Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Podd för finsmakare. Birgitta Tollan gör envisa och kärleksfulla radioundersökningar av musik och liv...
Ett avsnitt från Tollans musikaliska
Tonsättaren Ruth Crawford Seeger – pionjär inom musikalisk modernism
Tis 10 jan kl 16:00
När den amerikanska tonsättaren Ruth Crawford Seeger är mellan 29 och 31 år komponerar hon de verk som långt senare ger henne en rättmätig plats i musikhistorien som en nyskapande tonsättare.

Ruth Crawford föds i Ohio 1901 och utvecklar en kompositions­stil som ingen an­nan i världen har gjort tidigare. Efter ett Guggenheim-stipendium i Europa reser hon hem och gifter sig med den 14 år äldre musikvetaren Charles Seeger. Hon föder fyra barn: Mike, Peggy, Penny och Barbara och tar även hand om tre barn från Charles Seegers första äktenskap, bl a den le­genda­riske folksånga­ren Pete Seeger. Även Mike och Peggy Seeger är välkända folkmusiker.

Det trista är att hon sam­tidigt slutar tonsätta sin egen mu­sik. När hon dör 1953, endast 52 år gammal, har hon just börjat komponera igen. Det gör tra­giken ännu större och kvinnan Ruth Crawford Seeger en utmaning att försöka förstå.

Hennes man gör först klart sitt förakt för kvinnliga tonsättare: "Din lilla kvinnosjäl som du kuvar genom att vara den mest manlige av konstnärer - musikern". För sina barn för­klarar Charles See­ger barn att "kvinnor inte kan komponera symfonier".

Senare blir dock Charles Seeger Ruth Craw­fords starkaste stöd och de arbetar in­ten­sivt till­sammans med idéunderlaget till hen­nes komposi­tioner. Ruth Crawford går inte sällan emot hans teore­tiska este­tik. Trots att han varnar henne för att skriva för stråkar ger hon sig i kast med den stråkkvartett som kommer att bli hennes främsta komposition.

Ett annat märkligt och vackert stycke, banbrytande med sitt pulserande kluster, är  To A Kind God av den då 29-åriga Ruth Crawford.  Hon tonsatte stycket redan 1930 - 20 år innan denna tek­nik skulle få sitt genombrott i Tyskland i det vi idag kallar en fullständig serialism. Verket skriver Ruth Crawford faktiskt i Berlin som den första kvinnliga tonsät­taren att erhålla ett Guggenheim-stipendium. Först 60 år senare får To A Kind God sin ur­premiär, nämligen 1994 vid Aldeburghfestivalen.

Vad är det då som gör detta stycke musik så enastående för sin tid? Jo, själv kal­lade hon det dissonant musik. Ruth Crawford hade aldrig hört ös­ter­ländsk mu­sik, t e x buddistiska munkars meditationer, men hade fått dem be­skrivna av Charles Seeger som "ett komplext dis­sonant ljud-flor". Hon skriver här en slags världsmusik och hon vill an­vända ord ur nå­gon en­gelsk över­sättning av den indiska Bhagavad Ghita, men hon finner ingen och löser upp­gif­ten genom att skapa egna ord. Hon uppfin­ner både kon­so­nanter och voka­ler. I To A Kind God skri­ver Ruth Crawford in 12 rös­ter, en för varje ton i den väster­länd­ska skalan, och i styc­kets klimax hörs alla to­nerna samtidigt. En slags sam­mansatt mass-tonart.

I ett brev till tonsättarkollegan Vivian Fine samma år som hon skrev To A Kind God - 1930 alltså - uttrycker Ruth Crawford sin besvikelse över romantik, neoklassi­cism, amerikansk mainstream-symfonisk jazz och tolvtonsättaren Arnold Schönbergs cerebrala övningar: "Här i Europa hoppas jag finna en stor tonsät­tare som frodas ur en mylla av både konsonans och dis­sonans. En mäktig musik som inte enbart är torrt in­tellektuell utan även bär en djup enkelhet - en känsla om man vill använda det ordet - som knyter an till vanliga män­niskor lika myc­ket som till de intel­lektuella".

Denna dröm-tonsättare skulle bli Ruth Crawford själv som med några få verk, komponerade mellan 1930 och 1932, skriver in sig i musikhisto­rien, inte enbart som en av USA:s främsta tonsät­tare utan även på en central plats inom hela 1900-talets musi­kaliska litteratur. Stråk­kvartetten från 1931 räknas som hennes mästerverk.

Sin tidiga musik beskrev Ruth Crawford som ett "träd av ljud och klangfärger". Nu ville hon ha horisontella linjer, "reda ut tilltrass­lade nystan och finna en tråd i en hög av rot­lösa, trädlösa löv". I formen bäddade hon in rika mönster vilka hon jämförde med komplext designade persiska mattor. Men liksom det i dessa mattor vävdes in små defekter och förskjut­ningar kom­po­nerade Ruth Crawford in en och annan asymmetri. Hon var noga med att beskriva skill­na­den mellan sin "dissonanta kontrapunktik" och den samtida euro­peiska seria­lis­men. Hon listade sina ideal: skriv klara me­lodiska linjer, undvik ihopklibbande rytmer, använd ryt­misk självständighet mellan de­larna, skapa en känsla av tonalt och rytmiskt cen­trum och expe­ri­mentera med varierande typer av disso­nanser.

