Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Tack för i år Will!
Tor 22 dec 2016 kl 13:04
Maria Edström har läst Shakespeare nyöversatt av Ulf Peter Hallberg med hjälp av Jon Fosses essäer i svensk översättning av Marie Lundquist.

 ”En skugga blott, som går och går, är lifvet;

En stackars skådespelare, som larmar

Och gör sig till, en timmas tid, på scenen

Och sedan ej hörs af.

Den kinesiske ministern i den amerikanska TV-serien ”Mr Robot” citerar ur William Shakespeares Macbeth i samtal med den unga FBI-agenten på besök. Hon inser att han talar om tidens gång och om döden men att ett blodigt bakhåll väntar henne om hörnet kanske inte borde ha varit helt förvånande om hon kunnat sin ”skotska pjäs” som Macbeth också skrockfullt kallas. Nyss läste jag ur Hagbergs gamla klassiska översättning men i detta Shakespeares 400-årsjubileum har författaren och översättaren Ulf Peter Hallberg gett sig på en mastodontöversättning av bardens pjäser i två band, och så här låter samma rader där:

Vårt liv är bara skuggan som passerar,

en stackars skådespelare som larmar

och kråmar sig en timmes tid på scenen,

sen hörs han aldrig mer; det är en saga

berättad av en dåre, ord och eld,

betyder ingenting.

Macbeth försvarar måhända sitt dödande med denna en livets slumpmässiga betydelselöshet men som alltid hos Shakespeare lyfter replikerna bortom sina rent dramatiska funktioner. Att just Shakespeare citeras i en serie som Mr Robot, en dystopisk maktsaga där själva navet är företagskonglomeratet Evil Corps och där politik och företag bildar oheliga allianser är inte förvånande.

”Det blodiga parlamentet” är underrubriken till bandet över Shakespeares kungapjäser och litteraturvetaren och kritikern Josefin Holmström citerar i förordet den samtida dramatikern Ben Jonson ur hans i förord till första folion av Shakespeares samlade verk som kom 1623, sju år efter dramatikerns död: ”Not of an age, but for all times” – Inte av en tid utan för alla tider – Jonson hade en spåkula där i sitt 1600-tal.

Och kanske är det just därför som vi behöver dessa nyöversättningar, dessa nytraderingar av texter som ständigt lever, och Ulf Peter Hallbergs nyöversättning är mycket bra, kanske den som jag nu ständigt kommer återvända till förutom Hagbergs, som fortfarande är så märkligt levande, medan andra blir daterade i den tid de översattes.

Josefin Holmström går också till Emily Dickinson för svaret på frågan om denna tidlöshet: Dickinson beskriver Shakespeares teknik där varje människas förhållandevis små inre konflikter, missnöjen och rädslor samverkar med samhällets system av kugghjul, i maktens olika lager och tillsammans bär alltsammans fram omvälvande förändringar i ett land eller ett samhälle. Jag kan inte låta bli att göra en osökt koppling till den tjeckiske teaterteoretikern Jan Kott och hans tes om hur ”den blodiga mekanismen” till slut lever sitt eget liv i framförallt maktdramerna. Holmström påpekar också att ”ofta tecknar Shakespeare en båge av oordning mot ordning, via en smärtsam nedmontering av det vi trodde att vi visste om hur världen var beskaffad.”

Här finns också ett medvetande om tiden som dramerna faktiskt skrevs i, oftast framställdes huset York som grymma förlorare, en ödmjuk, kanske tom underdånig gest mot huset Tudor som ju regerade. Så vidare rebellisk var knappast Shakespeare men någonting i hans mycket speciella begåvning att få korn på någonting liksom outsagt om blodet och makten, om språket och förvirringen, om förställningen och teatraliteten i tidens flöde, fungerade uppenbarligen då som nu.

Den norske diktaren, författaren och inte minst dramatikern Jon Fosse skriver i en essä i den nyligen utkomna samlingen ”När en ängel går genom scenen” där han tar den amerikanske litteraturvetaren Harold Bloom i handen och påstår att all bra litteratur är skriven i något slags förhållande till Shakespeare, ofta i ett motsatt eller ett stridslystet sådant. Successionsordningen Ibsen – Joyce – Beckett gör att Shakespeare åker tidskapsel genom århundrandena, hans måleriska meta-poesi, hans speglande av saga och psyke, hans lek med förställning och teatralitet, att allt detta till slut hamnar i Becketts reduktion av språket och av människan.

