Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Skrota gräsklipparen - fram med lien
Fre 24 jun 2016 kl 13:04
Naturen är fylld av fascinerande insekter och märkliga sexuella praktiker. Författaren Fredrik Sjöberg roas av naturen - och föreslår en systematisk vanskötsel av trädgården.

På den tiden jag sysslade med populärvetenskap, åtog jag mig en gång att för Vetenskapsakademiens räkning skriva en bok om genetiska likheter och olikheter mellan folkgrupper. Ett intressant ämne, men inpyrt av diverse kulturellt betingade fördomar. Av det skälet föreslog jag att bokens titel skulle vara ”Packet på grannsocknens dansbana”, och gubbarna i Akademien, de var med på noterna. Lika fullt lyckades någon idiot på förlaget ändra titeln till ”Vi och dom” – som redan flera andra böcker hette, alla oläsliga. Jag har ännu inte kommit över det där, och är sedan den gången känslig för misslyckade boktitlar.

När så exempelvis den brittiske biologen Dave Goulson härom året skrev en djupt seriös och riktigt bra bok om humlor, och deras besvärliga situation i jordbrukslandskapet, blev jag på alldeles enastående dåligt humör av att bokens eleganta och fyndiga engelska titel ”A Sting in the Tale” på svenska fick bli ”Galen i humlor”. Och det slutar inte där, för nu är professor Goulson tillbaka igen, med en bok om konsten att missköta sin trädgård på ett för insektsfaunan gynnsamt sätt, som, trots en lika fin originaltitel – ”A Buzz in the Meadow” – har fått heta ”Galen i insekter”. Så dumt.

Att man kan bli galen av insekter är väl känt. Det vet alla som någon gång har lämnat sitt sängkammarfönster på glänt mot sommarnatten. Somliga insekter suger, bokstavligen. Den finländska historikern Lena Huldén visade sålunda redan för tio år sen i boken ”Den sexbente fienden” att samtliga krig, fram till helt nyligen, har varit komplett misslyckade i den meningen att militärerna själva aldrig lyckades ha ihjäl varandra lika effektivt som de lät sig dräpas av sjukdomar, överförda av loppor, flugor, löss och mygg.

I Dave Goulsons boktitlar på svenska är det dock en annan galenskap som åsyftas, närmare besläktad med kärleken – som om just entomologer led av ett skadat känsloliv. Kanske vill förlaget bara haka på nördtrenden. Att vara sådär lite galet nördig är ju plötsligt högsta mode, vilket är anmärkningsvärt mot bakgrund av att nörden för inte längesen framstod som en i allt väsentligt sorglig figur; en halvgammal man, enkelspårig intill tunnelseende, med kroppshållning som en fiskbulle och även i övrigt ofördelaktigt yttre, grundlagt av en sträng diet bestående av läskedryck och muffins. Epitetet nörd användes enbart nedsättande.

Hur som helst, inget av det där stämmer på Dave Goulson. Han är inte galnare än andra vetenskapsmän, och hans böcker är hedervärda exempel på naturhistorisk populärvetenskap. Dessutom är de ganska underhållande. Den nya boken, vars titel jag alltså ogärna vill upprepa, utspelar sig huvudsakligen i Frankrike, närmare bestämt på en förfallen gård, några hektar ängsmark, utanför Limoges. Goulson köpte det där stället för några år sen, mest för att han inte hade råd att köpa något hemma i England, och hans idé var att skapa ett paradis för insekter.

Som humleforskare visste han att de stora industrijordbruken på slätterna är torftiga monokulturer där den vilda floran och faunan i stort sett har försvunnit. En sorts biologiska öknar, hårt reglerade av täckdikning, konstgödning och bekämpningsmedel. Produktionen av spannmål är förstås god, men landskapet i sig blir ungefär lika intressant som en parkeringsplats, och det är den utvecklingen Goulson vill motverka. I boken berättas historien om gården, hur han restaurerar det fallfärdiga boningshuset och genom traditionell slåtter lockar tillbaka ängsfloran och därmed även insekterna.

