Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Allt är heligt - ingenting är heligt
Mån 21 nov 2016 kl 13:04
Författaren Torbjörn Elensky besöker en musikfestival och ser nyliberalismen hämta näring ut 60-talets beatnik- och hippiemylla.

Hur ser egentligen den ideologiska utvecklingen sedan 1968 ut i världen? Jag menar på djupet, bortom de ytliga fluktuationerna. Hur förhåller sig höger till vänster, radikalism och liberalism till varandra, genom dessa årtionden av snabba och omtumlande förändringar, från medborgarrättsrörelsens och det fria sexets 60-tal till antirasismen och porrmotståndarnas 10-tal? Jag funderar mycket på detta. Det är en problematik som ingen av de inblandade riktigt vill kännas vid: man är ju varandras motståndare. Den radikala antikapitalismen kan naturligtvis aldrig tjäna kapitalismens syften. Men ändå, jo, det är något där som inte ger mig ro...

I somras var jag, som så många andra, på Stockholm music and art ute på Skeppsholmen. Festivalen pågick i tre dagar, i den mest storslagna sommarprakt som Stockholm kan uppvisa. Själv var jag bara där den tredje och sista dagen, mest för att se Kraftwerk, som skulle spela på kvällen. Men jag passade naturligtvis på att tillbringa hela söndagen där, då många andra världsartister skulle uppträda, som Joan Baez och Patti Smith. Jag råkade stå mitt framför scenen när Joan Baez klev ut på den. Det kändes genast i luften att detta var en artist som många i publiken hade väntat på. DN delade ut fribiljetter till sina prenumeranter, och medelåldern var ganska hög, jämfört med andra festivaler.

Joan Baez har verkligen en fantastisk sångröst, och förmedlar fortfarande en stark känsla av närvaro. Många av sångerna är sådana jag själv minns från min barndom, med delvis blandade känslor. Publiken verkade väldigt nöjd, inte minst under uppträdandets höjdpunkt: när hon bjöd in Patti Smith på scenen och de sjöng John Lennons Imagine tillsammans. Det var ett ögonblick som på flera sätt var historiskt, och som upplevdes så av många närvarande, det är jag övertygad om. Även av mig, som inte har någon egentlig egen relation till någon av dessa artister, var det en historisk upplevelse, men av ett lite annat slag. Där i solen, bland allt folk, mot bakgrunden av en sommar präglad av terrorism, krig, flyktingkatastrof och ISIS folkmord i Syrien, kristalliserades den känsla jag så länge burit på, som ett litet gnagande frö i bröstet: att det är något grundläggande fel, ett missförstånd, bakom uppfattningen av det senaste halvseklets utveckling.

När jag hörde dessa lysande sångerskor framföra Lennons text, om en värld utan gränser, utan religion, där inget finns att dö eller döda för, utan bara ”all the people, living for today”, blev det så uppenbart för mig hur denna vänsterrörelse i själva verket matat rakt in i nyliberalismen, ända sedan 1968, och antagligen mycket längre än så. Jo, jag använder orden lite svepande och slarvigt här, och vare sig vänsterfolk eller nyliberaler skulle såklart acceptera det jag påstår, men jag vidhåller ändå detta: vänstern beredde vägen för nyliberalismen, protestsångarna, alla dessa som blivit miljonärer på sin radikalism, är själva kapitalismens stöttepelare. För vad är det för värld, där inget finns att dö för – vad finns det att leva för där?

Jag är väl inte först med att konstatera att det radikala ”förverkliga dig själv”, den existentiella egoismen i detta, lätt förvandlades till ”satsa på dig själv”, under tiden mellan -68 och 80-talet. Men att se de stora stjärnorna, tillsammans i Lennonlåten, som på så många sätt sammanfattar en hel generations drömmar, förtydligade det brutalt. Vad är det för liv där man enbart är ”living for the day”? Utan drömmar? Utan hopp? Kanske utan historia? Men troligen inte i något naturtillstånd, som vår samtid ser ut, utan i permanent shopping: shopping av produkter, men också åsikter, livsstilar, kanske rentav känslor... Det är inte en vacker dröm, det är kitsch, precis som Theodor Adorno menade redan på 60-talet, och det är dessutom absolut ingen radikal vision om en ny värld, utan en helt passiviserande dagdröm om ett liv utan plikter och bekymmer.

