Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Peter Weiss: "Rannsakningen" och "Exil"
Tor 10 nov 2016 kl 13:04
Den 8 november skulle författaren, dramatikern och konstnären Peter Weiss ha fyllt 100 år – och lagom till jubileet kommer Weiss två självbiografiska romaner i nyutgåva under rubriken ”Exil”: ”Diagnos”... från 1961 och ”Brännpunkt” som kom året därpå. Och i tisdags hade Weiss pjäs ”Rannsakningen” om Auschwitz-rättegången från 1965 premiär på Orionteatern i Stockholm i ett samarbete med Dramaten och regi av Peter Weiss dotter Nadja Weiss. Maria Edström har läst ”Exil” och sett ”Rannsakningen”.

Tisdagen den 8 november då USA:s presidentval verkar överskugga allt, är också dagen för Peter Weiss 100-årsjublileum. Pjäsen ”Rannsakningen” i Britt G Hallqvists översättning har premiär och vi i publiken leds in i den råa luften och den fuktiga asfalten i Orionteaterns enorma scenrum, de stora dörrarna slås igen och där står vi liksom osäkrade. I John Engbergs scenografi får vi sitta i rader mitt emot varandra på till synes slumpmässigt ihop-plockade stolar, här och där skrivbord med små lampor och vi blandas tätt med skådespelarna – spelet sker bredvid, framför, bakom oss. Det blir en omedelbar chockverkan, denna närhet, vi sitter alla med på rättegången som hölls i Frankfurt i tre omgångar under åren 1963 – 65 – och som Weiss bygger sitt drama på, sitt oratorium i 11 sånger. Dramat hade premiär samtidigt på ett 15-tal platser i både Öst och Väst-Tyskland den 19 oktober 1965 och hölls stramt, inga känsloutbrott eller sentimentalitet. Då - bara 20 år sedan krigsslutet var Nazi-Tysklands förbrytelser ett öppet sår, men som gömt under en bortträngningens varbildning och föreställningen satte igång en enorm offentlig debatt i både öst och väst. Weiss själv kallade Auschwitz den ”plats som jag var bestämd för och som jag undkom.”

Regissören Nadja Weiss har däremot vågat ta ut känslorna mer, musikern Anna Lindal på fiol kallas den trettonde rösten och även skådespelarnas kroppar uttrycker då och då stumt sin smärta och vånda och greppet med projektioner på den råa väggen och inspelade röster skapar en distans och ett ja, mentalt utrymme. För pjästexten, dessa 11 sånger med rubriker som: Sången om ankomsten, sången om Cyklon B och sången om brännugnarna är på gränser för det uthärdbara att höra i sin sakliga detaljrikedom. En mer klinisk uppsättning skulle idag måhända kännas grym och okänslig, i en mening vet vi paradoxalt mer om förintelsen nu, 2016 än då, 1965, men denna fördjupade kunskap gör inte smärtan mindre. Det är så jag tolkar Nadja Weiss läsart som också rymmer en omsorg om ensemblen, en ensemble som hittat tonen, balansen och ett slags, ja mänsklighet i detta svårspelade stycke om omänsklighet.

I centrum finns Marall Nasiris svartklädda domare, korrekt, distinkt men med en lågfrekvent bultande smärta som far som en knapp aning över hennes uttryck. David Books Åklagaren med ett tydligt patos och Filip Alexandersons Försvararen avvärjande, tillbakahållen – båda i korrekt blå kostym. Och så ensemblen i skjorta, byxor eller kjol – det enda som skiljer tilltalade från vittnen är en slips och dessutom växlar de roller efter paus. Thérèse Brunnander, Carl-Magnus Dellow, Magnus Ehrner, Peter Engman, Christoffer Svensson, Maia Hansson Bergqvist, Pierre Wilkner, Viktor Sköld och Hannes Fohlin – alla är så plågsamt närvarande på scenen i detta samarbete mellan Orionteatern och Dramaten, som också påminner om det liknande samarbete Teater Galeasen hade med pjäsen ”Vår klass”. ”Vår klass” handlade också om nazism, om offer och förövare och hade också den här våldsamma och påtagliga närvaron i spelet. I ”Rannsakningen” bland allt detta våld, all denna död blir det levande som andas, rör sig, talar, finns så ja, levande.

