Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Ristat i damm
Mån 13 jun 2016 kl 13:04
Rom är en stad som tycks bestå av historia. Den sydafrikanske konstnären William Kentridge skalar med högtryckstvätt bort det yttersta lagret och skapar nya historier genom avtäckandet.

Nyheten spred sig över världen: fantastiska fynd i Rom idag! En antik byggnad med baracker som på 100-talet tillhört den romerska kejsarens livvaktstyrka. Välbevarad arkitektur, mosaikgolv och väggmålningar i 39 rum. Alltsammans upptäckt av misstag, då arbetarna i tunnelbanebygget råkade gräva genom en vägg strax söder om Colosseum. Arkeologerna jublade: en ny utgrävning! Romarna grät: vår tunnelbana kommer aldrig bli klar!

Händelsen utspelade sig helt nyligen, men knappast för första gången. Liknande historier har varit på nyheterna hundratals gånger. Den som gräver i Rom kommer hitta något. Utbyggnaden av tunnelbanan kryper sedan decennier därför framåt med en hastighet av typ någon meter om året.

Det förflutna kastar alltid sin skugga över det samtida livet i Rom: en stad som i stort sett bara består av historia, som skrivits ovanpå annan historia. Hela stan är som en enda stor palimpsest, det vill säga den sorts handskrifter som suddats ut och skrivits över av ny text – där den ursprungliga texten ändå blir svagt synlig där under.

Ta till exempel Piazza Navona, torget som anlades under barocken. Det ligger ovanpå en antik hästkapplöpningsbana. I källaren till den medeltida San Clemente-kyrkan ligger ett romerskt tempel – som i sin tur är byggt ovanpå en för-romersk Mitrashelgedom. Asfalten på gatorna Via Flaminia och Via Salaria är lagd rakt ovanpå den makadam som redan på Jesus tid markerade vägarnas sträckning. Lager på lager av jord, smuts, blod och marmor. Gamla bokstäver som skrapats bort, nya meningar som skrivits på samma yta.

Den sydafrikanske konstnären William Kentridge nvänder också en palimpsest-liknande teknik när han flyhänt ritar kolteckning efter kolteckning på ett och samma papper. Han suddar emellanåt, men svaga linjer från de understa, utsuddade teckningarna blir kvar som skuggor åt de översta lagrens bilder. Resultatet blir att de verkar befinna sig i rörelse, som tillfälliga stillbilder i en pågående förvandling.

Samma metod, fast i stor skala, testar William Kentridge nu, just i Rom. I smutsen på de murar som omger Tiberns vatten har han tecknat sina figurer: kejsare, martyrer och gudinnor i en 550 meter lång parad. Mytologiska och verkliga romare från hela historien har återupplivats. Präster och poeter, soldater och skådisar. Giordano Bruno, som brändes på bål ett stenkast från Tibern år 1600, går sida vid sida med Anita Ekberg och Marcello Mastroianni som vänslas – fast inte i Fontana di Trevi som i filmen La Dolce Vita, utan den här gången i ett badkar.

Bilderna, vissa är tio meter höga, har skrapats fram med högtryckstvätt och kommer själva bli historia, när smuts och alger växer över alltsammans igen. Som om bilderna bara kommit upp till ytan och snabbt visat sig, för att sedan sakta sjunka ner i glömska igen. Konstverket är i allra högsta grad tillfälligt, bara här för en kort stund.

Kanske hade den brittiska poeten John Keats gillat symboliken i det – han, som på sin dödsbädd bad vännerna på gravstenen skriva ”Here lies one whose name was writ in water.” Graven finns på en kyrkogård lite längre ned längs Tibern. Keats dog i stan en kall februaridag 1821, efter att förgäves rest till Rom för att bota sin tuberkulos.

Döden är en högst påtaglig del av historien på en plats, som började med ett brodermord. För, ska man tro legenden grundandes Rom i mitten av 750-talet före vår tideräknings början efter att Romulus huggit ned sin tvillingbror Remus invid en hydda på en av Roms sju kullar. Tusen år senare hade romarriket fallit och pesten drabbat stan. Prästen Gregorius, som sen blev påve, ledde en stapplande marsch genom gatorna i en desperat danse macabre, en parad där sjuka människor dansade i dödens skugga. På väg ned mot Tibern möttes de, åtminstone enligt Gregorius, av ett mirakel. En räddande ängel blev synlig i skyn – och jagade pesten på flykten.

Historien fungerar som en undertext till William Kentridges tecknade parad längs Tibern. Också hans figurer är ett osannolikt triumftåg, där jämmer och klagosång blandas med jubelrop. Verkets titel, ”Triumphs and Laments” för tankarna till ytterligare en undertext – eller kanske palimpsest – som de högtryckstvättade bilderna symboliskt vilar på: de antika romerska triumftågen. I dessa parader tågade armén fram genom staden för att fira erövringar och krigssegrar. Mänskliga och andra värdefulla troféer iscensattes i ett slags tablåer, som gav visuell gestalt åt det utvidgade imperiets nyvunna landsändar.

Ser man ”Triumphs and Laments” i ljuset av William Kentridges personliga historia, bildar demonstrationståg i apartheidregimens Sydafrika en nutida referensram. Under konstnärens uppväxt i Johannesburg under 1960-talet var demonstrationer och kravaller ständiga inslag i vardagen. Båda hans föräldrar var jurister och engagerade apartheidmotståndare: fadern ledande försvarsadvokat i många politiska rättegångar mot svarta, där han företrädde både familjen till Steve Biko, som mördades av polisen, och Nelson Mandela.

Från Rom meddelas nu, att den nyupptäckta byggnaden där kejsarens vaktstyrka höll till för två tusen år sedan, ska införlivas i det pågående tunnelbanebygget. Just intill den antika anläggningen planeras en tunnelbanestation. Genom glasskivor längs perrongen, tänker man sig, ska passagerare i väntan på tåget kunna blicka ut över de gamla kolonnerna och travertingolven. Arkeologi, teknik och logistik får existera parallellt. Den här gången skapas ingen palimpsest, historien skrapas inte bort, skrivs inte över. Istället skrivs samtiden in liksom mellan raderna på det förflutna. Ungefär som i en teckning av William Kentridge.

 

Linda Fagerström, fil dr i konsthistoria

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
Tor 17 aug kl 13:04(9:40 min)
OBS
Ons 16 aug kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 15 aug kl 13:04(9:00 min)
OBS
Mån 14 aug kl 13:04(8:37 min)
OBS
Tor 10 aug kl 13:04(11 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".