Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
"En av det moderna Indiens främsta intellektuella"
Fre 17 jun 2016 kl 13:04
Han var Indiens första justitieminister och en gigant i den indiska frihetsrörelsen. Utanför hemlandet är han mindre känd, men för Indiens lågkastiga och fattiga är B R Ambedkar fortfarande en ikon.

Jag hajar till när jag får syn på den blå skylten - ”Ambedkar Street”. Den markerar huvudgatan i ett slumområde i Chennai, staden som förr hette Madras, huvudstad i delstaten Tamil Nadu på Indiens sydöstkust.

Gatan är knappast mer än en upptrampad stig. Den ringlar in mellan fallfärdiga ruckel och klädstreck med urtvättade T-tröjor. På rangliga pallar sitter kvinnor i sari och rensar gröna chilifrukter. Jag får snabbt en svans av småknattar efter mig.

Bredvid gatuskylten sitter en röd och gul informationstavla. Texten förstår jag inte, men jag pekar på porträttet av en rundkindad man i glasögon och frågar en liten kille: ”Vet du vem Ambedkar var?” ”Ambedkar var tamil, han var en stor man”, svarar pojken.

Men Bhimrao Ramji Ambedkar var inte tamil, han var från delstaten Maharashtra på Indiens västkust. Men att han var en stor man, det har den lilla pojken rätt i.

Ambedkar föddes 1891 och dog 1956. Hans liv sammanföll i stort sett med Indiens frigörelsekamp efter 150 år av brittisk kolonialism. Den ledde till politisk självständighet 1947 men också till landets delning och grundandet av en muslimsk stat, Pakistan.

Historikern Ramachandra Guha räknar Ambedkar som en av fyra giganter i den indiska frihetsrörelsens pantheon. De övriga tre är betydligt mer kända utanför sitt hemland: Mahatma Gandhi, som med fastor och civil olydnad förvandlade kongresspartiet från en diskussionsklubb till en antikolonial massrörelse, Jawaharlal Nehru som blev det självständiga indiens förste premiärminister och Rabindranath Tagore, poet, pedagog och nobelpristagare, som skrev det fria Indiens nationalsång.

Men vem var Ambedkar? Han var Indiens förste justitieminister. Han ledde på Nehrus uppdrag arbetet med att ge den nyfödda republiken en konstitution. På Teen Murtimuseet i Delhi, en gång Nehrus bostad och nu ett monument över hans politiska gärning, kan du lyssna till en inspelning där han proklamerar att Indien är en demokrati, byggd på solidaritet, rättvisa och medborgerliga rättigheter. Men utan Ambedkar är det tveksamt om dessa universella värden, som av en konservativ hindunationalism sågs - och än i dag ses - som västerländska, hade fått en så framträdande plats. Statyer av Ambedkar har nästan alltid ett exemplar av konstitutionen i handen.

Och Ambedkar var mer än så. Han var utan tvekan en av det moderna Indiens främsta intellektuella, kanske den briljantaste. Han var en knivskarp analytiker av det indiska samhället och den mest artikulerade och konsekventa förkämpen för avskaffande av kastsystemet.

Gandhi, Nehru och Tagore var, som nästan alla frihetsrörelsens ledare, högkasthinduer. Ambedkars bakgrund var den rakt motsatta. Han föddes som oberörbar, på det hinduiska samhällets botten. Han var mahar, en kast som utgjorde 70 procent av de oberörbara i Maharashtra. Ännu på 1920-talet måste en mahar på landsbygden gå med en kvast fastbunden vid midjan, för att sopa bort sina fotspår så att ingen högkasthindu skulle förorenas av att råka kliva i dem. Runt halsen måste han bära en spottkopp så att ingen av högre kast skulle trampa i hans saliv.

Det var inte bara ett ekonomiskt, utan ett socialt och psykologiskt förtryck som skar djupt i själarna. Ambedkars mest berömda analys av kastsystemet, pamfletten Annihilation of Caste från 1936, är skriven i iskallt raseri. Hans suggestiva metafor för kastsystemet är ett höghus utan ingång och trappor, där varje individ tvingas att leva och dö instängd på den våning där hen råkar födas. Han tog kraftigt avstånd från stadsmänniskan Gandhis romantiserade syn på den indiska byn: ”En by? Vad är den annat än en ho för inskränkthet, okunnighet, trångsynthet?”

