Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Karl Warburg och konsten att byta ut sina kritiska glasögon
Ons 08 jun 2016 kl 13:04
Litteraturkritikern Karl Warburg (1852-1918) var ovanlig för sin tid, eftersom han ofta lyfte fram kvinnliga författare. Monica Lauritzen presenterar en fördomsfri och banbrytande kulturpersonlighet.

Under en ganska lång tid nu har jag umgåtts intensivt med en man som jag tycker mycket om. Fast han är död. Jag håller på att skriva en bok om honom. Karl Warburg gick bort för nästan hundra år sedan efter ett intensivt liv i kulturens tjänst – bl a som kritiker. Så här skriver han i en recension 1898 av August Strindbergs "Legender":

Den som följt Strindbergs skriftställarskap alltifrån hans första tid – och det är få som har gjort med större intresse än jag – har kunnat beundra hans kvicka, skarpa uppfattning av verkligheten, glöden i hans framställning och hans naturliga, ursprungliga stil. Men någon vederhäftighet har han aldrig förmedlat och den som stred vid hans sida idag har alltid måst vara beredd på ett hugg bakifrån i morgon.

Ja så var det – Inspirerad av dansken Georg Brandes är Warburg den främste förespråkaren i Sverige för det vi brukar kalla ”det moderna genombrottet i litteraturen”. Brandes menade ju att litteraturen måste debattera samhällsproblem – annars är den ointressant. I Norge lystrar Björnstierne Björnson och Henrik Ibsen och andra – i Sverige August Strindberg, Anne Charlotte Leffler och en hel generation författare med dem. Alfhild Agrell, Gustaf af Geijerstam och Victoria Benedictsson hör till de viktigaste.

Under sex-sju år i början av 1880-talet är samhällskritisk prosa och dramatik högsta mode. Warburg berömmer Strindbergs "Röda rummet" och Lefflers noveller och pjäser. Hennes "Sanna kvinnor" är helt lysande, tycker han. För att inte tala om hennes djärva politiska pjäs "Hur man gör godt". En som håller med om det är den socialistiske agitatorn August Palm. Svenska Akademiens reaktionäre ständige sekreterare Carl David af Wirsén är däremot en tung motståndare till denna farliga utveckling av litteraturen.

När Warburg bedömer kvinnliga författare är han ovanligt generös för sin tid. Anne Charlotte Lefflers första novellsamling "Ur lifvet" utnämner han till det bästa som kommit i svensk prosa under de senaste tjugo åren. Hon har en i ”den bästa mening manlig talang” lägger han till. Lefflers vän och konkurrent Alfhild Agrell ger han högsta betyg för säker teknik och blick för dramatisk struktur. Hennes pjäser "Räddad", "Dömd" och "Ensam" är skarpa inlägg i kvinnofrågan och det uppskattar Warburg. Han står på kvinnornas sida. Strindbergs fientliga kvinnosyn gör honom upprörd. Strindberg verkar lida av en specifik sjukdom – kvinnorabies – tycker han.

Vad jag verkligen uppskattar är att Warburg så tydligt vill bedöma kvinnliga författarskap utan förutfattade manliga värderingar. Victoria Benedictsson, Hilma Angered-Strandberg, Sophie Elkan och Mathilda Malling läser han så könsneutralt han förmår. Däremot klarar han inte av när texter blir alltför erotiskt utmanande. En suggestiv – men i mina ögon mycket diskret – kärleksskildring av Leffler  gör honom illa berörd.

I slutet av 1880-talet hörs det nya tongångar. Efter år av problemorienterad realism går Verner von Heidenstam och Oscar Levertin i spetsen för en ny mer färgstark och livsbejakande diktning. Här hänger Warburg med. En vackrare och mer mogen debut var det längesedan man sett i Sverige, skriver han om Heidenstams "Vallfart och vandringsår" 1888. Men när Selma Lagerlöf några år senare ger ut "Gösta Berlings saga" blir han bestört. Hur kan hon blanda fantasi och verklighet på detta sätt? Läsaren kastas mellan det sublima och det löjliga, tycker han. Det är särskilt bristen på klarhet och komposition som stör honom. Senare kommer han att ösa beröm över Selma Lagerlöfs verk och föra fram henne som kandidat till Nobelpriset.

