Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i Skogsbo och räddningsledaren uppmanar alla som befinner sig i området att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Dalarna.
(Publicerat idag kl 17.31)
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Europa och nationalism: Passets betydelse
Mån 14 nov 2016 kl 13:04
Vad har passet för betydelse? Författaren Susanna Alakoski blickar tillbaka på passets historia i Europa och vad innehavandet av ett pass gör med den egna identiteten.

Kriget härjar ännu i Syrien, Östra Aleppos största sjukhus har nyligt bombats och USA har avbrutit förhandlingarna om upphörandet av fientligheter med Ryssland.

Solen stiger sakta i horisonten. Björklöven är gula, luften krispig. Jag sitter på bussen mellan Boden och Umeå och läser Norrländska socialdemokraten, NSD. Samtidigt som ögonen fastnar på en liten notis om att Ungern portar flyktingar dyker Bertolt Brechts dikt Flyktingsamtal: om pass upp i minnet. Den utspelar sig på järnvägsstationen i Helsingfors strax efter att Krigsfurian har rakat rent halva Europa. Två män pratar politik, säger att passet måste vara ett pass för att bli insläppt i landet. Och en människa går det att ordna till överallt , på lättsinnigaste sätt och utan skälig anledning, men ett pass - aldrig och människan är bara den tekniska innehavaren av ett pass och passet stoppas i bröstfickan som aktiebuntar stoppas i kassafacket, egentligen värdelösa i sig. Den ena mannen säger:

"Och ändå skulle man kunna påvisa, att människan på sätt och vis är nödvändig för passet. Passet är huvudsaken, hatten av för passet, men utan tillhörande människa skulle det inte kunna existera, åtminstone inte alldeles på egen hand."

Bussen passerar Sävast, Hortlax, Byske. Minnet av gången då mitt eget pass förlorade sin ägare dyker upp i den arla frostdimman tillsammans med hågkomsten av barndomens Europa.

Mitt Europa var från början ett bostadsområde som bars upp av känslan att närmsta granne hade koll på vem som låg med vem. Men närheten till Malmö gav ibland känslan av att ändå leva nära Köpenhamn, som i sin tur låg nära London, som in sin tur vidgade världen till städer än mer väster och söderut. Ibland kunde vi rent av känna en fläkt från Latinamerika och det hände att vi drömde bort oss till platser som Hawaii. Den här typen av resor krävde inte några som helst pass.

Farmors sida av släkten kom några mil från Viborg, Viipuri, staden som till en följd av Moskvafreden 1940, efter finska vinterkriget, tillföll Sovjetunionen. Det var överenskommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad år 1954, som slopade kraven på pass, uppehålls- och arbetstillstånd för oss nordiska medborgare, som förde oss västerut. Mamma till Karolinska institutet i Stockholm som behövde fotfolk på avdelningarna och pappa till Tändsticksfabriken i Jönköping som behövde händer. Mitt första pass utfärdades på finska konsulatet, i ett rum där bakom, på huvudgatan i staden . Det hade blå pärmar och med detta dokument i handen blev jag utsläppt ur landet och kunde följa med på en hisnade Spanienresa tillsammans med simsällskapet. Jag dök då i lagunblått hav för första gången. Detta var alltså utomlands! Det blå passet var länge en trofé. Utlandsstämpeln något att skryta med på gården.

Europa på den här tiden var Österrike, Frankrike, Spanien. Men mitt Europa var Polen. För T bodde några hus bort, vi lekte och Ts mamma hade en tatuerad stjärna på armen. Ts mammas blev sedan sjuk i rullstolen och stirrade som om hon varit med om något ingen vågade fråga om.

När jag blev arton år gav jag mig så ut i världen. Kom att lifta med lastbil genom Östeuropa. Såg då bröd och bensinköer i Ts hemland. Fasadmålningar med Leninporträtt, överdimensionerade röda flaggor. Passet höll jag hårt i när vi körde genom Tjeckoslovakien, Bulgarien, Rumänien. På min andra resa hade jag på inrådan införskaffat dubbla pass och visum eftersom det sas att polisen i dessa skumländer konfiskerade identitetshandlingar lite hur som helst. Detta andra pass skulle gömmas och användas endast i nödfall. Schäfrar sniffade vid gränserna. Vakter sökte genom bilarna med k-pisten hängande över axeln.

