Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här diskuteras de svenska och internationella strömningarna i kultur- och samhällsdebatt.
Ett avsnitt från OBS

Låt oss tala om arbetarklassens duktiga flickor

Mån 06 mar kl 13:04
Är den duktiga flickan en hjältinna eller en klassblind, individualistisk företeelse? Elin Grelsson Almestad nystar i en diskussion som kanske startar på fel plats.

”Testa dig själv – är du en prestationsprinsessa?”

Rubriken är en av många liknande från 2010 och åren som följde, år då diskussionen om duktiga, överpresterande kvinnor kulminerade. Med böcker som Jennie Sjögrens och Tinni Ernsjö Rappes ”Diagnos: duktig” och Katarina Pietrzaks ”Så ung! Och så duktig!” i frontlinjen diskuterades duktiga flickan-syndromet i alla typer av medier. Plötsligt skulle alla kvinnor komma ut som prestationsprinsessor med för höga krav på sig själva. Prestationsbaserad självkänsla blev ett modebegrepp och vi fick lära oss om skillnaden mellan självförtroende och äkta självkänsla. Överpresterande bettskenekvinnor med kontrollbehov, ätstörningar och vinnarskalle var ett samhällsproblem. På kvällstidningarnas kvinnoinriktade sidor, liksom i veckopressen, fanns självtester och råd om hur de duktiga flickorna skulle sänka kraven på sig själva och lära sig slappna av. Likaså ökade råden till föräldrar. ”Kalla inte era döttrar för duktiga!” löd varningarna till föräldrar som annars riskerade att uppfostra prestationsjagande stackars barn.

Sedan 2015 låter det dock annorlunda i den svenska debatten. Nu är den duktiga flickan ett ideal. Therese Bohman och Alice Teodorescu är två av de debattörer som omformulerat den problematiserade duktigheten till ett vapen. Genom det medvetna valet att vara duktig och skötsam, få höga betyg och skaffa sig en utbildning är klassresan möjlig. Birgitta Ohlssons bok ”Duktiga flickors revansch” utgår ifrån samma grundtes: att problematisera och rentav göra sig fånig över överpresterande kvinnor och duktiga flickor missar man kraften och beslutsamheten som finns i duktigheten. Boken är en stridsskrift för alla målmedvetna läshuvuden och plugghästar till flickor, liksom karriärbeslutsamma och välutbildade kvinnor. Den duktiga flickan är inte ett problem utan en feministisk förebild som krossar glastak.

Kritiken mot detta vurmande för duktiga flickor som klassresenärer och förebilder har varit lika idog: ”risken med den feminismen är att den slutar i ett förakt för dem som inte gör den där klassresan”, skrev Göran Greider i Aftonbladet där han recenserade Birgitta Ohlssons bok och i Göteborgs-Posten kommenterade Sara Abdollahi debatten såhär: ”Att vara kvinna är att vara ett politiskt och ekonomiskt subjekt. Vilket inte erkänns av den duktiga flicka som Bohman och Ohlsson omhuldar. Deras subjekt allierar sig istället med makten. Men faller så fort hennes sätt att vara duktig på avviker från duktiga-flicka-normen.”

Så är den duktiga flickan en hjältinna eller en klassblind, individualistisk företeelse? Kanske både och. Den duktiga kvinnan ska varken föraktas eller offerförklaras. Och visst pågår det fortfarande fnysningar och ojanden över karriärkvinnor och flickor med läshuvuden. Den kallhamrade kvinnan som vet vad hon vill står fortfarande i kontrast till den ömma, downshiftande modern som sätter barnen och de så kallade inre värdena i centrum snarare än sin egen ekonomiska, materiella och själsliga frihet. Att försöka uppnå ekonomisk trygghet eller göra karriär som arbetarklass betraktas fortfarande i vissas ögon som klassförräderi och skitdrömmar.

