Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Konst i marginalen: Burt Bacharach och "Alfie"
Fre 27 maj 2016 kl 13:04
Burt Bacharach har ofta fått kämpa mot fördomar om att han skriver lättlyssnad playboymusik. Dagens OBS handlar om den låt som han själv brukar lyfta upp som sin favorit: "Alfie".

Jag minns första gången jag hörde "Alfie" och hur stort intryck den gjorde på mig. Mamma hade sagt att Burt Bacharach bara gjorde musik för amerikanska TV-shower med leende tjejer som svassar runt i glittrande långklänningar och luftpussar varandra, men jag förstod efter ett tag att det fanns andra, folk i min egen ålder, som såg annorlunda på saken.

Och så är det verkligen. Det till synes löjligas motstånd måste trotsas för att nå fram till Alfie och kanske i viss mån även för att nå fram till Burt Bacharach själv.

Bara namnet, "Alfie"...  

Låten skrevs på beställning till filmen med samma namn och släpptes på singel med Cilla Black i januari 1966. Burt Bacharach och hans ständige kompanjon, textförfattaren Hal David, ville först helst inte skriva en låt om en kille som heter något så fjantigt; den av filmbolaget utvalda sångerskan Cilla Black var inte särskilt sugen på att sjunga in en låt om en kille som heter som en hund; och regissören Lewis Gilbert ville helst inte ha med låten i filmen eftersom han trodde att en simpel popsång riskerade att trivialisera det konstnärliga och allvarliga temat i hans film, som handlar om en ”skön kille” med namnet Alfie.

I filmen spelar Michael Caine ett slags cockneysnackande British Psycho, som visar upp swinging Londons mörka och misogyna sida; det är ”lads” som med sneda leenden på läpparna utnyttjar sina ”birds” både hänsynslöst och grovt. Filmen fick såklart ett uppsving inom 90-talets nostalgiskt tillbakablickande cool britannia-våg. Det är inte alls osannolikt att "Alfie" är den utlösande faktorn till att Burt Bacharachs porträtt syns på omslaget till Oasis debutalbum.

Hal Davids textrader kommer ur den vuxne betraktarens perspektiv. De är uppfordrande mot den ansvarslöse nihilisten:

- What’s it all about, Alfie?

Vad håller du på med? Hur beter du dig mot dina medmänniskor? Lyssnaren blir påmind om den gyllene regeln: Bete dig mot andra så som du själv vill bli bemött. Det är inte en särskilt cool text. Kontrasten mot stämningarna i filmen är nästan total. Det är lätt att tycka att den känns lite malplacerad. Enligt Burt Bacharach är det den bästa låttext Hal David någonsin skrev.

Cilla Black kämpade hårt med inspelningen, det krävdes många tagningar innan Bacharach hittade någonting som liknade magi där, men när Burt Bacharach nästan 50 år senare kliver ut ur en värld av hårhjälmar, vita leenden, för stora kavajslag och tvålreklam om att åka bil med vinden i håret, för att först berätta om låten, om hur den kom till och hur betydelsefull den är för honom och sedan sjunga den ensam vid sitt piano, stannar världen upp en stund och håller andan.

Varje gång.

Det finns flera klipp på YouTube som bevis.

Hans framträdande fångar stora känslor som liksom är lite fel, imperfekta kärlekshistorier: en studentbal som solkas av att man råkat tvätta finskjortan fel så att den blev helt blå, och man råkade klippa sig helt konstigt hos frisören och försökte sen jämna ut det så gott det gick med en nagelsax framför spegeln eftersom man inte hittade någon vanlig, men ändå får man dansa sista dansen med flickan man tittat på i skolkatalogen. Hon som glor snett leende på en som om man vore en hopplös raggig hund och drar handen genom håret och föreslår en promenad fastän det fortfarande ösregnar, ut i natten, bort från människorna och cigarettröken genom staden, ut mot soluppgången via vinden. Och så sitter man plötsligt där på stranden under en filt och det är svinkallt och man har fixat en mumsig picknick bestående av mousserande vin direkt ur flaskan, inplastad brieost och gamla körsbärstomater och smuliga frallor, och utanför i duggregnet kör en tankbåt förbi och tutar skithögt så att man får mousserande vin i näsan och man flinar för att allt är så idiotiskt och för att man är så lycklig.

