Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Det man inte äter smakar bäst
Tis 21 feb kl 13:04
I Sverige följer fem av tio kvinnor och tre av tio män någon form av diet. Orsakerna är många, men Ulrika Kärnborg funderar på om det inte ytterst handlar om att vara människa.

Jag har magen full av rådjur, len potatispuré och nygjorda maränger. Den skvalpar av halvgammal Barolo med sin vassa eftersmak av blåsyra och ljummet mineralvatten.

Jag är mätt, proppmätt.

Ändå är det redan dags att igen. Den här gången gör vi oss redo för lunch, lunchbuffé med ett dussin rätter att välja mellan. Jag känner hur paniken långsamt sprider sig i kroppen. Jag har fått nog, det är för mycket. Måste säga nej, men hur.

Jag bestämmer mig för att samma dag meddela hotellets ledning att jag är laktovegeterian.

Nej, jag äter varken anka eller rostbiff. Inte heller några efterrätter.

Den som reser sig från en måltid är inte exakt samma som den som satte sig till bords, skriver journalisten Daniel Rydén i sin bok ”En fiende på tallriken. Därför vill vi inte äta allt”. På ett fundamentalt vis blir vi faktiskt vad vi äter. När våra kroppar processar vår föda förvandlas den till en del av oss, vilket kan vara en skrämmande upplevelse. Men människan vill inte vara ett djur, inte styras enbart av sin primitiva hunger. Ett sätt att skapa en känsla av kontroll är att vara mycket noggrann med vad man stoppar i munnen.

Detta har blivit extra viktigt i vår oroliga tid. Matvanor och kommunikation kring måltider i sociala medier har blivit livsstilsmarkören nummer ett. Att följa livsmedelsförbud och dieter har blivit ett sätt att tala om vem man är, men också en moralisk förpliktelse. Genom den ideologi som kallas hälsismen får vi itutat i oss att inte bara vår egen välfärd, utan hela samhällets, hänger på hur vi sköter oss. Hälsismen, säger medieforskaren Helena Sandberg vid Lunds universitet, har blivit en sorts religion. Den bygger på en idé om att resurserna i framtiden inte kommer att räcka till, att samhället inte kommer att kunna leva upp till våra förväntningar på vård och omsorg. Ansvaret för att man håller sig frisk vilar på individen. I gränslandet mellan teknologi och filosofi laborerar vår tid dessutom med föreställningar om odödlighet. Hela livet har för många västerlänningar förvandlats till en segdragen kamp för att undvika sjukdom och åldrande, och kungsvägen till god hälsa går bland annat genom kosten. Inte konstigt att vi nojar över vad vi äter.

Idag uppger sju av tio svenskar att de har matsmältningsbesvär och därför ändrar sina matvanor i hopp om att må bättre. Fem av tio kvinnor och tre av tio män följer någon form av diet. Var tionde svensk vill inte längre äta mjölksocker, lika många säger nej till kött, 6 procent äter glutenfritt och 7 procent undviker kolhydrater.

En som länge irriterat sig på folk som envist hävdar sin tro på påhittade allergier, inbillad överkänslighet och övernitiska kostråd, är Jeffrey Steingarten. Han är medarbetare på den amerikanska tidskriften Vogue och en av världens roligaste gastronomiska skribenter. I boken ”It must’ve been someting I ate” berättar han om sin tid som nybliven restaurangkritiker. Han upplevde det som sin plikt att befria sig själv och resten av mänskligheten, åtminstone de som läser Vogue, från matfobier.

Larver, råa maneter, aphjärnor och motbjudande söta indiska efterrätter – allt skulle ned. Hans tes är att allätare är mer toleranta och därför trevligare än de  selektiva snåljåparna. Ingen mänsklig kultur använder alla de födoämnen som finns i den närmaste omgivningen. Det är alltid något som betraktas som äckligt eller ohygieniskt. Men nu lever vi i globaliseringens tidevarv och för att utvecklas som människor och för ekologins skull, behöver vi lära oss att bli öppna för nya smaker. Många ser till exempel dagens matproduktion som ohållbar. År 2030 har jordens befolkning troligen ökat med 30 procent. Om vi lägger till klimatförändringar och energikriser, kan vi räkna med att det behövs både nya produktionssätt och tolerans för helt nya råvaror, för att nio miljarder människor ska kunna äta sig mätta.

Steingarten ligger i ständigt krig mot medierna och deras matlarm. Att profitera på konsumenternas osäkerhet är säkert lukrativt, men det är etiskt tvivelaktigt, menar han. Medierna överdriver forskningsresultat och fakta, och på så vis skapas en oro.

