Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kulturredaktionen lyfter fram verken vi vill minnas ur historien och utnämner moderna klassiker.
Ett avsnitt från Klassikern
Frank Zappas Freak Out!
Tis 17 maj 2016 kl 08:00
I år fyller Freak Out! av och med Frank Zappa och The Mothers of Invention 50 år. Ett av rockens första dubbelalbum, fylld med oberäknelig och obändig musik framförd av provokativa musiker.

 ”Vi var fula killar med knasiga kläder och långt hår, precis vad underhållningsindustrin behövde, åt helvete med alla vackra hippie-band!” säger Frank Zappa i sin självbiografiska bok från 1989.

Året var 1966 och Mothers of Invention debuterade med Freak Out!, ett av rockens första dubbelalbum för visst hann Bob Dylan före med Blonde on Blonde! Freak Out! var inte en skiva som byggdes kring en eller två hitlåtar med lite utfyllnad, utan här stod varje låt för sig själv men alla hängde ändå ihop genom sin satiriska ton och det vi idag skulle säga attityd.

Det här är mitten på 60-talet, det finns gott om andra band som tänjer och bänder på begreppet popmusik – The Who med My Generation, The Beatles med Revolver, Jimi Hendrix med Are you experienced, bara för att nämna några. Och på USA:s västkust exploderar hippie-eran med folkrock och psykedelisk rock – The Byrds, Grateful Dead, Jefferson Airplane, The Mamas and the Papas osv

Och Mothers, som började som ett bluesbaserat band på kaliforniska landsorten, och hette just bara The Mothers - kom till Los Angeles – som blev deras fäste - och de kom som outsiders.  Zappa berättar att de hade väntat sig att de andra grupperna skulle vara väldigt spektakulära och nyskapande, men blev besvikna. De möttes av plastiga folkrockgäng som spelade riktigt lam musik.

Redan 1963 skickar Zappa in några av sina låtar till ett skivbolag men där kan man inte se någon ”kommersiell potential” i det han gör och tackar därför nej. Mothers spelar till en början rythm’n bluesinspirerad pop och rock men övergår till att spela Zappas låtar och på Freak Out! har Frank Zappa gjort allt, och där finns parodisk dowop-sång, satir över samtiden och en förkärlek till det groteska.

Peter Öberg: Jag hörde Freak Out! första gången många år efter utgivningen och själva produktionen var ju inte så elegant som hos den 70-talsZappa jag kände till, men jag kände igen den obstinata obändigheten och dragningen åt det fula som ändå är så snygg på nåt sätt.

Innan skivan släpptes var gruppen tvungen att byta namn. På skivbolaget var man övertygad om att det inte skulle bli några radiospelningar med ett gäng fula killar som kallade sig för The Mothers. Då uppfann gruppen the Mothers of Invention.

Men namnet var inte det största problemet, berättar Zappa i The Real Frank Zappa Book, utan det var drogerna, och det här är 60-tal i Kalifornien. Zappa ville inte jobba med folk som ständigt var höga på gräs eller syra, han skällde, det blev konflikter och det fanns dom inom gruppen som ville göra sig av med Zappa eftersom han var så sträng och jobbig!

Redan från första albumet lade Zappa ut kursen, en mycket medveten mediastrategi. Att vara ”weird” eller excentrisk, d v s att bryta normer både inom och utanför musiken.

Till exempel det foto som tas för en artikel i The Times Magazine 1967, där Frank Zappa sitter på muggen. Den bilden blev en affisch som spreds lika snabbt i västvärlden som affischen med Che Guevara.

”Jag är förmodligen mer känd för att sitta på toaletten än för min musik”, sa Zappa självironiskt många år senare.

Zappa var oförutsägbar i sin musik och sina uttalanden, "I was always a freak, never a hippie", är ett sådant uttalande, ett annat är då han möter vänsterradikala studenter på ett universitet i London och säger ”revolution is this years flower power ”– han ville inte ingå i någon grupp, han ville vara free floating freak. ”Konservativ libertin” är det någon som kallat honom.

 Frank Zappa var tidigt fascinerad av experimentell konstmusik, T ex av den fransk-amerikanske kompositören Edgar Varese, Där fanns teknisk precision och expressivt uttryck, precis det Zappa själv eftersträvade. Och redan på denna debutskiva syns han perfektionistiska drag – han dirigerar och grupperar sina Mothers som delar av en symfonisk helhet. Detta är en brutalt nyskapande collageform.

Freak Out! var ingen kioskvältare när den kom, men ack så betydelsefull när det gäller synen på vad rockmusik kan vara; att våga gå mot strömmen. Till och med The Beatles lånade en del idéer när de satte ihop Sgt. Pepper-albumet följande år.

Men alla var inte lika förtjusta: I Zappas självbiografiska bok citeras Los Angeles Times som skrev att Freak Out! kunde bli det största som hänt tillverkarna av huvudvärkstabletten Aspirin sedan inkomstskatten infördes.

Mia Gerdin: För mig blev Freak Out! en livräddare då jag var utbytesstudent i en småstad i Michigan där alla var snälla och trevliga, men jag störde mig på prydligheten, på de stereotypa uppfattningarna om vad en tjej eller kille skulle vara, vad som var rätt klädsel, rätt utseende och rätt uppfattning.

Freak Out! bröt vaneseendet. Den var provokativ och nyskapande. Och rolig.

 


 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet Klassikern
Klassikern Igår kl 20:50(9:55 min)

Kulturredaktionen lyfter fram verken vi vill minnas ur historien och utnämner moderna klassiker.

Johnny Hallyday – en fransk rockikon Lör 09 dec kl 20:50(9:55 min)

Nyligen dog den franske rockikonen Johnny Hallyday. Därför återutsänder vi ett program om Hallyday från 2008.

Kulturredaktionen lyfter fram verken vi vill minnas ur historien och utnämner moderna klassiker.

"Affären Danton" och "Mordet på Marat" Lör 25 nov kl 20:50(9:55 min)

Karsten Thurfjell tar sig an två verk ur världsdramatiken som kretsar kring den franska revolutionen:  Stanisława Przybyszewskas Affären Danton och Peter Weiss Mordet på Marat.

"The French Connection" med Gene Hackman Tor 23 nov kl 04:20(10 min)

Maria Edström har sett om en film från 1971. William Friedkin har regisserat, Gene Hackman spelar huvudrollen och Don Ellis har komponerat musiken. En klassiker!.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".