Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Konst i marginalen: Marinmåleriet
Fre 20 maj 2016 kl 13:04
Ödsliga skepp på vidsträckta hav. Fyrar på horisonten och måsar som svävar över himlen. Är det kitsch eller konst att räkna med? Tor Billgren tittar närmare på det symbolmättade marinmåleriet.

Dio, fulgor della bufera! Dio, sorriso della duna! Salva l’arca e la bandiera della veneta fortuna!

Ja, så låter det när vågorna slungar Otellos skepp mot de cypriotiska klipporna i början av Verdis opera. Åskan dånar, vinden viner och mesanmasten knäcks. Den här stämningen känner vi igen från ett otal marinmålningar. Fartyget som stretar mellan vassa klippor. Skummet som yr om stäven, sönderrivna segel.

De stormiga mästerverken är många, ta till exempel William Turners ”Snöstorm” från 1842, där fartyget, havet och himlen är reducerade till en helvetesvirvel av snöglopp och stänk.

Eller någon av den svenske Marcus Larsons många målningar av brinnande ångfartyg i månsken, där den smältande ångpannan kastar rödglödgat ljus över havet som blint tuggar sitt betsel av tång och frustar skum över klipporna.

Eller den japanske konstnären Katsushika Hokusais ikoniska träsnitt ”Under vågen utanför Kanagawa” från 1830-talet – en av de kändaste bilderna genom världshistorien, och som inspirerade Claude Debussy att komponera orkesterverket ”La Mer” i början av 1900-talet.

Avbildandet av båtar har en lång historia. Första gången ett segel dyker upp inom konsten är på en fem-sextusen år gammal egyptisk vas. På våra breddgrader förekommer ofta fartyg i bronsålderns hällristningar och i det antika Grekland avbildade konstnärerna homeriska hjältar till sjöss fyra, femhundra år före Kristus, till exempel scenen när Odysseus låter sig bindas vid masten för att inte falla för sirenernas förföriska sång.

Även kristen mytologi har givit upphov till marina motiv, som legenden om Sankt Nikolaus, som utförde mirakler under en storm på en sjöresa till det heliga landet i början av 300-talet.

Att det har uppstått en egen konstgenre kring skeppet och det maritima livet är inte märkligt. För många människor har båten varit levebrödet, från vilken man bedrev fiske och handel. Många har upplevt sina gyllene ungdomsår på fartygsdäck. Man företog sig upptäcktsresor och vann ära och berömmelse. Man utkämpade krig.

Båten är inte bara en symbol för, utan också det direkta verktyget för försörjning och kunskapsinhämtande. Men också för röveri, kolonialism och slavhandel.

Det stora marinmåleriet som vi känner det idag har sitt ursprung i Nederländerna på 1500-talet, och blommade ut på 1600-talet. Landet hade etablerat sig som Europas främsta sjömakt och bedrev mycket lukrativ handel genom Ostindiska kompaniet. När framgångarna på sjöfartens område korsades med den storslagna utvecklingen inom den nederländska konsten som ägde rum samtidigt, tog marinmåleriet fart.

I slutet av 1600-talet puttade England ner Nederländerna från positionen som den ledande sjöfartsnationen, och därmed spreds marinmåleriet även dit, och sedan vidare till Frankrike och Italien, Tyskland och USA.

Marinmåleriet fick ytterligare en dimension i och med den romantiska eran som började kring år 1800. Havet var en perfekt projektionsyta för de starka känslor av skräck och inre kaos som de romantiska konstnärerna var ute efter.

Som i Théodore Géricaults ”Medusas flotte” från 1819. Ett myller av skeppsbrutna, utsvultna och halvnakna sjömän trängs på en flotte, avbildade i ögonblicket som de lyckas etablera kontakt med ett avlägset fartyg som senare kommer att undsätta dem.

Från den romantiska epoken finns också många fina marinmålningar av Caspar David Friedrich, och den tidigare nämnde William Turner. En av mina personliga favoriter är hans målning från 1838 av hur gamla örlogsfartyget Temeraire bogseras på sista resan mot skrotning. Det är som att det mäktiga skeppet långsamt håller på att blekna bort och försvinna i det magiska ljuset.

Den främste svenske marinmålaren är förmodligen konteramiralen Jacob Hägg, som började måla på 1860-talet och var verksam i sextio år. Hans specialitet var korrekta och detaljerade framställningar av svenska fartyg från 1700- och framförallt 1800-talet, och episoder i svensk marinhistoria. Till exempel de många målningarna av fregatten Eugenies världsomsegling i mitten av 1800-talet – en bedrift som markerade en nytändning för den då nedgångna svenska flottan.

Lika mycket som storm och kaos, kan marinmålningen uttrycka frid och frihet.

Den totala stillheten när skeppet glider fram i skymningen på dagens sista vindpust som i Carl Kylbergs ”Hemkomsten” på Göteborgs Konstmuseum.

Fartyget kan också uttrycka hopp! Seglet som skönjs i horisonten, som i ”Medusas flotte”. Men hopp kan övergå i förtvivlan, som när Teseus glömmer att hissa de vita seglen på sitt skepp på hemresan till Aten efter att ha dödat Minotauros.