I pjäsen talas det i ett vittnesmål om två handräckningsfångar, Schwartz och Weiss, på svenska svart och vit, som håller i en medfånge som ska mördas med en injektion av fenol i hjärtat. Schwartz håller i fången och Weiss håller för munnen så skriket inte ska höras och skrämma de som står på tur och tror att de ska vaccineras. Det är inte svårt att se den självrannsakande symboliken i att en som heter Weiss håller för munnen, tystar offren i förintelsen.

I de självbiografiska romanerna ”Diagnos” och ”Brännpunkt” i svensk översättning an Benkt-Erik Hedin som ges ut på nytt under samlingsnamnet ”Exil” så skriver Peter Weiss om hur han såg sig som konstnär, endast trogen sin konstnärliga frihet och med en främlingens närmast programmatiska brist på identifikation och lojalitet.

I ”Brännpunkt” skildrar Weiss, efter att ha kommit med sig familj till Alingsås 1939, sin tid som flykting och ung vuxen i Stockholm – ”den 8 november 1940 anlände jag till Stockholm. Från stationen for jag till Schedins pensionat vid Drottninggatan..” På pensionatet träffar han socialläkaren från Berlin som arbetar med enkelt arkivarbete, i Sverige förbjuden att verka som läkare. Astmatiskt och deprimerad tar läkaren Hoderer senare sitt liv men är den som försöker väcka den unge Weiss medkänsla och medagerande i med världen, han säjer:

”Och ändå fanns lägren redan när du levde där borta, och när du kom genom Berlin under den sista vintern före kriget med ditt tjeckiska pass och det låg rökmoln över staden, hade just natten med det vackra namnet Kristallnatten fullbordats. Meningen med att du överlever skulle kunna ligga i att du inser var det onda ligger och hur det ska kunna bekämpas.”  

Och Weiss minns från Tyskland sin vän Peter Kien som skickar ett brev från Theresienstadt med överkorsat blå och blekrosa penselstreck och stämpeln med örnen med de utbredda vingarna. Kien skriver glättat att han har det bra, men adressen Huvudgatan 228/2 kunde ge anledning till förmodan att det rör sig om baracker. Där finns även Lucie Weisberger som Weiss genom olika skrivelser försöker få tillstånd att gifta sig med, men alltihop förhalas och försvinner i en byråkratisk dimma, precis som den till slut definitiva tystnaden efter Peter och Lucie.

I ”Rannsakningen” nämns heller aldrig judar, romer, homosexuella etc – bara benämningen sovjetiska fångar förekommer en eller två gånger. Weiss judiska arv - från faderns sida - var problematiskt och framförallt förnekat, fadern hade konverterat och gift sig med en katolsk kvinna för att trygga familjens framtid. ”Diagnos” som handlar om uppväxten och som mer lik sin tyska titel borde hetat ”Avsked från föräldrarna” börjar: ”Jag har ofta försökt komma underfund med min mors gestalt och min fars gestalt, pejlande mellan uppror och underkastelse.” Uppväxten skildras drömlikt och hallucinatoriskt i ett flöde med längtan att skapa och ambivalensen inför marscherandet, det hänryckta och den ”vansinniga idén om ett gemensamt öde” som punkteras av styvbrodern Gottfrieds ”vad synd att du inte får vara med” och avslöjar att Peters far är jude.

Och med den språkliga, geopolitiska föränderligheten i Weiss liv och identiteter, med alla dessa olika ”hemvister” så är det inte förvånande att främlingen, flyktingen, kosmopoliten finns tidigt i Peter Weiss skapande av sig själv. I sista meningen av ”Diagnos” är han ”på spaning efter ett eget liv.” I slutstycket av ”Brännpunkt” inser han 1947 i Paris ”att det gick att leva och arbeta och att jag kunde ha del i ett utbyte av tankar, som ägde rum överallt, utan att tillhöra något land.”

I ”Exil” finns också flera av Peter Weiss bilder, montage i en lätt surrealistisk stil. Omslaget är en detalj ur en bild av ett skeppsbrott där en pojke håller en kikare ut mot betraktaren. Som Arthur Lundkvist beskrev bilden och som måhända ringar något väsentligt in Peter Weiss verk ”Exil” och kanske även i ”Rannsakningen”:

”Gossen i förgrunden står med ryggen mot katastrofen och granskar dig genom sin kikare.”

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
Igår kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 19 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Mån 18 sep kl 13:04(9:58 min)
OBS
Tor 14 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Ons 13 sep kl 13:04(11 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".