Vad är det som får det som händer att hända? Det är kanske dramatikens viktigaste fråga hävdar Fosse, och i den goda dramatiken blir denna fråga ”en på sitt sätt metaforisk bild som ändå kan säja något sant, inte nödvändigtvis om varför allting rör sig i den ena eller andra riktningen, men i alla fall om hur det rör sig, hur det sker.” För mig låter det som en väl så god beskrivning av gamle Wills värv och Fosse skriver att på den här liksom konstiga och otillgängliga platsen i den dramatiska konsten som leker med närhet och avstånd till verkligheten finns det, ja i brist på bättre bilder, en osynlig häxa. En häxa som låter det värsta och bästa hända, trots all god vilja och all god omsorg och moral. Nog skulle Shakespeare inte varit främmande för den beskrivningen.

”But for all times” sa ju Ben Jonson och vår tids slagsida låter makt-och kungadramerna kännas mest relevanta, i år har vi sett såväl Mikael Persbrandt som Özz Nûjen gestalta Macbeth som Rikard III. Regissören Linus Tunström tog chefsfarväl av Uppsala stadsteater med Kung Lear med Marie Göranzon som den virrige gamle kungen och Tunström debuterade som regissör på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm med Romeo och Julia, här mer av en klanstrid än en kärlekshistoria. På Örebro länsteater blåser ”Stormen” och säkert finns det fler uppsättningar i landet som borde nämnas. Men kanske har ändå inget riktigt kunnat mäta sig med Stefan Larssons uppsättning av ”Rikard III” på Dramaten med Jonas Karlsson i huvudrollen, för några år sen, kanske för att den inte låg i tiden utan till och med var lite före sin tid. En grym men underhållande maktfigur, helt trolös men med smort munläder. Och så lidandet, blodet, dödandet och den totala bristen på empati.

I en annan tid kan förhoppningsvis andra av hans dramer kännas mer rätt, de roliga, soliga, erotiska. Men alltid - finns den här leken som får oss att undra, är detta världen eller drömmen, är det livet eller teatern? I detta slags limbo befinner vi oss och en spegel hålls upp mot oss och vi får en glimt av något vi både vill och inte vill se. Det finns något av en hjälplöshetens skönhet och tvivel i Shakespeares envetna försök att fånga vår mänsklighet i all dess otillräcklighet.

Eller Fosse säjer det mycket bättre, när han kallar teatern för människans konst som ibland i magiskt lysande ögonblick rör vid det paradoxala och innersta i människan som aldrig kan dö, eftersom det aldrig blivit fött.

Det är där någonstans, i det ögonblicket, som Shakespeare finns.

 

Maria Edström, kulturredaktionen

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
Östern bakom ögonlocken Igår kl 13:04(9:42 min)

I "Östern" tar den polske författaren Andrzej Stasiuk transsibiriska hela vägen till Kina för att försöka förstå den kommunistiska människan och sitt förflutna. Och kanske få syn på framtiden.

Egenintresset kan vara vår frälsning Ons 22 nov kl 13:04(10 min)

Hur lever man ett autentiskt liv? Sociologen Emma Engdahl om egenintresset som moralisk princip.

Jag raderar männen ur flickans telefon Tis 21 nov kl 13:04(11 min)

Är jag ett tomrum under lite tyg? Eller en människa? Jenny Teleman reflekterar över vad ett oönskat grepp om en liten flickas bröst egentligen betyder. Något som avgörs av de som står runtomkring. ‎

Öst och väst är ett kärlekspar Mån 20 nov kl 13:04(9:21 min)

Högerpopulister och religiösa extremister vill att vi lever i okunskap om att öst och väst är präglat av varandra. Men ibland går de inte ens att skilja åt, säger idéhistorikern Michael Azar.

Flera spektakulära fynd tyder på vida kulturella kontakter mellan vikingar och muslimer. Men vad visste de om varandra egentligen? Det funderar religionsvetaren Maths Bertell på.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".