligen gillar också. Men jag blev nyfiken på den där programmatiskt konspiratoriska formen och bestämde mig för att se en riktigt konspirationsteoretisk film, gjord i uttalat politiskt syfte.

Jag valde den amerikanske aktivisten Peter Josephs "Zeitgeist" från 2007. Det är en samhällskritisk film med dokumentära ambitioner, som fick ett visst genomslag och har följts upp med fler filmer. Visuellt varvar den snabba klipp ur nyhetsinslag och andra arkivfilmer med animationer. De ackompanjeras av en stor mängd olika röster som upphetsat torgför teorier om hur saker och ting egentligen hänger ihop.

Kristendomen härleds till bland annat en astrologisk symbolvärld och är därför lurendrejeri. Den amerikanska regeringen sägs direkt eller indirekt ligga bakom terrrorattackerna mot World Trade Center 11 september 2001. En grupp internationella bankirer påstås kontrollera det mesta och krigshetsa i syfte att berika sig.

Det är med andra ord ganska välkända, för att inte säga ökända, konspirationsteorier som påstås understödjas av ett hysteriskt flöde av antydningar och källor man svårligen hinner anteckna namnen på utan att trycka på pausknappen. Kollar man ändå upp dem visar det sig att flera av dem själva är konspirationsteoretiker och inte de ansedda experter filmen framställer dem som. Upplevelsen av filmen är lite som att fastna med en monoman och insnöad kalenderbitare på en fest. Tröttande.

Men själva formen är ändå intressant. Jag känner igen den från andra konspirationsteoretiska sammanhang. Kanske är den ett vedertaget sätt att framställa kontroversiella antaganden som bevis.

Och jag vill verkligen inte göra några jämförelser i övrigt, men just i sitt snabba flöde och oavbrutet eftertryckliga, anklagande tonfall påminner "Zeitgeist" faktiskt en smula om den mest mystifierande sortens CIA-thrillers, och kanske framför allt om "JFK".

Det får mig att undra om Oliver Stone verkligen trodde att mäktiga politiska krafter låg bakom mordet på John F Kennedy. Var han egentligen mest intresserad av att göra en konspirationsteoretisk film, som stilövning med braskande innehåll? Om han däremot menade att han anförde bevis i sin film - varför la han då fram dem som en klassisk konspirationsteori och inte på ett mer pedagogiskt sätt?

"Den som inte förmår övertyga kan åtminstone skapa förvirring", som det heter i ett tyskt talesätt.


Malin Krutmeijer, filmkritiker och kulturjournalist

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
Tor 21 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Ons 20 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 19 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Mån 18 sep kl 13:04(9:58 min)
OBS
Tor 14 sep kl 13:04(10 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".