Den typen av känslor.

Låten "Alfie" är uppbyggd från grunden kring Hal Davids text, som han skrev efter att fått läsa manus till filmen. Den vanliga arbetsgången var tvärtom, att ord lades i efterhand till Burt Bacharachs toner. Hal David gick bort 2012. De klipp som ligger ute på YouTube är inspelade medan Hal David fortfarande levde, vilket kan verka förvånande. Den vördnad Burt Bacharach visar när han berättar om låten kan få en att tro att Hal David redan är död, att det är en sorgens stund varje gång den här mycket speciella platsen i Burt Bacharachs hjärta blir offentlig. Men det är sannolikt musiken i sig som öppnar upp sig så rörande. Och denna intensiva lätthet som genomsyrar stunden när han sedan framför den!

Det finns massor av versioner inspelade av "Alfie". Bacharach och David såg givetvis helst att deras hussångerska, amerikanskan Dionne Warwick skulle ha spelat in originalet, men brittiska miljöer krävde en brittisk sångerska, tyckte filmens producenter. När hon väl fick ta sig an den ett år senare fick hon i vanlig ordning en hit med låten. Likaså har Cher haft framgångar med den. Och den tog steget över till jazzens värld, spelades in av alla från Bill Evans och Roland Kirk Quartet till Monica Zetterlund och Sylvia Wrethammar. Om det är finessen och komplexiteten i kompositionen som har lockat jazzmusikerna lär det ha varit textens allmängiltiga tema om den gyllene regeln som har lockat sångartisterna. Låtens utgångspunkt och titel är ju egentligen fastbundna vid just den här osympatiska rollfiguren i den här gamla filmen.

Det finns dock ingen annan som kan göra den här låten rättvisa, hur bra den än är i andra versioner. Allting börjar och slutar med att gubben i grå hårhjälm själv framför den ensam vid sitt piano. Och han kan göra det hur många gånger som helst, alla är lika bra. På ett fullsatt framträdande i Koncerthuset Köpenhamn för tre år sedan kom han instövlande på scenen i finkostym och alldeles för stora sneakers, och hela publiken ställde sig upp och applåderade. Sällan har jag sett sådan avväpnande star quality. “We love you!” skrek en något överförfriskad kvinna mellan två låtar, men det kunde ha varit vem som helst av oss. Det spelade liksom ingen roll att han var omgiven av ett band som taget direkt ur en amerikansk kristen TV-show, med tre sångare som säkert hade gjort hela världens Idoljurys jättenöjda, eller att han själv lät som en kraxande kråka när han gav sig på att sjunga (Bacharach har förresten aldrig kunnat sjunga i konventionell mening), stämningen var helt magisk ändå. Bara vid ett tillfälle lät hans röst helt klar, och man kunde plötsligt skönja melodin. Det var när han sjöng "Alfie", upplyst av en spotlight helt ensam vid sitt piano.

När man har upplevt den här låten live så skakas man om lite i själen, alla ens ironier och trötta föreställningar om att allt redan är sagt tusentals gånger förut rinner av en och man sitter kvar med en djup känsla av ren och oförfalskad kärlek. Och då är det omöjligt att inte få en tår i ögonvrån. Så mamma, jag vill bara säga att du har så fel som någon kan ha: Burt Bacharach gör inte musik för amerikanska TV-shower med leende tjejer som svassar runt i glittrande långklänningar och luftpussar varandra. Han gör stor musik för konsertsalar fulla av människor från alla möjliga bakgrunder, han skriver tidlösa, solvarma låtar som kommer eka fram tills tidens ände. Den bästa av dem heter "Alfie".

Elias Hillström i samarbete med Mattias Holmberg och Petter Herbertsson

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
OBS
Igår kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 15 aug kl 13:04(9:00 min)
OBS
Mån 14 aug kl 13:04(8:37 min)
OBS
Tor 10 aug kl 13:04(11 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".