Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Weird fiction – verklighetsflykt eller motståndshandling?
Fre 23 dec 2016 kl 13:04
Kulturskribenten Mattias Hagberg om den litterära genren weird fiction där det absurda och obekanta kan fungera befriande.

Du ska precis börja lyssna på en essä av Mattias Hagberg. Sitter du skönt?

Bra.

Du hör hans röst från en avlägsen plats. Du tror att han står i en ljudisolerad radiostudio med sitt manus upplagt på bordet framför sig. Du tror att han talar till dig från denna punkt. Du föreställer dig att radiovågorna förmedlar hans röst.

Men du vet ju inget om denna röst. Om den som nu talar. Om de ljud som nu retar dina sinnen.

Du anar en osäkerhet. Du sitter inte längre lika bekvämt. Du sträcker på ryggen. Dina muskler spänns, pupillerna vidgas.

Hans röst kommer närmare. Tonfallet förändras. Det är hårdare nu.

Kommer rösten verkligen ur radion?

Du ser dig omkring. Du är inte längre lika säker.

Du lutar dig mot högtalaren. Den är tyst.

Du kommer närmare.

Rösten finns inte där.

Du tittar på radion. Avstängd. Död.

Men rösten? Var kommer den ifrån? Från dig själv? Finns den inne i dig? Är rösten och dina tankar samma sak?

Hur ska du någonsin veta?

Du ska precis börja lyssna på en essä av Mattias Hagberg:

 

Jag är trött på verkligheten. Den har förlorat en del av sin charm. Jag har upptäckt att jag allt oftare söker mig till litteratur och berättelser som utmanar mina sinnen och mitt förnuft, ja, kanske till och med mitt förstånd. På skrivbordet ligger numera böcker av Maria Gripe, Shirley Jackson, Howard Philip Lovecraft, Lewis Carroll, Jorge Luis Borges, Ray Bradbury, Angela Carter. Böcker med övernaturliga, skräckinjagande och absurda inslag. Böcker med monster, spöken och parallella världar.

Det är romaner och novellsamlingar som tar mig in i en annan värld. Berättelser som förflyttar mig till en glänta i tanken där allt kan hända, där allt är möjligt.

Jag slukar allt som är fantastiskt, drömlikt och märkligt, medan litteratur med ett realistiskt anslag förblir oläst.

Kanske är det en flykt. Kanske bottnar mitt intresse för det udda och overkliga i en önskan om att dra mig undan till fantasins värld, nu när samtiden känns dystrare än på mycket länge.

Det kan vara så. Men jag tror inte det.

Jag tror att det är precis tvärtom.

Fantasin är en motståndshandling.

 

Den litteratur jag talar om utmanar våra invanda föreställningar om världen som en rationell och vetbar plats.

Det är en litteratur som bejakar det pluralistiska, det obestämbara och flytande. Det är en litteratur som lämnar fler frågor än svar efter sig.

Det jag söker efter är tvetydigheten.

 

I en klassisk text om ”fantastisk litteratur” från sjuttiotalet försöker den bulgariske filosofen Tzvetan Todorov ringa in just denna tvetydighet.

Han skriver att världen i den fantastiska berättelsen alltid är realistisk, men att det i denna värld inträffar något som inte går att förklara, något som är märkligt och onaturligt. Det inträffade måste ändå motiveras på något sätt. Men hur?

Två lösningar uppenbarar sig: Antingen utspelas händelserna i huvudpersonens inre och är en produkt av galenskap, fantasi eller drömmar. Eller så har faktiskt något övernaturligt inträffat och då måste våra föreställningar om världen korrigeras.

Men innan det inträffade får en lösning står allt och väger. Det är denna tvekan mellan verklighet och illusion som är den fantastiska litteraturens kännetecken, enligt Tzvetan Todorov. Tvetydighet är dess egenart.

Ta Alice i underlandet som exempel. Vi kan inte veta om det är en dröm eller en alternativ verklighet. Är Alice galen? Eller är hon den enda som är frisk?

För ett ögonblick är jag som läsare fångad i den där osäkerheten, i tvekan.