Antalet insjuknanden som beror på dålig och infekterad mat är till exempel bara hälften av det som tidigare rapporterats av amerikanska medier. Egentligen borde vi vara väldigt skeptiska mot matlarmen eftersom de ofta visat sig vara felaktiga. Till exempel vet vi nu att en stor del av de svenskar som tror att de är laktosintoleranta inte är det. Ändå har marknaden för laktosfria mejeriprodukter växt så att den är värd nästan två miljarder kronor om året. Affären, skriver journalisten Mats-Eric Nilsson i tidskriften Hunger, är lönsam därför att konsumenterna är beredda att betala mycket mer för de laktosfria alternativen. Då spelar det ingen roll att ursinniga läkare och forskare försöker föra ut budskapet om att intoleransen bara omfattar mellan tre och fem procent av befolkningen, att de flesta köper laktosfritt helt i onödan. För en ökande grupp konsumenter ligger det uppenbarligen något väldigt attraktivt i att skilja ut sig, att välja något annorlunda.

Vi människor älskar helt enkelt att hålla diet. Går man så långt tillbaka i tiden som till antiken, hittar man i Bibelns Tredje Mosebok, elfte kapitlet, en lista på vad israeliterna, Guds utvalda folk, inte fick äta. Även i dagens Sverige spelar olika typer av matrestriktioner en stor roll. Muslimer, hinduer, ortodoxa kristna, och många fler fastar till exempel regelbundet. Den kristna fastan är en viktig del av den svenska traditionen, även om den försvann redan under reformationen ur Svenska Kyrkans lära – vilket var synd.

För kanske är 2000-talets uppsjö av dieter, bara på webbsajten everydiet.org finns över 600 angivna, bara nödvändiga substitut för de förmoderna samhällenas stränga religiösa ritualer. Hur många finns det kvar som äter allt? Troligen allt färre. Det verkar finnas ett oerhört behov av definierande begränsningar i en alltmer förvirrande värld, oavsett om skälen är religiösa, medicinska, sociala eller politiska. Från början var fastorna ofta nödvändiga ur ett hushållningsperspektiv. Maten räckte helt enkelt inte för alla, hela året om. Senare tillkom religiösa eller etniska argument, matvanorna blev sätt att signalera tillhörighet och gemenskap. Men även när man skalat bort alla rationella skäl till att hålla diet, finns längtan efter att utse sina personliga fiender på tallriken, allt det där som du eller jag bara vägrar att stoppa i munnen, kvar.

Äter gör vi inte bara för att bli mätta.

Vi tycker nästan lika mycket om att låta bli att äta vissa saker. I försakelsen ligger en njutning, kanske den största.

Är det den som i slutänden gör oss till människor?

Ulrika Kärnborg, författare och kulturskribent

 

 

Litteratur- och artikeltips

Daniel Rydén, En fiende på tallriken. Därför vill vi inte äta allt, Historiska media (2017).

Jeffrey Steingarten, It must´ve been something I ate, Knopf (2002).

”Finska mjölktricket” av Mats-Eric Nilsson, Hunger #6 2015

”Fastan har fått en ny innebörd” av Karin Sörbring, Expressen 17/2 2012.

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS

Den traditionella synen på naturen är naiv och romantisk, menar ekofilosofer som förespråkar "svart ekologi". Författaren och kritikern Dan Jönsson utforskar idéerna och efterlyser hopp om räddning.

Sverige behöver vinterkräksjukan Igår kl 13:04(9:03 min)

Det var David Qviström som gav Sverige vinterkräksjuka – ja, ordet ”vinterkräksjuka” alltså, som han introducerade i svenskan. Här funderar han på varför vi skapar nya ord och förändrar språket.

Många drömmer om att skriva en roman men få gör det. Vad är hemligheten? Journalisten Anna Thulin har läst nya böcker om skrivande av yrkesförfattarna Stephen King och Haruki Murakami.

Ishiguro har barnets blick på världen Ons 06 dec kl 13:04(11 min)

Nobelpristagarens romanfigurer befinner sig ofta i ett mentalt mellanterritorium där de med barnets blick balanserar på gränsen mellan fantasi och verklighet, menar författaren Madeleine Hessérus.

Litteraturen torkar våra tårar Tis 05 dec kl 13:04(8:05 min)

Alla människor behöver tröst någon gång i livet. Men får att få tröst, behövs det väl någon som ger den till en? Bibliotekarien Elisabeth Skog funderar på om litteraturen kan vara denna någon.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".