Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Viskningar och rop - i Kuba
Tor 01 dec 2016 kl 13:04
Kubas förre ledare, Fidel Castro, gick nyligen bort. Och om två år tros hans bror lämna makten vidare inom socialistpartiet. Finns det då ingen utmanare? Jo, en konstnär, Tania Bruguera.

I skuggan av Fidel Castros bortgång pågår på Kuba en osannolik presidentvalskampanj med konstnärliga förtecken. Det är konstnären Tania Bruguera som meddelat att hon kandiderar till att bli landets president nästa gång posten ska tillsättas om två år, 2018.

Som alla vet är kandidaturen förgäves. Det är inte folket, utan socialistpartiets ledning som utser nästa president. Och de väljer knappast Tania Bruguera. Därför kan hennes kandidatur beskrivas som hypotetisk, eller snarare utopisk. Den pekar ju på att en annan värld är möjlig. Den påminner om det demokratiska underskottet på Kuba och ifrågasätter enpartisystemet.

Nuvarande presidenten Raúl Castro vill dra sig tillbaks 2018. Hans bror, den förre presidenten Fidel, levde ännu då Tania Bruguera i oktober förklarade sig intresserad av att leda landet. Under nästan 60 år personifierade Fidel Castro systemet, och med hans död har diktaturen åtminstone symboliskt försvagats. När han är borta skärps också allvaret i Tania Brugueras tilltag. Hur vågar hon bete sig så utmanande? Svaret är, att hon agerar i konstens namn. Kandidaturen är förvisso helt verklig, men samtidigt också ett konceptuellt konstverk.

Havanna-födda Tania Bruguera blev tidigt uppmärksam på glappet mellan den officiella retorikens idealsamhälle och den egna vardagen, så kringskuren av regimens regelverk och censur. Klyftan som så märkbart skar genom tillvaron lockade Tania Bruguera. Konsten blev hennes sätt att närma sig den.

Ett tidigt projekt handlade om att ge ut en nyhetstidning, som med hjälp av konstnärskollegor fotokopierades och spreds. Myndigheterna tog henne till förhör. Helt frankt hade hon visat, att den som vill faktiskt kan ge ut en tidning. Men inte på Kuba. Där är det nu liksom då, förbjudet. I den senaste kartläggningen av världens pressfrihet ligger Kuba på plats 171, strax ovanför Dawit Isaaks Eritrea som är i botten på plats 180. Tania Bruguera har beskrivit hur hon genom tidningsprojektet insåg skillnaden mellan att göra konst om politik och konst som får politiska konsekvenser.

Hennes mest kända verk hämtar inspiration från den ryska konstnären och arkitekten Vladimir Tatlin. Han ritade 1920 en utopisk byggnad, tänkt som symbol för det revolutionära Ryssland. Konstruktionen, som numer kallas Tatlins torn, skulle bli 400 meter hög – 100 meter högre än Eiffeltornet – och innehålla politiska möteslokaler och en radiostation. I toppen, allra överst: avancerad teknik för att projicera meddelanden på molnen som skulle gå att läsa på flera mils avstånd. Något bygge blev aldrig av. Ändå har Tatlin en självklar plats i konsthistorien och modeller av tornet finns i Moskva, Paris – och på Moderna Museet i Stockholm.

I detta visionära verk tog Tania Bruguera avstamp inför projektet Tatlin’s Whisper #6 (Havana Version). Det handlar inte om någon storslagen monumentalarkitektur, utan en viskning – fast i Tatlins anda. Den tilltro till konstens visionära potential som tornet vittnar om finns också i Brugueras verk, som i all sin livsfarliga enkelhet består av en scen, en öppen mikrofon kopplad till högtalare och ett erbjudande om en minuts yttrandefrihet. Den som vill och vågar får under 60 subversiva sekunder säga sitt hjärtas mening.

Det handlar alltså om ett interaktivt konstverk, som bygger på att någon deltar eller på något vis reagerar på konstnärens tilltag. Utan deltagare eller reaktioner, inget konstverk. I samtidskonsten kallas den här typen av socialt orienterad konst ibland för relationell estetik och är typisk för Tania Brugueras sätt att arbeta.

Verket genomfördes under Havannabiennalen 2009 – men i december 2014, då konstnären bestämde sig för att iscensätta det i en helt annan skala, blev det världsberömt. Bruguera ville använda det politiskt laddade Revolutionstorget i Havanna som scen, där Fidel Castro brukade tala till massorna. I decennier har kubaner stått på den gigantiska plazan och lyssnat till hans mikrofonförstärkta röst: en erfarenhet som Tania Bruguera ville knyta an till genom att använda just Revolutionstorget. Som för att återuppliva ett kollektivt minne, fast med ombytta roller: de som tidigare lyssnade och teg skulle nu istället själva yttra sig. Ge röst åt all ilska och uppdämd frustration, all sorg och alla drömmar. Viska eller ropa.

