Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Valda delar ur P1 Kultur - programmet som introducerar, fördjupar och analyserar.
Ett avsnitt från Kulturpoddar i P1
De gömda böckerna i Ramsberg – ett reportage om när biblioteksdöden kom till byn
Mån 06 jun 2016 kl 07:46
Sedan 1995 har 400 svenska folkbibliotek lagts ned. Och i den lilla byn Ramsberg gömde invånarna böckerna i protest när biblioteket stängde. Mattias Berg åkte dit för att se vart de tagit vägen.

Missa inte! Efter reportaget, samtal i studion med Erik Fichtelius som leder arbetet med att ta fram en nationell biblioteksstrategi.

Man kallar det Biblioteksdöden. En giftig soppa av rationalisering, samhällsutveckling och en förändrad syn på det offentliga uppdraget. Jag reser förbi vitsippor och björkar stinna med pollen, kalhyggen och bördiga fält i den svidande vackra svenska våren för att se den på nära håll.

Och det är ju en historia om så mycket mer än bibliotek. Egentligen om hela Sverige. Eller kanske ännu mer.

- I den vita byggnaden var det Konsumbutik när jag var barn. I den andra vita byggnaden var det skomakare och manufakturaffär. Och så hade vi kiosken förstås, säger Britt-Marie Olsson.

- På 50-talet fanns det två banker, polis, flera affärer, läkarmottagning, BB, helt otroligt. Allt det är borta nu. Men det är ju samma världen över. Inte bara i Sverige och inte bara i Ramsberg, säger Shelagh Green.

De är båda Ramsbergsbor och berättar om ett förr i tiden, fortfarande vid mitten av 1900-talet. För att komma till det nedlagda biblioteket i Prästgården går vi på prydliga grusgångar förbi den gigantiska kyrkan från 1791: ett exempel på hur brukspatronerna då tävlade om att framställa sina egna centralorter som mest praktfulla i bygden. Liksom en minnessten över Lasse-Maja, tjuven i kvinnokläder, som föddes här i trakten.

Sedan öppnar vi dörren till det sedan drygt åtta månader tomma biblioteket.

- ”Ramsbergs bibliotek”, trevligt att den skylten får stå kvar, säger Britt-Marie Olsson.

- Det står också kvar på kommunens hemsida att det finns bibliotek i Ramsberg och allt det där. Så här hade vi tidningsläsning och här satt bibliotekarien med sin dator. Och så hade vi bokhyllor mot den här väggen och den där väggen, säger Shelagh Green.

Hon viftar upp mot de tomma bokhyllorna. Och Britt-Marie Olsson beskriver hur det gick till när de tömdes i augusti 2015:

- Vi fick ju reda på att biblioteket skulle läggas ned och det var snabba beslut. Böckerna skulle försvinna. Antingen delas ut till folket eller så skulle de brännas eller förstöras. Och vi var ett gäng här som sade att det här kan vi ju bara inte tillåta - så vi tog saken i egna händer och tog helt enkelt hand om böckerna. Snabbt som ögat paketerade vi dem och tog böckerna till ett säkert ställe. Där kommer de att förvaras tills vi får återöppna vårt bibliotek. För det är vår förhoppning och det kämpar vi för, säger hon.

Var ni aldrig rädda för en rättslig process och att ni skulle bli åtalade för till exempel egenmäktigt förfarande?

- Nej, det var vi inte. Eftersom folket fick ta böckerna – och vi är ju folket. Vi skulle få ta hand om böckerna och då tog vi allihop. Så det var ingen som tänkte så långt. Och vi tyckte inte att vi gjorde fel heller. Annars hade ju böckerna åkt till en soptipp eller en brännstation eller någonting, säger Britt-Marie Olsson.

Hon bläddrar i den dignande pärmen med hela dokumentationen över vad de själva kallar för ”Biblioteksupproret i Ramsberg”.

- Ja, här har vi samlat alla urklipp, allt som har varit i fullmäktige, alla brev vi skrivit, alla besökt vi haft av medier… öppna brev, tackkort från någon långväga…

Det är snart dags att skaffa en ny pärm.

- Ja, precis. Den är ganska full, säger Britt-Marie Olsson.

Sedan går vi ut från det tömda biblioteket i Prästgården, in i den där märkligt storslagna kyrkan som Shelagh Greene visar mig runt i:

- Om du tittar upp så ser du valvet, som påstås vara det största i Norden, jag vet inte om det stämmer. Och så orgeln.

Otroligt pampig…

Efter det är det dags för Britt-Marie Olsson att stå för vad hon lovade i telefon. Att jag skulle få se deras hemliga bokgömma, under förutsättning att jag inte avslöjar var den ligger. Så där står vi nu, hon och jag.

- Här har vi alltså gömt över 4 000 böcker – i säkert förvar. Som du ser här är det fullproppat med litteratur, mycket fina barnböcker, mycket annan litteratur. Här finns allt, allt, allt. Men vi hoppas ju förstås att vi ska få ställa upp dem i hyllorna och låta folket låna dem igen. Det är vår högsta önskan, säger Britt-Marie Olsson.