Det är naturligtvis inte lätt för en kritiker som Warburg, som så identifierat sig med samhällsengagerad realism, att plötsligt byta ut sina kritiska glasögon. Men han gör det! När jag läser hans omfattande kritik av litteratur och teater blir jag imponerad. Vilken lyx för Handelstidningens läsare – dvs borgerskapet i Göteborg och spridda intellektuella i huvudstaden – att få ta del av Warburgs många varsamma och lyhörda analyser. Han har ibland blivit kritiserad för att vara temperamentslös. En i övrigt välinformerad bekant till mig tror till och med att han var ”tråkig”. Det är inte mitt intryck.

Som kritiker är Warburg djupt engagerad. Han vill möta litterära verk med respekt och förståelse. Sätta in dem i sammanhang och få sina läsare att möta dem insiktsfullt. Men han avskyr kotterier. Och han vill inte vara sakförare för vissa ståndpunkter. Han är liberal, vilket gör honom öppen för olika åsikter om tidens brännande frågor. Det kan vara kvinnans ställning, äktenskapet som institution, den utbredda prostitutionen eller de dramatiska klassklyftorna.

Vad gäller Strindberg som han känner sedan studentiden i Uppsala, anstränger sig Warburg genom alla år att bevara sin beundran för vännens geniala sidor. Samtidigt får han värja sig för Strindbergs elakheter – inte minst för hans antisemitiska utgjutelser. Warburg är jude. Avsnittet ”Moses” i Strindbergs "Det nya riket" 1882 är infamt och berör honom illa. Han slår fast att Strindbergs fosterlandskärlek är rasistisk. Han avskyr ju all inflyttning av utlänningar till Sverige – trots allt de tillfört av utveckling, bildning och litteratur. Långt senare gör Strindberg i "Svarta fanor" ett annat gement angrepp på sina vänner. Denna gång är det Gustaf af Geijerstam, Ellen Key och Warburg som han förlöjligar. Den boken förbigår Warburg med tystnad.  

Karl Warburg är folkbildare i ordets djupaste bemärkelse och det är han på många olika sätt. Redan som student i Uppsala blir han inspirerad av Björnstierne Björnson som uppmanar sina åhörare att gå ut och mätta ett folk som hungrar efter ”själsföda”. Bildning skall göra dem till ett ”mönsterfolk för hela världen”.

Vid sidan av sin verksamhet som kritiker håller Warburg offentliga föreläsningar, vilket leder till att han blir den förste professorn i litteraturhistoria i Göteborg. Senare efterträder han Oscar Levertin i Stockholm på samma tjänst. Han skriver också en rad omfattande biografier. Och tillsammans med sin vän Henrik Schück skriver han "Illustrerad svensk litteraturhistoria". Det är ett imponerande och inspirerande verk där litteraturen infogas i historiska och sociala sammanhang. Under flera generationer ligger det till grund för undervisning och forskning i svensk litteratur. Många blir idag förvånade över att få veta att Warburg skrev fyra av de fem delarna i ”Schück-Warburg” som den brukar kallas medan Schück bara skrev den första.

En annan viktig insats gör Warburg genom att skapa Svenska Akademiens Nobelbibliotek. År 1900 blir han motvilligt värvad till uppgiften av Wirsén, som ju knappast är någon själsfrände. Men Warburg befinner sig i en djup personlig kris efter det att han och hans hustru förlorat sitt enda barn – den älskade tolvåringen Anna-Maria. Den nya uppgiften blir en väg för honom tillbaka till ett aktivt liv. I en intervju i tidningen Idun följande år är han på ett utmärkt humör. Journalisten talar om hans hjärtlighet och kvicksilveraktiga livlighet och slår fast att han hör till Sveriges ”populära män”.  Warburg har lyckats sammanställa ett bibliotek med internationell räckvidd – något som har saknats i Skandinavien.  Detta blir utgångspunkten för Svenska Akademiens arbete med Nobelpriset i litteratur.

Monica Lauritzen, litteraturvetare och författare

 

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
Tor 17 aug kl 13:04(9:40 min)
OBS
Ons 16 aug kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 15 aug kl 13:04(9:00 min)
OBS
Mån 14 aug kl 13:04(8:37 min)
OBS
Tor 10 aug kl 13:04(11 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".