Och det är just det ögonblicket som är det intressanta.

Tzvetan Todorov döpte alltså denna litteratur till fantastisk. Andra pratar om spekulativ eller magisk realism. Och i amerikansk litteraturdebatt har det länge varit populärt att tala om weird fiction. Alltså ungefär besynnerlig eller sällsam litteratur.

Men genrebeteckningen är inte särskilt intressant. Snarare tvärtom. Det här är en sorts litteratur som drar sig undan alla försök att klassificera. Den ockuperar ständigt nya och osäkra platser. Det kanske inte ens är vettigt att tala om genrer överhuvudtaget – kanske är stämning ett bättre ord.

 

En av de böcker som nu ligger på mitt bord är en klassiker i sammanhanget, Sällsamma historier, sammanställd av de båda argentinska författarna Jorge Luis Borges och Adolfo Bioy Casares. På femtiotalet samlade de en massa märkliga berättelser från hela världen i denna volym. Små fragment och korta historier som på ett eller annat sätt bröt med konventionen. I den samlingen drunknar jag ofta nu förtiden. Detta är verkligen sällsam läsning.

 

Så här låter det till exempel i ett av bokens fragment:

”Chuang Tzu drömde att han var en fjäril, och när han vaknade visste han inte om han var en människa som drömt att han var en fjäril eller en fjäril som drömde att den var en människa.”

Och så här låter det i ett annat:

”På Kanarieöarna stod en mäktig bronsstaty av en ryttare som pekade åt väster med sitt svärd. På sockeln stod dessa ord inristade: ”VÄND TILLBAKA. BAKOM MIG FINNS INGET.”

 

Det är texter som på bara några rader skapar en känsla av oklarhet. Det är texter som tvingar mig att tänka, reflektera och ifrågasätta. Vad är detta? Vad betyder det?

Självklart finns det något skrämmande, eller kanske snarare kusligt, i denna osäkerhet. Det vi inte riktigt kan greppa upplever vi ofta som obehagligt. Vi vill ju så gärna att världen ska vara klar och tydlig, att alla gränser ska vara fasta och oföränderliga. Vi vill ha vettiga förklaringar och ordentliga slut som knyter samman det vi läst.

Allt annat gör oss illa till mods.

Eller som skräckförfattaren Howard Phillip Lovecraft uttrycker det i inledningen till sin flitigt citerade text Om övernaturlig skräck i litteraturen: ”Människosläktets äldsta och starkaste känsla är fruktan, och det äldsta och starkaste slaget av fruktan är fruktan för det okända.”

 

Det finns något befriande i denna fruktan, i det kusliga och obekanta.

Den spekulativa fiktionen tar oss bortom det tvärsäkra och ensidiga till platser där vi inte riktigt vet hur vi ska orientera oss.

Därmed befinner vi oss också vid konstens kärna. Det vill säga: Möjligheten att omskapa verkligheten för ett ögonblick. Möjligheten att ta oss bort från det invanda och inskränkta till platser och tankar som är oväntade och märkliga.

 

Vi lever i en värld som för varje dag bli alltmer besatt av det klart urskiljbara, av de skarpa gränserna och de tydliga kategorierna, av det disciplinära och kontrollerbara. Tvärsäkerheten vinner mark.

I den världen blir det fantastiska och spekulativa något mer än bara verklighetsflykt. Det blir en påminnelse om att världen alltid är öppen, motsägelsefull och gränslös.

Mellan fantasi och kritiskt tänkande finns alltid ett likhetstecken. Det absurda, det kusliga, det galna är en väg till reflektion – och därmed till motstånd.

 

Du ska snart sluta lyssna på en essä av Mattias Hagberg.

Du känner dig osäker på om du verkligen hört det du har hört.

Det är bra. Den typen av osäkerhet ska du värna. Den är en väg till frihet.

 

Mattias Hagberg, författare och kulturskribent

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
OBS
Igår kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 15 aug kl 13:04(9:00 min)
OBS
Mån 14 aug kl 13:04(8:37 min)
OBS
Tor 10 aug kl 13:04(11 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".