Strax efteråt framträdde Patti Smith igen på den lilla scenen. Återigen: fantastisk röst, elektrisk scennärvaro, tätt packad och entusiastisk publik. Jag rycks med, och har egentligen ännu inte ens börjat smälta deras gemensamma sjungande av Imagine – då hon mellan två sånger reciterar en dikt av Allen Ginsberg:

 

Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy!

The world is holy! The soul is holy! The skin is holy! The nose is holy! The tongue and cock and hand and asshole holy!

Everything is holy! everybody’s holy! everywhere is holy! everyday is in eternity! Everyman’s an angel!

 

Och för mig flöt denna dikt ihop med Imagine: ett tillstånd av gränslöshet, där allt är heligt – och alltså strängt taget inget egentligen är heligt. Jag är ju ateist, men jag förstår behovet av heliga rum, och jag kan dela känslan av livets helighet, även inse skönheten i de lägsta kroppfunktionernas helighet, den oceaniska känslan av uppgående i mänskligheten, universum, elementen. Men beatnikversionen av detta, som blev till hippieversionen, som blev till dagens totala utbytbarhet av allt och alla, är inte en alltets heligförklaring, utan en total nivellering av alltihop: och precis som i detta ”living for today” är påståendet att allt är precis lika heligt hela tiden inte alls något inspirerande, inte för mig, utan det är utplattande, det förvandlar allt och alla till varor på en och samma marknad.

Den tredje delen av min festivalupplevelse den söndagen var egentligen det första jag gjorde, fast min förståelse av det mognade fram först i efterhand, via gränslösheten hos Ginsberg och Imagine: jag besökte den stora utställningen med den japanska konstnären Yayoi Kusamas livsverk på Moderna Muséet. Det är alltid fascinerande att få den där samlade upplevelsen av ett konstnärskap, hela verkets och konstnärens utveckling genom de växlande samtider hon levt och verkat i. Utställningen visade rätt tydligt hur hemma hon var i sin samtid under 60-talet: utmanade alla tänkbara gränser, ordnade happenings som kombinerade kroppsmålning med rätt snällt gruppsex (åtminstone de filmade delar som visades på Moderna Muséet var snälla...).

60-tals-Kusama var en oppositionell, en gränsbrytare (fast strikt inom den tidens konstnärliga ramar såklart – vi är alla vår samtids gisslan) vars utlevande bejakelse av sexualiteten var en utmaning mot makten, våldet, kriget, kapitalismen. Den samtida Kusama designar skyltfönster på 5th avenue åt Louis Vuitton och är i hög grad själv sin egen produkt. Då hon tidigare löste upp rummet och jaget, inte minst sig själv, i oändligheter av prickar, är hon nu själv i sin tur en produkt, högprofilerad, som säljer varor som tillverkas utifrån hennes estetik och den myt om hennes liv som byggs upp av curatorer, modeskapare, kritiker och så vidare. En hel liten industri.

Ingen kommer undan sin samtid. Inte jag heller. Och när jag ser dessa en gång så upproriska konstnärskap i backspegeln, undrar jag dels hur medveten man kan vara om sin egen roll i de större historiska skeendena. Är det verkligen möjligt att göra något annat än att följa med, och går det egentligen att formulera ett motstånd som gör skillnad på allvar?

 

Torbjörn Elensky, författare

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
Öst och väst är ett kärlekspar Igår kl 13:04(9:21 min)

Högerpopulister och religiösa extremister vill att vi lever i okunskap om att öst och väst är präglat av varandra. Men ibland går de inte ens att skilja åt, säger idéhistorikern Michael Azar.

Flera spektakulära fynd tyder på vida kulturella kontakter mellan vikingar och muslimer. Men vad visste de om varandra egentligen? Det funderar religionsvetaren Maths Bertell på.

Mår jorden verkligen bra av att ägas? Ons 15 nov kl 13:04(9:25 min)

"När vi ges individuellt ägande berövas vi samtidigt något som har med skönhet och njutning att göra". Författaren och journalisten Eva-Lotta Hultén om förhållandet till skog och mark.

Religiösa konstnärer reparerar världen Tis 14 nov kl 13:04(9:15 min)

Lider samtidskonsten av beröringsskräck när det gäller religion? Mårten Arndtzén åker till Israel och ser religiösa konstnärer bidra med perspektiv som en sekulär konstvärld riskerar att missa.

Med dödsboken som guide till livet Mån 13 nov kl 13:04(8:13 min)

De dödas bok – fornegyptiernas guide till livet efter detta är en manual för hur man ska bete sig både i det här livet och på tröskeln till nästa. Niklas Qvarnström följer med ner i underjorden.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".