Det mest spännande med en bild av ett fartyg är att den ofta är full av symboler, dolda meningar och betydelsebärande tecken. För att knäcka de här koderna måste man vara insatt i sjömanskap, örlogshistoria och navigering. Och här kanske någon protesterar och frågar vad det har med konst att göra?

Men det är förstås inte märkligare än att man måste förstå biblisk historia för att veta vem det är som brottas med en ängel i kända målningar av Gaugain och Rembrandt. Eller att man måste ha kunskaper om grekisk mytologi för att veta att Rafaels och Claude Lorrains målningar om Galatea har ett tragiskt svartsjukedrama i botten.

Med kunskaper om hur man så att säga läser ett skepp och vad man ska titta efter i ett havslandskap, kan man hitta ledtrådar och betydelser.

Vilken nationsflagga förs? Den tidiga randiga svenska flaggan som förekom på 1500- och början av 1600-talet? Eller unionsflaggan?

Varför hänger livbåten på trekvart i aktern? Varför verkar flaggan liksom vara uppbunden?

Har fartyget hissat någon form av meddelande med signalflaggorna? ”England förväntar sig att varje man ska göra sin plikt”, som viceamiral Nelson signalerade inför slaget vid Trafalgar 1805.

Eller är det signalen för karantän som syns i masten, ett Q och ett L, som Kapten Haddock upptäcker i kikaren när han spanar på fartyget där den kidnappade professor Kalkyl befinner sig i Tintinalbumet ”Solens tempel”.

Eller har skeppet i den stämningsfulla och vackra marinmålningen en röd flagga i aktersta masten? Det betydde på 1700-talet att avrättning skulle ske ombord.

Så avtäcker sig lager efter lager i marinmålningen.

Men oavsett konsthistorisk era och betydelsebärande detaljer finns det en sak som allt marinmåleri har gemensamt – något som man kan ta till sig och förstå även om man inte är intresserad av skillnaden mellan en bark och en fullriggare.

Och det är den ständiga påminnelsen om alltings skörhet. Ett fartyg är en liten, ömtålig bubbla på en ofta mycket ogästvänlig plats. Skillnaden mellan liv och död kan vara några hundra liter vatten som läcker in på fel ställe, vid fel tillfälle. Eller en annan båt i dimma. En kanonkula. Eller vindens kraft.

Men samtidigt som marinmålningen utrycker denna sårbarhet, visar den också att vi är kapabla att behärska naturens krafter. Visst, Otellos fartyg slås sönder och samman i början av Verdis opera – men det tar honom ändå välbehållen i hamn på Cypern. Och det som gör skillnad mot de mäktiga krafterna är fartygskonstruktörernas förutseende, båtbyggarnas hantverkskunnande – och framförallt: sjömännens erfarenhet, kunskap och uthållighet.


Tor Billgren, frilansjournalist

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
Till sakernas försvar
Igår kl 13:04(9:53 min)
Med avstamp i boken "Döstädning" av Margareta Magnusson försöker Katarina Wikars sortera, spara och slänga. Men klarar man sig verkligen utan gamla julkort från trettiotalet?
Igår kl 13:04(9:53 min)
Med avstamp i boken "Döstädning" av Margareta Magnusson försöker Katarina Wikars sortera, spara och slänga. Men klarar man sig verkligen utan gamla julkort från trettiotalet?
I tider av politisk oro ropas det ofta på mer historieundervisning i skolorna. Men vägen till ett bättre samhälle är en annan, skriver Eva-Lotta Hultén.
Tor 12 okt kl 13:04(9:30 min)
I tider av politisk oro ropas det ofta på mer historieundervisning i skolorna. Men vägen till ett bättre samhälle är en annan, skriver Eva-Lotta Hultén.
Makt präglar vår relation till djuren
Ons 11 okt kl 13:04(10 min)
Många människor älskar sina djur. Men älskar djuren oss? Och har de i så fall något val? Helena Granström funderar över maktrelationer medan hon matar sina killingar.
Ons 11 okt kl 13:04(10 min)
Många människor älskar sina djur. Men älskar djuren oss? Och har de i så fall något val? Helena Granström funderar över maktrelationer medan hon matar sina killingar.
Indiens kvinnor hittar nya rum för frihet
Tis 10 okt kl 13:04(9:50 min)
Har synen på sexualbrott och den indiska kvinnans frihet förbättrats sedan den uppmärksammade gruppvåldtäkten 2012? Per J Anderssons tycker att mycket tyder på det.
Tis 10 okt kl 13:04(9:50 min)
Har synen på sexualbrott och den indiska kvinnans frihet förbättrats sedan den uppmärksammade gruppvåldtäkten 2012? Per J Anderssons tycker att mycket tyder på det.
Litteraturens städer byggs av män
Mån 09 okt kl 13:04(11 min)
Joyces Dublin, Cartarescus Bukarest och Austers New York. Inom litteraturen är staden den manlige författarens domän. Gabriella Håkansson undersöker hur det blev så och varför det fortgår.
Mån 09 okt kl 13:04(11 min)
Joyces Dublin, Cartarescus Bukarest och Austers New York. Inom litteraturen är staden den manlige författarens domän. Gabriella Håkansson undersöker hur det blev så och varför det fortgår.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".