När planerna blev kända, togs Tania Bruguera och omkring 50 medarbetare till förhör. Verket var alltför provokativt, redan innan det realiserats. Blotta tanken på att genomföra det var i censurens ögon ett tillräckligt tungt vägande skäl för att slå till. Konstnären sattes i husarrest. Allt blåstes av.

Bara två veckor tidigare hade Barack Obama meddelat sin önskan att normalisera de amerikansk-kubanska relationerna. En ljusare kubansk framtid, utan USA:s förhatliga, förlamande handelsblockad gick plötsligt att föreställa sig. Mot bakgrund av den öppningen avtecknade sig myndigheternas agerande mot Tania Bruguera i stark kontrast. Med all önskvärd tydlighet bekräftades att regimen använder repressiva metoder för att kväsa potentiella kritiker. Trots att den kubansk-amerikanska relationen då verkade vara på väg att normaliseras, fanns inte samma utsikter för yttrandefriheten på Kuba.

Nu är en ny amerikansk president på väg mot Vita huset. Donald Trump twittrade i veckan att han inte alls garanterar någon fortsättning på Obamas samarbetsinriktade Kuba-linje. Mycket har alltså förändrats sedan Tania Bruguera lanserade sin presidentkandidatur för mindre än två månader sedan. Donald Trump har valts till president och Fidel Castro är död. Ingen vet ännu vilka konsekvenser något av det får för Kuba.

Trots att husarresten skulle vara i åtta månader, ses Tania Bruguera inte som statens fiende. Verk av henne finns i samlingarna på Kubas nationalmuseum och hon tillåts – till skillnad från majoriteten av alla kubaner – att resa utomlands, till och med till USA där hon just nu är gästlärare vid en konsthögskola. Hur är en sådan inkonsekvens möjlig? Censur är till sin natur irrationell. Syftet är ju, att du aldrig ska kunna känna dig trygg eller säker. Den oförutsägbara hållning som landets ledning visar gentemot konstnärer som Tania Bruguera är också symptomatisk för den komplexa verklighet som alla kubaner tvingas navigera i.

Tania Bruguera, som vill bli Kubas nästa president är förvisso konstnär. Ändå har konst och politik mycket gemensamt: symbolerna, viljan att beröra och utblicken mot andra verkligheter. Likheterna är uppenbara kanske särskilt i Brugueras konst, men det förhöjda politiska tonläget i sociala medier på sistone har också bidragit till att understryka politikens känslomässiga dimensioner. Kanske är Tania Bruguera i själva verket en väldigt kvalificerad presidentkandidat?

I väntan på att en ny kubansk ledare utses 2018 låter hon sina konstverk ligga mycket nära verkligheten. Syftet är, säger hon, att de som upplever verken ska släppa den inre självpåtagna censuren och inse sina möjligheter och rättigheter. Förvandlas till aktiva medborgare och liksom repetera inför framtiden. Precis så kan också Tania Brugueras anspråk på den kubanska presidentposten betraktas: som ett genrep inför en kommande verklighet, där yttrandefrihet inte är ett utopiskt konstprojekt utan en helt självklar demokratisk rättighet.

 

Linda Fagerström, konstvetare

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS

Flera spektakulära fynd tyder på vida kulturella kontakter mellan vikingar och muslimer. Men vad visste de om varandra egentligen? Det funderar religionsvetaren Maths Bertell på.

Mår jorden verkligen bra av att ägas? Ons 15 nov kl 13:04(9:25 min)

"När vi ges individuellt ägande berövas vi samtidigt något som har med skönhet och njutning att göra". Författaren och journalisten Eva-Lotta Hultén om förhållandet till skog och mark.

Religiösa konstnärer reparerar världen Tis 14 nov kl 13:04(9:15 min)

Lider samtidskonsten av beröringsskräck när det gäller religion? Mårten Arndtzén åker till Israel och ser religiösa konstnärer bidra med perspektiv som en sekulär konstvärld riskerar att missa.

Med dödsboken som guide till livet Mån 13 nov kl 13:04(8:13 min)

De dödas bok – fornegyptiernas guide till livet efter detta är en manual för hur man ska bete sig både i det här livet och på tröskeln till nästa. Niklas Qvarnström följer med ner i underjorden.

Bitska hälsningar, Jane Austen Tor 09 nov kl 13:04(9:48 min)

Inte särskilt snäll, men ofta ganska rolig. Litteraturkritikern Annina Rabe har läst Jane Austens privata brev.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".