När Ambedkar inledde sin bana som politiker hade han två doktorsgrader, en från London School of Economics och en från Columbiauniversitet i New York, i bagaget. Dessutom en brittisk advokatlegitimation.

Hur hade han kunnat nå dit? Ett svar är: tack vare det indiska samhällets möte med moderniteten. Ett annat, närbesläktat: kolonialismen rymde paradoxer, den hade flera ansikten. Ambedkar föddes vid en tid då britterna i Indien, under tryck från en liberal hemmaopinion, genomdrivit att oberörbaras barn fick gå i skolan. Hans far hade, som många maharer, upptäckt att kolonialismen erbjöd en utväg som mildrade kastsystemets grepp; att ta värvning som soldat i kolonialarmén (än idag finns ett maharregemente i den indiska försvarsmakten). Armén såg till att skolgången för dess anställdas barn inte stannade på pappret.

Det innebar inte att kasthierarkin försvann ur klassrummen. Ambedkar har beskrivit hur han fick sitta avskild från de andra eleverna, på en bit säckväv för att inte besudla klassrumsgolvet. Lärarna vägrade ta i hans skrivböcker och barberaren vägrade att klippa hans hår. ”Inte ens de som klippte getter ville röra vid mig,” skrev han långt senare.

Men han fick undervisning, och hans glimrande begåvning blev en katapultstol. En vidsynt lokal maharaja bekostade hans utlandsstudier.

Ambivalensen inför det indiska och kolonialismens paradox följde Ambedkar livet ut. Medan Gandhi i alla sammanhang, även ceremoniella, gick med bar överkropp och dhoti, höftskynke, och Nehru gick i kurta och pyjamas, gjorde Ambedkar en poäng av att under hela sitt vuxna liv konsekvent uppträda i brittisk välskräddad kostym, med väst.

För Ambedkar som insupit upplysningens paroller om frihet, jämlikhet och broderskap  - en av hans lärare vid Columbia var den liberale filosofen John Dewey - var det omöjligt att inte stödja Indiens frihetskamp. Men frågan om politiskt oberoende bröts alltid genom en social lins. Vad som för Gandhi, Nehru och de andra kongressledarna var en endimensionell kamp, för politisk frigörelse, var för Ambedkar ett tvåfrontskrig. Han hade på egen hud upplevt att hinduismen för den som befann sig längst ner kunde vara ett väl så förtryckande system som kolonialismen. ”Om majoriteten i ditt land förnekar dina rättigheter, hjälper ingen lag i världen”, skrev han. För honom var de oberörbaras enda chans att överge hinduismen, politiskt och även religiöst. Själv konverterade han några månader före sin död till buddhismen, följd av flera hundratusen oberörbara, de flesta maharer.

Ambedkars mål var att ge oberörbara, lågkastiga och fattiga politisk röst. Han gjorde två försök att bilda politiska partier, i båda fallen utan större framgång. Kongresspartiet skulle dominera indisk politik i flera decennier. Men sedan 25 år är Indiens politiska landskap dramatiskt förändrat. Många partier strider idag om väljarna och makten. Ekonomin liberaliseras och globaliseras. Oberörbara, lågkastiga och fattiga röstar i betydligt större utsträckning än på Ambedkars tid. Samtidigt växer den hindunationalism som han fruktade.

Att Ambedkar i det läget fått en renässans är inte konstigt. För Indiens majoritet av oberörbara, lågkastiga och fattiga, som den lille pojken i Chennai, är han en ikon. Eftersom indiska politiker idag behöver deras röster, behöver de Ambedkar.


Ulla Gudmundson, skribent och diplomat

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
OBS
Igår kl 13:04(10 min)
OBS
Mån 18 sep kl 13:04(9:58 min)
OBS
Tor 14 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Ons 13 sep kl 13:04(11 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".