Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Konspirationsteorier: Den inre konfliktens tillflyktsort
Ons 11 jan kl 13:04
"Kognitiv dissonans" kan uppstå när vi utsätts för situationer som leder till inre motstridigheter. Journalisten Eva-Lotta Hultén resonerar kring hur detta kan göda konspirationsteoretiskt tänkande.

1954 fick psykologiforskaren Leon Festinger syn på en intressant artikel i sin lokaltidning. En kvinna vid namn Dorothy Martin påstod sig få budskap från utomjordingar. De berättade att jorden skulle gå under i gryningen den 21 december samma år. Alla som var beredda att tro på, och följa Dorothy Martin skulle bli räddade av ett flygande tefat vid midnatt kvällen före.

Leon Festinger lät sina medarbetare infiltrera gruppen för att studera hur medlemmarna skulle hantera situationen. När midnattstimmen kom och gick utan att något hände satt gruppen först i stum häpnad. Situationen reddes sedan förvånansvärt enkelt upp genom att Dorothy Martin fick ett nytt meddelande från utomjordingarna: på grund av att den lilla gruppen spridit så mycket ljus omkring sig så hade Gud beslutat att låta jorden bestå. Och med det lät gruppen sig nöja.

Denna studie blev upptakten till utvecklandet av en teori. Leon Festinger menade att när vi utsätts för situationer som leder till inre motstridighet så upplever vi ett tillstånd som han kallar kognitiv dissonans. Eftersom det är obehagligt undviker vi gärna situationer eller information som ger upphov till den inre konflikten. Det får oss ibland också att ansluta oss till ganska fantasifulla bortförklaringar.

Vi vill gärna få ihop våra övertygelser med det vi ser i omvärlden och är vi tillräckligt ivriga att länka vår inre bild med den yttre kan konspirationsteorin bli en lösning. Problemet är inte den egna övertygelsen utan att andra försöker dölja något eller luras!

Leon Festinger konstaterar att vissa människor mår betydligt sämre av kognitiv dissonans än andra, vilket leder till varierande förmåga att leva med motstridighet inom sig. Personer med låg tolerans ser hellre saker i svart eller vitt medan människor med högre tolerans har en gråskala som de bedömer utifrån. Det ger en viktig delförklaring till hur vi kan komma att acceptera att leva i ett samhälle där människor tvingas tigga för sitt uppehälle.

Ta alla de flitigt florerande skrönorna om att de utsatta och tiggande EU-migranterna bor i lyxvillor i sina hemländer, kör dyra bilar och bara fejkar fattigdom. Det är helt ologiskt att tro att den som har en lyxvilla väljer att komma till i Sverige för att månadsvis sova under broar eller i bilar och frysa häcken av sig utanför mataffärer. Ändå anslöt sig många till den teorin när de första tiggarna dök upp i Sverige. Men reaktionen behöver inte bero på brist på medkänsla, tvärtom.

Om vi är empatiska men samtidigt har låg tolerans för motstridiga känslor kan vi försöka undvika skam över att inte hjälpa genom att skuldbelägga offren. Vi skakar av oss vår passivitet och förvirring med bortförklaringen att de som tigger är lata, bara spelar fattiga eller att allt egentligen är någon enskild kriminell organisatörs fel. I så fall har vi inget personligt ansvar. Den som sitter utanför affären eller i gathörnet får antingen skylla sig själv eller så är det hela ett ärende för polisen. Då kan vi med gott samvete och bibehållen uppfattning om att ha hög moral gå förbi utan att göra något.

Vi dövar helt enkelt vårt obehag med konspirationsteorier som säger att de fattiga människorna luras, utgör något slags hot eller möjligen att de alla utnyttjas av ligor som man inte bör vara med och stödja. Vi tar oss rentav rätten att känna oss personligen utsatta eller kränkta av att behöva se dessa människor i vår vardag, eller tilltalas av dem. Deras blotta närvaro i det offentliga rummet rubbar ju vår harmoniska balans.    

Hur lätt kognitiv dissonans faktiskt bidrar till att våra åsikter manipuleras visar en intressant studie där fem elvaåriga flickor fick se bilder av ett antal människor och sedan ge ett omdöme om hur snälla eller elaka de trodde personerna var. Efter att ha blivit skrämda fick de avge nya omdömen. Det visade sig att flickorna då bedömde personerna på bilderna som elakare. De sökte efter något som kunde förklara den rädsla som hängde kvar i dem efter att ha blivit skrämda, enligt modellen ”om jag är rädd så måste det vara någons fel”. Det vill säga: den andre har ansvaret för att ändra på sig, jag har inget ansvar för att ifrågasätta mina känslor eller ändra mina fördomar eller hur jag uppfattar saker.

Vi vill bara enklast möjligt bli av med den kognitiva dissonans som uppstår av att gå omkring och vara rädd utan att egentligen ha något att vara rädd för.

Rädslan kan alltså komma först, skälen uppfinnas senare. Något vi också fått se många prov på det senaste året. Ovana vid att umgås med människor från andra kulturer har hos många lett till omotiverad eller överdriven rädsla och misstänksamhet – som ibland slagit över i de mest fantasifulla konspirationsteorier. Det finns de som på fullt allvar menat att dunkla krafter låter barn drunkna med flit för att vi ska manipuleras att tycka synd om dem som flyr från Syrien, när de i själva verket är hitskickade av IS för att ta över vårt land. För i så fall är ju deras rädsla rimlig – och problemet ligger utanför dem i stället för inne i deras egna huvuden. Det är ett sätt att slippa ta ansvar eller anstränga sig. För att berättiga rädslan söker de sedan efter fakta som bekräftar den snedvridna världsbilden och undviker sådan som motsäger den.

När vi saknar förmåga eller vilja att ifrågasätta våra egna idéer eller reaktioner kan den kognitiva dissonansen alltså göra konspirationsteorin till en lösning. I konceptet ingår ofta att alla invändningar bekräftar att konspirationen är verklig. Ifrågasättarna tillhör fienden och man bör inte låta sig luras. De därinne betraktar oss utanför ungefär som vi ser på dem. Hur kan de tro så galet?

Eva-Lotta Hultén, journalist och författare

Essän sändes första gången i maj 2016.

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
Östern bakom ögonlocken Igår kl 13:04(9:42 min)

I "Östern" tar den polske författaren Andrzej Stasiuk transsibiriska hela vägen till Kina för att försöka förstå den kommunistiska människan och sitt förflutna. Och kanske få syn på framtiden.

Egenintresset kan vara vår frälsning Ons 22 nov kl 13:04(10 min)

Hur lever man ett autentiskt liv? Sociologen Emma Engdahl om egenintresset som moralisk princip.

Jag raderar männen ur flickans telefon Tis 21 nov kl 13:04(11 min)

Är jag ett tomrum under lite tyg? Eller en människa? Jenny Teleman reflekterar över vad ett oönskat grepp om en liten flickas bröst egentligen betyder. Något som avgörs av de som står runtomkring. ‎

Öst och väst är ett kärlekspar Mån 20 nov kl 13:04(9:21 min)

Högerpopulister och religiösa extremister vill att vi lever i okunskap om att öst och väst är präglat av varandra. Men ibland går de inte ens att skilja åt, säger idéhistorikern Michael Azar.

Flera spektakulära fynd tyder på vida kulturella kontakter mellan vikingar och muslimer. Men vad visste de om varandra egentligen? Det funderar religionsvetaren Maths Bertell på.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".