Det är natt och i Bulgarien dyker en polis med stark ficklampa upp mitt i vägen. En lampa så stark att chauffören förblindas . Han stannar omedelbart. Polisen närmar sig bredbent. Pistolen dinglande i höftbältet. Han säger inget utan visar vad han vill genom att vifta lojt med fingrarna på höger hand. Chauffören är bekant med det polisiära kroppsspråket, så är även jag. Så vi låter polisen beslagta passen. Och det tycktes som så, att poliser i denna region vid denna tid, hade obegränsat med arbetstid. Poliskonstapeln sätter sig bekvämt bakåtlutad i polisbilen och liksom inväntar förslag på lämplig muta. Den extremt starka ficklampan alltjämt riktad mot chaufförens ögon. Men olyckligtvis har kistan med mutor sinat under vägen och denna polis är inte nöjd med den mängd västvaluta som erbjuds. Lastbilen försätts därför med körförbud, vilket i sin tur medför att körschemat spricker och varorna som ska levereras till Bagdad nu inte kommer fram i tid. Chauffören som nu blir argare och argare tänder efter en stund lastbilens helljus varpå han kör fram en bit så att strålkastarna träffar rakt i ansiktet på den alltjämt sittande snuten. Så står polisbilen och lastbilen öga mot öga mot varandra i den svarta natten. Två tigrar visar tänderna, men ingen hugger. Klockan närmar sig midnatt och chauffören är nu mäkta vred. Det är i denna stund han beslutar att använda sitt eget och mitt extrapass som ett vapen. Dessa grävs nu fram ur sina gömmor varpå chauffören lägger i ettans växel, vevar ner rutan och liksom sakta rullar förbi polisbilen. Alldeles invid framdörren räcker chauffören ut armen genom fönstret, viftar med identitetshandlingarna och skriker på tyska "haha, zweimal passport". Så lägger han i nästa växel och så vrålar lastbilen genom natten.

Jag tänker mig att Ts föräldrar saknade identitetshandlingar när de kom till Sverige, efter att ha varit fångar i ett fångat land under andra världskriget.

Grundformen för kategoriseringen i de tyska fånglägren utformades med inspiration av varningsskyltar. Krigsfångar och desertörer märktes med röda trianglar, visade politiska fångar som socialdemokrater, fackföreningsfolk, liberaler… grön triangel: yrkesförbrytare, blå: emigranter, lila: bibelforskare, rosa: homosexuella män, svart: asociala och arbetsskygga, det vill säga romer, förståndshandikappade, mentalsjuka, alkoholister, tiggare och landstrykare, aristokrater, intellektuella, pacifister, kvinnliga homosexuella, vapenvägrare, prostituerade… Judarnas trianglar dubblerades: Gul på gul triangel. Röd på gul. Grön på gul. Lila på gul. Rosa på gul. Svart på gul och gul på svart betydde, rasförrädare, det vill säga ariska kvinnor som haft umgänge med judiska män.

I en kapad ek ser vi hur gammalt trädet är. Den växande veden är ljusare på våren, mörkare på sommaren. Dessa ljusare och mörkare partier bildar själva ringarna. Varje människas finger bär sina egna årsavtryck. Ej antastbara. Men detta förutsätter att vi i framtiden inte ger vissa sorters mänskliga årsringar särskild betydelse. Skulle våra fingeravtryck i framtiden kunna fungera som varningsskyltar? I lägren där Ts mamma hölls tillfångatagen markerades vissa trianglar även med en bokstav som motsvarade personens ursprungsland.

Jag kommer från ett land som ser EU-medlemskapet som en stor garanti för fred. Men lever i ett annat där många ser samma medlemskap som ett hot. Då när vi röstade på 90-talet, sällan har jag känt mig så kluven. Och aldrig, aldrig att jag tänkt mig ett stängt Europa där denna diktrad av Wystan Hugh Audens, ur Flyktingblues skulle vara giltig:

"Konsuln sa, och näven i bordet slog: Utan pass gäller lika som ni dog."

Susanna Alakoski, författare

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
OBS
Igår kl 13:04(11 min)
OBS
Tor 17 aug kl 13:04(9:40 min)
OBS
Ons 16 aug kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 15 aug kl 13:04(9:00 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".