Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.
Ett avsnitt från Utrikeskrönikan
Hävla kan ligga i Beirut: Ekots Lisa Bergström i Stockholm
Fre 10 jun 2016 kl 10:00
Utrikeskrönikan den 10 juni 2016. Stockholm.

Stockholm, fredag

Han tutar i kurvorna, taxichauffören.

Vi åker ganska snabbt upp för en backe med bilar som står tätt parkerade längs vägen. Rutorna är nervevade, det är varmt och han bjuder på en cigg.

Det här hände i Beirut för drygt en vecka sen. Och när jag satt där med ryggen blöt av svett och vi körde runt, runt i samma kvarter, för vi var lite vilse och dramatikern jag skulle intervjua bodde på en krånglig adress.

I alla fall där i bilen så började jag tänka på min morfar Alvar från Hävla i Östergötland. Som när han tog sitt körkort lärde sig just det att tuta i kurvorna. När han berättade om tutandet för mig och mina kusiner så skrattade vi åt det.

Men här i Beirut hade hans kurv-och tut-kompetens kommit till sin rätt, även om nog stallbacken utanför bruket i Hävla på 30 talet var lite mindre trafikerad än just den här gatan. 

Lite senare samma dag så besöker jag en palestinsk utställning om sömnad och politik. Där hänger klänningar från hela 1900-talet med klassiska palestinska broderier. Från Ramallah och Gaza, och jag fastnar nästan förvånat framför en svart klänning med ett sorts rosa stjärnor i en form av en fyrklöver.

Det här mönstret hade hon älskat. Min mormor, Anna-Lisa från Regna, som ligger några mil från Hävla.

Det är ett palestinskt mönster från 80-talet när sömmerskorna började experimentera lite grann med sina stygn. Det är nästan så att jag kan höra mormors förtjusning i rummet.

Det är lite så kulturkorrespondentjobbet har varit. Det nära och familjära har dykt upp på oväntade ställen långt bort från mina egna rötter.

Känslor och minnen bryr sig tydligen inte om landsgränser och kulturen har ju den unika och fantastiska kraften att locka fram och skapa igenkänning eller ge perspektiv.

Det här blir min sista krönika som kulturkorrespondent för Sveriges Radio.

Så nu, eftersom jag kan vara lite slarvig, så återstår bara hästjobbet att sortera och döpa flera gigabytes av namnlösa ljudfiler. Det är faktiskt svårt när jag lyssnar igenom dem att veta om tafikljudet på bandet är inspelat i Mexico city, Nairobi eller Hongkong. Eller New York, eller Budapest kanske?

Och rösterna kan ibland också vara svåra. Var det en journalist från Polen eller en filmare i Kosovo?

Men det är inte bara ljuden som är lika. På reportageresorna så ser jag ofta att det är samma böcker på topplistorna, samma personer på omslagen till de tjusiga magasinen, samma filmer som går på bio, samma videoklipp som delas på Facebook.

Och ju mer jag rest i jobbet och rapporterat om kultur desto mer obegripligt blir det för mig att det finns människor idag som vill bygga murar, som är rädda för att beblanda sig med andra kulturer än sin egen och att det till och med ibland är så att rädslan leder till hat och död.

Så innan jag sätter punkt vill jag bara passa på att säga att den där barnvisan om Lasse Lasse liten är helt fel.

Världen är inte så stor så stor.

Den är liten. Hävla kan ligga i Beirut.

Och vi måste vara rädda om jorden och om varandra.

 

Programmet tillhör kategorin: Samhälle
Alla avsnitt från programmet Utrikeskrönikan
Utrikeskrönikan
Utrikeskrönikan
Igår kl 10:00(3:31 min)
Utrikeskrönikan
Fre 22 sep kl 10:00(3:21 min)
Utrikeskrönikan
Tor 21 sep kl 10:00(3:13 min)
Utrikeskrönikan
Ons 20 sep kl 10:00(3:02 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".