Här är egofeminismen, som Ohlsson kallar den, kanske en möjlig individuell strategi för att komma ur de snäva förväntningar som fortfarande finns på kvinnor, inte minst arbetarklassens döttrar. Men i ett samhälle som blir alltmer ojämlikt är hennes individuella kamp och seger heller inte svaret. Klassresenären är varken slutmålet i strävan efter ett rättvist samhälle eller beviset för att meritokratin har segrat.

I Lena Sohls avhandling ”Att veta sin klass – kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige” från 2014 diskuteras bland annat duktighetsbegreppet. Sohl visar, med hjälp av etnologen Lissie Åström, hur begreppet historiskt haft en klassöverskridande, könad karaktär. Duktiga flickor fanns i både högborgerliga miljöer, medelklass och arbetarklass. I arbetarklassen var det viktigt att klara sitt livsuppehälle och att skapa en självaktning och värdighet i sin klassposition. Det centrala var duktighet i hemmet, medan det för medelklassens döttrar var bildning och flitighet i studier som var det viktigaste.

Idéhistorikern och författaren Ronny Ambjörnsson har använt sig av begreppet skötsamhet för att visa på hur arbetarrörelsens kultur formades under det tidiga 1900-talet. Med lönearbetet som ideal var skötsamhet en viktig beståndsdel och innefattade både uppförande – såsom att komma i tid till jobbet – och att ha en hög arbetsmoral. Skötsamheten formade både rörelsen och arbetarna. Utifrån begreppet har kulturantropologen Lena Sawyer tagit upp duktigheten som en motsvarighet till den manligt klasskodade skötsamheten. I böcker som Elsa Beskows ”Duktiga Annika” och Astrid Lindgrens ”Kajsa Kavat” från mitten av 1900-talet är den duktiga flickan företagsam och hjälper till i hemmet och ordnar med de sysslor som behövs. Här är duktigheten ett önskvärt ideal, men också starkt kopplat till hem och de nära sysslorna.

Men när duktighet idag kopplas till klassresor uppåt och medelklasskvinnor är de duktiga arbetarklasskvinnorna påtagligt bortglömda. De får inte plats i hyllningarna av välklädda kvinnor som jonglerar karriär, barn och fritid. Frånvarande i debatten är de som med usla villkor och hård arbetsmiljö vårdar sjuka och äldre – präglade av hög arbetsmoral och flit – för att vid sidan av också vårda barn, åldrande föräldrar och andra anhöriga. De som städar de duktiga medelklasskvinnornas smutsiga toaletter när de sistnämnda är för upptagna med att avancera på företaget eller skolar medelklassmorsornas barn från tidig ålder i att upptäcka världen och sig själva. Det är inte egofeminism och det leder oftare till pensioner under EU:s fattigdomsgräns än en hög materiell standard, men de gör det med samma nitiskhet och höga krav på sig själva som flickan med läshuvud eller karriärkvinnan har. När medelklass-kvinnorna krossar glastak, står arbetarkvinnorna kvar och putsar deras fönster, men det är deras moral och flit som får samhället att fungera. Ett samhälle som skor sig billigt på deras överpresterande och engagemang. Här – i arbetarklassens för tidigt utslitna kroppar och dåliga arbetsvillkor – borde en riktig diskussion om kvinnors förväntade duktighet ta sin början.

Elin Grelsson Almestad, författare

 

Litteratur

Lena Sohl: Att veta sin klass. Kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige. Atlas Akademi, 2014.

Birgitta Ohlsson: Duktiga flickors revanch. Forum, 2017.

Jennie Sjögren och Tinni Ernsjö Rappe: Handbok för överambitiösa tjejer och alla andra som borde bry sig. Forum, 2012.

Katarina Pietrzak: Så ung! Och så duktig! Atlas, 2003

Ronny Ambjörnsson: Den skötsamme arbetaren. idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880-1930. Carlsson, 1988.

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
Tor 20 apr kl 13:04(9:35 min)
Ons 19 apr kl 13:04(11 min)
Tis 18 apr kl 13:04(7:37 min)
Tor 13 apr kl 13:04(10 min)
Ons 12 apr kl 13:04(10 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min spellista".