Till sin hjälp anlitar han ett gäng understimulerade studenter som han skeppar dit från England, mot löfte om gratis fältundervisning samt obegränsade mängder ost och billigt vin. Och de lär sig mycket; som alla entomologer är Goulson full av historier om insekternas bisarra levnadsvanor, inte minst i samband med fortplantningen. Min goda uppfostran förhindrar mig att gå in på detaljer här, men så mycket kan sägas, att boken erbjuder åtskilliga interiörer och snaskiga detaljer från den lägre faunans familjeliv. Kinky sex, helt enkelt. Författaren är ju engelsman.

Han är också vältalig på ett mer politiskt plan, om vådan av att utrota vildbin och andra pollinatörer, alltså den fråga som brukar hänföras till det överskattade begreppet ekosystemtjänster. Pollinationen i sig ska naturligtvis inte förringas, men försöken att räkna på den, och pressa in också insekternas förehavanden i marknadsliberala tankemodeller är dömda att misslyckas. Detta är också, bortsett från titeln, min främsta invändning mot boken; att författaren blir alltför ivrig i sin ambition att rädda världen, vilket sällan gör sig riktigt bra i vuxenlitteraturen.

Mot slutet framstår han rent av som en miljöjesus i mängden genom att återberätta moraliteten om Påskön, en historia som numera har ungefär samma liturgiska funktion som syndabekännelsen hade. Den går såhär: Människor koloniserar en tidigare folktom ö, täckt av stora skogar. Där finns orädda fåglar och havet runtikring är rikt på fisk. Men eftersom de är människor, dödar de alla fåglar och skövlar skogen tills det inte finns en enda trädstam kvar till kanotvirke. Nu kan de inte ens fiska längre, varefter kulturen ballar ur fullkomligt och invånarna övergår till att resa meningslösa stenskulpturer och kriga, för att slutligen bosätta sig i underjordiska grottor och ägna sig åt kannibalism, incest och annat liknande.

Och visst, det kanske var sådär på Påskön; grejen är att jag har läst samma historia i lite för många böcker nu, och att jag varje gång har känt mig behandlad som ett barn, i söndagsskola. Vad Goulson har att berätta om sentida bekämpningsmedel som utarmar insektsfaunan är oroväckande nog och fullt begripligt för den som kan hålla två tankar i huvudet samtidigt. Böcker om naturen kopierar bara alltför ofta televisionens infantila pedagogik: Naturen är fantastisk, och världen går under.

Det är synd. Jag gillar ju Dave Goulson och fattar precis vad han håller på med. Även jag har en trädgård som genom långvarig, målmedveten vanskötsel har utvecklats till ett eldorado för insekter, säkerligen flera tusen olika arter, och eftersom jag en gång lärde mig mycket om fjärilar, skalbaggar och annat, så vet jag vad de heter och vad de gör, och varför. Inte alla förstås, men många. Och det roar mig, konstigare än så är det inte, på samma sätt som jag kan underhållas av en bra roman. Naturen är också en berättelse, lite snårig kanske, men ändå.

”Galen i insekter” kan därför, trots allt, rekommenderas till alla som har lyckan att äga en bit mark, om så bara en trädgård. Att skrota gräsklipparen och skaffa en lie är att bidra till en bättre värld. Floran och faunan måste ju få asyl någonstans, i väntan på en intelligentare jordbrukspolitik. Men det där är ändå inte det viktigaste. Själva högvinsten i sammanhanget är att entomologin i sig, läran om insekterna, är så avkopplande och givande att man knappast kan hitta ett bättre och billigare sätt att genom lärdomens glädje undvika stress, och i förlängningen de diagnoser, som förr i världen kallades galenskap.

Fredrik Sjöberg, författare

Dave Goulson. Galen i insekter. Översättning Helena Sjöstrand Svenn, Gösta Svenn. Volante

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
Igår kl 13:04(9:40 min)
OBS
Ons 16 aug kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 15 aug kl 13:04(9:00 min)
OBS
Mån 14 aug kl 13:04(8:37 min)
OBS
Tor 10 aug kl 13:04(11 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".