Ja, historien om Biblioteksdöden - och för den delen Biblioteksupproret – är på många sätt en elegi. I stil med den vi hör här i bakgrunden, en sorgesång. Inte något svartvitt drama med typiska hjältar och skurkar. Snarare en sorts dokumentär om ett Sverige av i dag, där alla försöker förhålla sig till någon sorts förändrad verklighet.

Inte minst Irja Gustavsson, socialdemokratisk ordförande i Lindesbergs kommunstyrelse. Jag frågar hur hon själv fick reda på vad som hänt på biblioteket i Ramsberg den där torsdagen i augusti 2015, efter kommunens beslut att stänga det.

- Att de flyttade böckerna, det fick jag reda på via någon bakväg kvällen före, säger hon.

Vad tänkte du då?

- Nej, jag tänkte att… var och en får väl ansvara för sina handlingar.

Var det så fridfullt?

- Ja, för min del var det så. För mig var det inte så konstigt: de var jätteupprörda och tyckte att det här var jättejobbigt. Och så gjorde de en handling, en aktion.

Fanns det någon tanke från er på kommunen, eller någon annan instans, att ta till rättsliga åtgärder mot det här?

- Nej. Tanken var ju ändå att biblioteket skulle tömmas. Så vi behövde inte göra saken större än vad den är, säger Irja Gustavsson.

Ni har aldrig varit sugna att faktiskt öppna biblioteket igen? Och på det sättet få mycket god publicitet, eftersom det här nu blivit en rikskänd historia?

- Det är klart att vi politiskt haft diskussioner om det här. Det ska vi inte sticka under stol med: vi har haft många, långa diskussioner. Nu låter vi Ramsbergsgruppen arbeta fram ett alternativ. Men att öppna det så som det var förut – det är inte ett alternativ för oss.

Så idén är att sätta igång ett bibliotek i Ramsberg igen?

- Kanske inte bara ett bibliotek. Vi tittar på att hitta någon typ av servicepunkt, en gemensam punkt där Ramsbergsborna kan vara.

Vad betyder en ”servicepunkt”?

- Det betyder att det ska finnas lite grann av kommunal information, en samlingspunkt där man ska kunna vara, vi ska ha internetuppkoppling där. Det samhället efterfrågar ska finnas, utifrån kommunal verksamhet, säger Irja Gustavsson.

Och kring den frågan – om ett bibliotek kontra en servicepunkt – tycks hela den här historien gravitera. Den i sig rymmer kanske hela den samhällsutveckling som i sista hand orsakar att 400 folkbibliotek nu lagts ned på 20 år. Bara skillnaden mellan de där två orden.

Ute i Ramsberg frågar jag om det ändå är rimligt att tänka sig att man nuförtiden har ett folkbibliotek i en sådan liten by, med 250 invånare.

- Ja, det tycker jag. Det är inte heller bara den här bygden, utan det finns också flera byar runtomkring som blev servade av det här biblioteket. Och det är också en mötesplats för alla, någonstans att ta vägen. Alla har inte wifi och kan gå ut på nätet, säger Britt-Marie Olsson.

Sedan kommer även Britt-Marie Olsson in på det där ordet.

- Biblioteket var ju en servicepunkt, kan man säga. Där fanns alla de här sakerna som nu ska återuppstå i form av en servicepunkt. Så vad vi nu kan göra är att det finns ett bibliotek där: att det blir ett bibliotek - med en servicepunkt, säger hon.

För så är läget just nu. Enligt kommunen pågår en livaktig dialog med den så kallade Ramsbergsgruppen, enligt Britt-Marie Olsson och Shelagh Greene i Biblioteksupproret är det i stort sett stiltje. Men trots Biblioteksdöd och -uppror, tror de ändå på att den här typen av institutioner kommer att behövas även framöver.

- Jag tror biblioteken kommer att behövas ännu mer, ju fler vi blir som kommer från andra kulturer och andra länder så tror jag att det kommer behövas som samlingspunkt. För att kunna träffas under andra former, säger Britt-Marie Olsson.

Och när jag frågar om vad biblioteket i Ramsberg betydde för dem personligen, lyser lantbrukaren Shelagh Greene verkligen upp.

- Det är en intressant fråga, faktiskt. För det är som om man måste balansera vad man håller på med. Till exempel mockar kossor ena timmen och läser filosofi nästa, säger hon.

Musiken vi hörde i inslaget var en elegi för gitarr, skriven av Johann Kaspar Mertz.

Lyssna på hela onsdagens P1 Kultur med Måns Hirschfeldt här

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet Kulturpoddar i P1
Kulturpoddar i P1
Tis 05 sep kl 13:01(35 min)
Kulturpoddar i P1
Tis 29 aug kl 13:01(38 min)
Kulturpoddar i P1
Igår kl 13:01(36 min)
Kulturpoddar i P1
Mån 21 aug kl 15:00(29 min)
Kulturpoddar i P1
Fre 18 aug kl 10:01(30 min)
Upptäck avsnitt från programmet Kulturpoddar i P1
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".