Hennes mor, Clara Crawford, hade tagit Ruth till hennes första pia­nolektion och blev hennes starkaste supporter och tuffaste kritiker. Modern tillhörde den tidiga vå­gen av femi­nister som strävade efter, och slutligen uppnådde, ekonomisk oav­hän­gighet. Ruths mor var pionjär - en av de första kvinnliga stenogra­ferna och var t ex irriterad över att Robert Schumann "blev bossen i huset när Clara Wieck gift sig med ho­nom".

Men Crawfords levde i en tid då det, precis som under Clara Schumanns liv - 70 år tidigare - ansågs att "den känslomässiga delen av kvin­nan stred mot den krea­tiva pro­cessen i musikska­pandet". Ruth Crawford kallade sig al­drig någonsin för kvinnlig tonsättare och var inte medlem i The Society of American Women Composers. Kollegan Charles Ives skrev att "en god dissonans är som en man". Och tidigt ansåg kritiker att hennes musik hade manliga kvaliteter: djärv och viril. Men i sin dagbok skrev hon ti­digt ner sin mammas råd (Mamas Advice): "dölj all­tid dina stygga tan­ker, var stolt över din blyghet och se till att andra har det bra i ditt sällskap, lägg dig inte i grannens bu­si­ness, vi le­ver för andras skull och ta hänsyn till andras käns­lor." I dagböc­kerna be­skri­ver Ruth Crawford "brännande, irriterande och otåliga" käns­lor. Senare sina de­pressi­oner.

Ruth Crawford föredrog målaren Corot framför den idylliske ljus­skil­draren Monet. Hon skriver: "I en målning måste finnas balans mellan skugga och sol; inte en­bart ly­ses mörkret upp av lju­set utan genom denna kontrast bestrålar mör­kret även ljuset."

Music for Small Orchestra från 1926 skall spelas långsamt, grubblande. Med tritonus- och kvartsintervall relate­rade till Scriabin och fagott-fragment ur Stravinskijs Våroffer. Hennes vän, tonsätta­ren och astrologen Dane Rudyar, talade om symboliken i en enda ton "som en levande cell där makro­kosmos speglas i mikrokosmos; en enda cell som kan avslöja alla univer­sums myste­rier". Från öster­ländsk musik stammade denna idé. Och Ruth Crawford anammade det eso­teriska och my­tiska. I Chicago upplevde hon ett andligt och spiri­tuellt svärmeri för sin pia­nolära­rinna Djane Lavoie Hertz och 27 år gammal dedicerade hon sina pianopre­ludier till "Djane, min inspiration." Genom henne kom Ruth Crawford i närmare kon­takt med ryske tonsät­taren Scrabins teosofi, mysticism och spiritualism, som funge­rade som ett slags pre-freu­dianskt sätt att få kontakt med sitt undermedvetna. Tyvärr upp­fördes al­drig Music for Small Orchestra under Ruth Crawfords livstid.

1928 var Ruth Crawford med och startade Chicagoavdelningen av Inter­national Society for Contemporary Music och hennes Three Songs med texter Carl Sandburg representerade USA 1933 vid ISCM:s festival i Amsterdam.

Ruth Crawford klipper sitt hår kort, flyttar till New York och inleder en tät vänskap med tonsättaren Marion Bauer, den första amerikanska eleven hos Nadja Boulan­ger i Paris. Marion Bauer stöttar henne och gör klart för Ruth Craword vilken stor ta­lang hon är. "Min kära underbara Marion" börjar ett brev. "Marion har befriat mig", ett annat. "Jag skriver igen och jag komponerar". Med Marion disku­terar hon ska­pande och sexualitet. Ruth är oskuld och lever i celibat trots att hon när­mar sig de 30. "Visst kan du sublimera", säger Marion, "men den fysiska akten kan full­bordas på ett vackert sätt, som en symbol."

Senare funderar Ruth på arten av henne och Marions relation. I Ber­lin hade Ruth upplevt den helt öppet homosexuella kultu­ren under Weimarre­publikens sista skäl­vande dagar och nätter och skriver: "Med Marion var det som att bli förälskad. Vår förbindelse hade kommit mycket nära ett erotiskt uttryck, men vi delade på oss istället för att starta detta lesbiska pro­jekt."

I New York bosätter sig Ruth på gångavstånd till Carnegie Hall och Metropolitanoperan. Hon kommer i kontakt med den nyaste musiken av Copeland, Gershwin, Varèse, Duke Elling­ton och Bessie Smith. Hon går på konserter med verk av Rachmaninov, Hindemith, Schönberg, Brahms, Wagner, Bach, Béla Bártok, Carl Ruggles och mannen som uppfann en av de första synthesizrarna - Leon Theremin.

