Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Den moderne frälsaren
Ons 04 jan kl 13:04
Historien är full av människor som varnar för förfall och som lovar att vrida historien åt rätt håll. Mattias Hagberg ser närmare på frälsargestalter i litteraturen.

Någonstans halvvägs in i Olga Tokarczuks väldiga roman Jakobsböckerna tappar jag andan. Det är så oerhört skickligt gjort. Sakta, sakta bygger hon upp sin mångstämmiga berättelse om Polen vid mitten av sjuttonhundratalet. Det är en roman som nästan bokstavligt förflyttar mig in i en annan värld. Med stor omsorg om detaljerna frammanar Olga Tokarczuk såväl den fysiska som den intellektuella verkligheten. Jag anar dofterna, jag ser de leriga gatorna och jag känner mig till och med delaktig i samtalen.

I centrum för denna roman, vackert översatt av Jan Henrik Swahn, står den judiska predikanten Jakob Lejbowicz Frank. Han är en historisk person. Vid mitten av sjuttonhundratalet framträdde han med en mystisk lära om själavandring. Enligt honom hade en rad messiasgestalter inkarnerats i varandra; från Jesus fram till honom själv.

I Polen samlade han tusentals anhängare bland fattiga judar med ett budskap om frälsning och befrielse.

I historieböckerna beskrivs Jakob Frank som en äventyrare och bedragare. Han var enligt de flesta bedömare en charlatan som utnyttjade judisk mystik för att berika sig själv.

I Olga Tokarczuks roman är han en undflyende gestalt, en man med smak för lyx, stora gester och unga kvinnor, en man som glider genom tillvaron utan några som helst samvetskval. Han är en karismatisk person som väcker folks drömmar och begär. Han är en projektionsyta för religiösa önskningar långt bortom det realistiska.

Han är, skulle man kunna säga, en sol-och–vårare i elitklass.

Jag läser girigt om makten, lögnerna och drömmarna – men som så ofta nu för tiden solkas min läsupplevelse av vår samtid. Bakom Jakob Frank anar jag hela tiden en annan gestalt – en självupptagen, rödhårig amerikan. Donald Trumps anletsdrag lägger sig över Jakob Franks, och till slut är det bara fastighetsmogulen och presidentkandidaten jag ser.

I Olga Tokarczuks roman upptäcker många av Jakob Franks följare att han är en bedragare utan några djupare religiösa motiv. De ser narcissismen, lögnerna och maktbegäret, men fortsätter ändå att följa honom.

Varför? Hur kunde det komma sig att en person som Jakob Frank lyckades att behålla sina anhängare? Vad var det för fantasier och idéer han levde på?

Jag tror att svaret är enkelt. Det handlar om messianism; drömmen om en frälsare som stiger fram och vrider historien rätt.

Och jag tänker på Donald Trump igen. I Jakob Franks bedrägliga messiasgestalt ser jag åter presidentkandidatens ansikte.

Är jag verkligen allvarlig? Donald Trump som en messiasfigur?

Ja, jag menar allvar.

Men för att förstå måste vi göra en djupdykning i historien.

Det finns ett antal föreställningar som på djupet präglat det västerländska tänkandet och samhället ända sedan antiken. En av de viktigaste är föreställningen att historien är linjär och meningsfull och att den har ett mål.

Det är en tanke med rötter långt ner i den judiska forntiden. Någon gång under bronsåldern började olika judiska stammar att föreställa sig sin gud som en kung med en plan för historien. De började betrakta tiden som en linje med en tydlig startpunkt och en lika tydlig slutpunkt. Judarna såg med tillförsikt fram mot den dag då gud skulle bryta in i historien, frälsa sitt folk och återupprätta Israel. Ja, återupprättelse var vad det handlade om. De judiska stammarna drömde om en forntida guldålder som skulle återkomma med guds hjälp.

Det var en fascinerande och helt ny idé som delade in tiden i tre klart urskiljbara delar: ett dåtida lyckorike, ett samtida förfall och en kommande återfödelse.

Men hur skulle denna upprättelse gå till? Hur skulle Herren bryta in i världen och ställa historien till rätta? Jo, genom sin utvalde tjänare, den smorde, messias.

Judarna knöt alltså sin vision till en enskild gestalt – en människa som på guds uppdrag skulle förlösa världen – en frälsare, som skulle rädda alla andra. Återigen en ny och fascinerande idé – som skulle visa sig ha en mycket stark livskraft.

Med kristendomen spreds denna föreställning om historien över världen och blev snabbt en naturlig del av all teologi, filosofi och politik. Faktum är att den sedan dess dykt upp där man minst anar det.

Många filosofer och samhällstänkare har till exempel påpekat att marxismen bär tydliga drag av denna syn på historien. Med arbetarklassen som historisk förlösare skulle mänskligheten återvända till ett kommunistiskt urtillstånd.

Inom den tyska nationalsocialismen fanns samma messianska föreställningar. Tyskland hade degenererat, men skulle återuppstå genom Hitler. Det tredje riket var för nazisterna en apokalyptisk pånyttfödelse.

Nyliberalismen bär liknande drag. Historien är på väg mot sitt slut, mot den punkt där alla konflikter upphört och världen förvandlats till ett marknadsanpassat lyckorike. Francis Fukuyamas nyliberala bibel från början av nittiotalet heter till och med Historiens slut och den sista människan.

Även i det amerikanska samhällsbygget finns tydliga spår av denna syn på historien. Enligt den amerikanska självbilden är landet och dess befolkning utvalt, exceptionellt, med en moralisk mission att upprätta det perfekta samhället, och sedan sprida sitt goda exempel över världen. Enligt denna självbild är USA ”den gyllene staden på kullen” för att citera Ronald Reagan.

Men på senare år har denna amerikanska självbild fått en hel del törnar. Och därmed är vi tillbaka vid Donald Trump. Hans tal om att göra Amerika stort och starkt igen ekar av messianism. Han personligen ska ju förlösa det amerikanska samhället och se till att det återföds i sin ursprungliga form.

Tyvärr är Donald Trump inget undantag. Världen är som bekant full av figurer med liknande anspråk: Viktor Orbán i Ungern, Jarosław Kaczyński i Polen, Marine Le Pen i Frankrike, för att nämna några.

Alla har de kopplat in sig på samma gamla föreställningar om förfall och återupprättelse.

Så vad finns det för alternativ? Hur skall vi komma från denna enkla och uppenbarligen farliga bild av historien?

Kanske finns även svaret på den frågan i Olga Tokarczuks roman om Jakob Frank. Hon har själv påpekat att hon är livrädd för alla som försöker tvinga in historien och framtiden i ett färdigt schema. Jakobsböckerna är därför ett ambitiöst försök att skildra historien som något ofärdigt och motsägelsefullt. Hon vill att vi hela tiden skall tänka på dåtiden som en öppen berättelse, en berättelse som måste omtolkas – gång på gång. Och hon påpekar att framtiden aldrig är sluten och inskriven i historien.

Hon har så klart rätt. Vi kan aldrig återskapa det som en gång varit. Framtiden kan aldrig bli en kopia av dåtiden. Det som ska komma är alltid öppet och förhandlingsbart. Framtiden, men faktiskt också dåtiden, är något vi skapar – inte återskapar.

Mattias Hagberg, författare och kulturskribent

Essän sändes första gången 2016.

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
Igår kl 13:04(11 min)
OBS
Tor 17 aug kl 13:04(9:40 min)
OBS
Ons 16 aug kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 15 aug kl 13:04(9:00 min)
OBS
Mån 14 aug kl 13:04(8:37 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".