Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.
Ett avsnitt från Utrikeskrönikan
Samhället och underjorden: Ekots Thella Johnson går med barnvagn i Warszawa
Mån 13 jun 2016 kl 10:00
Utrikeskrönikan den 13 juni 2016. Warszawa.

Warszawa, måndag.

Det säger något om ett samhälle, det sätt på vilket det behandlar sina fotgängare.

Hur det behandlar sina mest utsatta fotgängare säger ännu mer. De barnvagnskörande småbarnsföräldrarna och de i rullstol. Vi sitter ofta i samma båt i det att vi behöver hissar när vi ska ner i underjorden och upp igen. Vi behöver också lite mer tid än andra när vi ska på eller av en buss eller spårvagn.

När flygbusschauffören i lördags kväll rivstartade från centralstationen i Warszawa, efter sin lika kraftiga inbromsning, var jag tvungen att skrika rakt ut, eftersom jag och min vagnåkande son och vår resväska inte hade hunnit av. Då hade vi ändå tryckt på just den där specialknappen för specialhjälp som ibland finns i mitten av bussen där vagnar och rullstolar vistas. Chauffören uppfattade lyckligtvis min desperata stämma och stannade igen, så att vi kunde gå av och påbörja vår promenad till hotellet.

Jag vill inte klaga så mycket. Jag tycker ofta, var jag än befinner mig i världen, att det mest bekväma faktiskt är att åka med de kommunala färdmedlen. Det blir inget krångel med att kommunicera om vägen, som redan är förutbestämd, inget hopfällande av barnvagnar. Ingen onödig klimatångest.

Och får man det ändå så kan man dela den med reskamraterna istället för att sitta ensam i sin bil, frustrerad och hjälplös på det femte varvet runt kvarteret eftersom där inte finns någon ledig parkering.

Så på morgonen gick jag igen ut på stan med sonen glad i sin vagn. Vi skulle småningom över den stora korsningen Marszalkowska-Jerozolimskie i centrum. Men den går man inte över, utan under. Så är det i de flesta större korsningar inne i Warszawa: Vi fotgängare försvinner ner i gångtunnlarna. Och det är det ju inget fel med. Man kommer bort från bilarna. Och där nere kan vi, det gående folket, smida våra planer på att ta över världen och undvika solljuset tillsammans. Medan vi köper allt från croissanter till strumpbyxor och cykelkedjor ur små hål i väggen. Men problemet är att alls komma dit ner, för den som inte kan ta trappan.

För då måste man åka med den manuellt styrda lastpallshissen, som går så långsamt att man hinner skriva den här krönikan medan man står och håller in "åkknappen". Släpper man den stannar nämligen hissen där och då mittemellan gatuplan och underjorden. Och ofta får man vänta i evighet på att några turister som var före i kön ska komma på att det är så hissen fungerar.

Det säger något om ett samhälle, det sätt på vilket det behandlar sina fotgängare.

Men det säger lyckligtvis inte allt.

För kvar finns alltid medmänniskorna, de polska tanterna som håller upp dörrar och håller in knappar. Eller ger ens barn en bussbiljett att tugga på när det blir långtråkigt att åka vagn. En vagn som man inte ens får trycka in en knapp på och köra själv. 


 

Programmet tillhör kategorin: Samhälle
Alla avsnitt från programmet Utrikeskrönikan
Utrikeskrönikan
Utrikeskrönikan
Fre 22 sep kl 10:00(3:21 min)
Utrikeskrönikan
Tor 21 sep kl 10:00(3:13 min)
Utrikeskrönikan
Ons 20 sep kl 10:00(3:02 min)
Utrikeskrönikan
Tis 19 sep kl 10:00(3:15 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".