Snart enga­gerar sig hennes make Charles Seeger i "musiken som ett va­pen i klasskampen" och förlorar in­tresset för mod­ernismen. Han komponerar revo­lu­tionär musik, antar pseudonymet Carl Sands och är mest på marxistiska möten. För Ruth är det omöjligt att ersätta deras tidiga musika­liska intimitet med den proletära kultur­rörelsen. Hon förlorar sin musa. Hon kompo­nerar inte längre.

1952 skriver Ruth Crawford Seeger sitt sista verk, Suite for Wind Quintet, vars inledande ostinato återkallar början på andra satsen av det verk hon 1932 brände originalnoterna till: Sonat för violin och piano. Ruth Crawford Seeger insjuknar och dör i magcancer precis som hennes mamma gjort. Och resten är en öronbedövande tystnad.

Programmet är inspirerat av Judith Tick's stora biografi Ruth Crawford Seeger - A Composer's Search for American Music från 1997. Judith Tick är professor emerita vid Northeastern University i Boston, USA.

 

Musiklista:

Rose, Rose and Up She Rises

Ruth Crawford, sång

 

White Moon

Ruth Crawford

Dawn Upshaw, sopran

Margo Garret, piano

NONESUCH 7559 79364 2

 

To A Kind God

Ruth Crawford

Amanda Pitt, sopran

Jeanette Ager, Alt

James Wood, dirigent

New London Chamber Choir, damkör

Ruth Crawford Seeger: Portrait

Deutsche Grammophon 449 925-2, 1997

 

String Quartet 1931, Sats 3, Andante

Ruth Crawford

Instrumentalister ur Schönberg Ensemble

Ruth Crawford Seeger: Portrait

Deutsche Grammophon 449 925-2, 1997

 

Andante for Strings

Ruth Crawford

Christoph Von Dohnanyi, dirigent

Cleveland Orchestra

 

String Quartet 1931, Sats 1 Rubato Assai

Ruth Crawford

Instrumentalister ur Schönberg Ensemble

Ruth Crawford Seeger: Portrait

Deutsche Grammophon 449 925-2, 1997

 

Music for Small Orchestra II

Ruth Crawford

Oliver Knussen, dirigent

Medlemmar Ur Schönberg Ensemble

Ruth Crawford Seeger: Portrait

Deutsche Grammophon 449 925-2, 1997

 

Rat Riddles, ur "Three Songs" med texter Carl Sandburg

Ruth Crawford

Oliver Knussen, dirigent

Lucy Shelton, sopran

Instrumentalister ur Schönberg Ensemble

Ruth Crawford Seeger: Portrait

Deutsche Grammophon 449 925-2, 1997

 

To An Angel, för kvinnokör och sopransolo

Ruth Crawford

Amanda Pitt, sopran

Jeanette Ager, Alt

James Wood, dirigent

New London Chamber Choir, damkör

Ruth Crawford Seeger: Portrait

Deutsche Grammophon 449 925-2, 1997

 

Piano Study in Mixed Accents

Ruth Crawford

Reinbert De Leeuw, Piano

Ruth Crawford Seeger: Portrait

Deutsche Grammophon 449 925-2, 1997

 

String Quartet 1931, sats 4

Ruth Crawford

Instrumentalister ur Schönberg Ensemble

Ruth Crawford Seeger: Portrait

Deutsche Grammophon 449 925-2, 1997

 

Suite for Wind Quintet, sats 1 (Svit för blåsarensemble)

Ruth Crawford

Instrumentalister ur Schönberg Ensemble

Ruth Crawford Seeger: Portrait

Deutsche Grammophon 449 925-2, 1997

Programmet tillhör kategorin: Musik
Alla avsnitt från programmet Tollans musikaliska

Hur gör tonsättare när de trollar fram den ljuvaste musik ur ord och bild? Vi möter Victoria och Daniel, inte kungligheterna utan de två tonsättarna Daniel Börtz och Victoria Borisova-Ollas.

Hur gör tonsättare när de trollar fram den ljuvaste musik ur ord och bild? Vi möter vi de olikartade tonsättarna Madeleine Isaksson och Anders Hillborg.

Hur gör tonsättare när de trollar fram den ljuvaste musik ur ord och bild? Karin Rehnqvist, får inspiration av ett isberg, ett urberg eller djupt ur sitt inre.

Hur gör tonsättare när de trollar fram den ljuvaste musik ur ord och bild? Hur många A4-sidors libretto behövs för en opera? Får tonsättare inspiration från ovan eller gräver de djupt i sitt inre?

I döda musikanters sällskap Tis 24 okt kl 16:00(48 min)

Geri Allen fick 1996, som första kvinna, det stora, internationella jazzpriset Jazzpar. Hon avled i juni 2017. Konsertpianisten och tonsättaren Thomas Koppel bildade Savage Rose. Han avled 2006.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".