Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.
Ett avsnitt från Utrikeskrönikan
IS och alla dessa åskådare: Ekots Johan-Mathias Sommarström i Stockholm
Fre 17 mar kl 10:00
Utrikeskrönikan 17 mars med Johan-Mathias Sommarström.

Stockholm fredag.

De första vårblommorna har redan kommit. Kontrasten är enorm. Sitter och lapar i mig sol, det är vårkyla, men fridfullt och skönt.

Tänker tillbaka på alla besök i Mosul. Tänker på alla brott som begåtts av IS terrorister där, brott som många gånger är så fruktansvärda att de är svåra att riktigt ta in.

Hur kunde det ske?

Hur kunde det få ske?

Kommer ihåg när jag gick in på en idrottsanläggning, nu sönderbombad. Människor gick snabbt förbi på gatan, tittade rakt fram eller åt andra hållet. Som om de ville glömma vad som hänt där.

Hur många hundra människor IS dödat inne på just den idrottsanläggningen vet ingen, men spåren finns kvar än. Där halshöggs människor inför publik, andra brändes till döds i burar.

Bödlarna, eller mördarna, alltid iklädda säckiga kläder. Maskerade. Filmer spelades in, propaganda för en sekt.

Efteråt hängdes kropparna upp i stolpar utanför, så att alla kunde se.

Skyltar med deras påstådda brott spikades fast i deras bröstkorgar.

Jag förstår att människor skyndar förbi den här platsen.

Alla utom några pojkar. De är bara åtta år, en röker, de leker där.

Den rökande pojken berättar att hans pappa är död, hans mamma och syster dödades av IS.

Nu är han ensam, fördriver dagarna på den gamla idrottsarenan.Tas hjälpligt omhand av grannar.

Jag undrar hur det kunde bli såhär.

Nästan alla jag pratat med visar sin avsky, sitt hat mot IS. Men faktum är att många välkomnade dem i början.

Yazidier, kristna och kurder vittnar om hur grannar, som de levt med under hela livet, plötsligt vände sig emot dem, berättade för IS att här bor en kristen, här bor en kurd.

I början delade IS ut pengar, försåg familjer med mat. Lovade rikedomar och att allt skulle bli bra.

Många tyckte att IS var en befrielse från en regering man såg som förtryckare. IS hyllades av många när de kom till Mosul.

Alléerna kantades av människor som välkomnade deras konvojer och parader.

"Vi förstod ju inte", säger dem man pratar med.

"De lovade ju att allt skulle bli bra"

Hur de nu kunde tro det när IS fördrivit tusentals människor och dokumenterat både torterat, våldtagit och mördat.

Men ganska snart förstod de flesta vad IS egentligen var. När de förbjöd allt, när människor straffades för struntbrott. När IS började stjäla. När människor fick det sämre, medan IS levde som kungar.

Människor började i smyg samarbeta med den irakiska armén, gav information om IS, om deras ledare, deras vapenfabriker och deras fängelser.

Några avslöjades. De straffades med döden. Några lever där fortfarande och försöker undvika döden.

Men jag ställer ändå frågan, hur kunde så många bara passivt se på. Alla dessa åskådare vid IS avrättningar, vilken skuld har de? Kände de sympatier, eller deltog de av rädsla?

Och kommer de som flydde någonsin att kunna förlåta dem som stannade kvar och grannarna som pekade ut dem för IS.

För även om IS snart drivs ut ur Mosul är det en lång väg kvar till försoning.

Det är sådant man kan tänka på när man tittar ut över en kämpande gräsmatta på en svensk villatomt en fredag i mitten av mars.

Programmet tillhör kategorin: Samhälle
Alla avsnitt från programmet Utrikeskrönikan
Utrikeskrönikan
Fre 18 aug kl 10:00(3:27 min)
Utrikeskrönikan
Tor 17 aug kl 10:00(3:44 min)
Utrikeskrönikan
Ons 16 aug kl 10:00(3:23 min)
Utrikeskrönikan
Tis 15 aug kl 10:00(2:59 min)
Utrikeskrönikan
Mån 14 aug kl 10:00(3:52 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".