Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
När myllan blev höglitteratur
Tis 21 mar kl 13:04
Öppnar hedgefonden perspektiven mot de stora frågorna om livet och döden? Johan Gabriel Oxenstiernas lantbrukspoem ”Skördarne” från 1796 får Erik Andersson att undra över dagens diktande överklass.

Vad gör överklassens barn? Man vill gärna tro att de skyndar sig hem från läroverket och skriver hyllningsdikter till fädernas hedgefonder, gärna på sexfotad jambisk vers med omväxlande manliga och kvinnliga rim. Kanske cirkulerar sådan poesi i Stureplanskretsar, fjärran från populasens pocketböcker, men jag undrar ändå. Finns det något i hedgefonden som öppnar perspektiven mot de stora frågorna, mot livet och döden och den eviga återkomsten?

Det var enklare förr, när överklassen fick en sund uppfostran på något gods någonstans. Man levde nära naturen och hade god insyn i jordbruksarbetet. En enkel sak som att solen går upp på morgonen blev för den unge ädlingen en stark upplevelse: det var samma sol som värmde vårt land varje vår och såg till så att kornet grodde på åkern, och det var samma sol som en gång gick upp över världshaven och skapade det första livet på jorden.

Du kom, blev sedd, gav liv, och vintern flydde dig.
En outsläcklig dag för Norden tände sig.

Som en Caesar bland himlakropparna infinner sig solen, och poeten passar på att bestämma latituden för sin dikt: när solen väl kommer till oss lyser hon mer intensivt och länge än på andra breddgrader. Poeten i fråga är Johan Gabriel Oxenstierna, och diktverket är ”Skördarne” från 1796. Nu har den kommit i en vällustigt grå utgåva från Svenska Akademien på bokförlaget Atlantis.

Det skall sägas att Oxenstierna inte själv drev något jordbruk, och den stora sången till landsbygden var inte något självklart ens i hans tid. Han försökte slå sig fram i huvudstaden men blev, enligt Nordisk Familjebok, ”innerligt led vid den försumpning, hvari det politiska lifvet råkat”. Det är en något summarisk formulering. Oxenstierna tillbringade många år i kretsen kring Gustav III utan att kunna råda bot på försumpningen med politiska medel. Han blev dock utsedd till att ingå i den första omgången med ledamöter i Svenska Akademien, och där passade han kanhända bättre. Akademien utlyste 1786 en pristävling med ett ämne som man fått från kungen: ”Svenska bergverkens upphöjande”. Inget av de bidrag som kom in ansågs höja bergverken tillfredsställande. Akademiledamöterna fick dra lott om vem som med sin diktarpenna skulle rädda situationen. Lotten föll på Kellgren. Kellgren vägrade.

Skulle Oxenstierna ha vägrat? Troligen inte, tänker jag. När han drog sig tillbaka från det politiska spelet till sin fädernegård i Sörmland fanns reformviljan kvar hos honom, liksom viljan att göra något ordentligt med sin litterära begåvning. Vore det möjligt, måste han ha frågat sig, att nå förändringar med litterära medel? Eller tänkte han tvärtom: vore det möjligt att åstadkomma ett litterärt storverk med hjälp av tidens mest angelägna frågor?

Hur radikal Oxenstierna var har jag litet svårt att bedöma. En sak som fortfarande imponerar är när han tjugo år gammal åkte genom Skåne och önskade sig 100 000 invandrare som kunde hjälpa till att bruka jorden ordentligt. Missväxtår hade uppträtt regelbundet under hela 1700-talet, och medan missväxt för oss har kommit att innebära att det blir litet ont om sallad ett tag, så innebar det på 1700-talet att folket svalt och dog.

Oxenstierna hade många idéer. Försumpningen kunde han nu råda bot på rent konkret genom att dika ut torvmossarna. Han ville ha en bredare odling, fler grödor — varför inte pröva nya sorter som bovete? Men jordbruket var inte hans egentliga ämne, utan inställningen till jordbruket. Han var inte ensam om att vilja göra något åt den. En av hans jämnåriga, kritikern och översättaren Gustaf Regnér, skrev så här:

Det är nödigt, at vi ofta återgå til Naturen: vi blifver vanartade barn, ju mera vi afvike från denna ömma moder. Denna afvikning föder förakt för landsbygden, des invånare och seder, föraktet föder känslolöshet, känslolösheten förtryck …

Om tillståndet i det svenska jordbruket var kritiskt så kunde man ju inte ha en överklass som föraktade landsbygden och förtryckte bönderna. Därför lade Oxenstierna all sin kraft i ”Skördarne” för att höja naturen och lantbruket: han mobiliserade skyterna, ett centralasiatiskt ryttarfolk som han gjorde till jämlikhetsivrare och tillika våra förfäder; han anropade alla sagokungar från Oden och framåt och blandade dem med gudar och gudinnor från den antika världen; han sjöng merkantilismens lov, när den var klok och rättvis och fördelade håvorna jämnt över jorden; han gladdes åt kolonialismen men varnade för slavhandeln; han ställde det nedbrytande kriget mot jordbrukets växande kraft; och han såg tydligt att det var i slotten som girigheten bodde, medan hyddan var hemvist för dygden.

Bland rubrikerna till ”Skördarnes” åttonde sång står det: ”Egendomsherrars omsorg bör bereda deras underhavandes välstånd, och arbeta för det nyttiga, innan de lämna sig åt omtanken av det prydliga.” En och annan teaterkung borde ta åt sig av det. Först sköta jobbet. Sedan ägna sig åt sådana nöjen som kommer folket till del: ”Du föder nu det folk vars arbete du länar.” Herrarna lånar folkets arbete och skall sedan betala tillbaka.

”Skördarne” har också en form som är radikal. I litteraturen, liksom i politiken, ansågs landsbygd och natur vara en låg genre. Oxenstierna brassar ändå på med 3 500 versrader, fördelade på nio sånger. Så många alexandriner på en gång krävde egentligen ett högt ämne, ett epos. Den som vill förstå hur ”Skördarne” kunde bli ”georgikens definitiva monument i den svenska litteraturen” får jag hänvisa till Alfred Sjödins avhandling ”Landets SångGudinna”. Den är mycket välskriven och reder inte bara ut vilka genrer som sammanstrålar i ”Skördarne”, allt från Vergilius ”Georgica” till de lantkväden som skrevs av Oxenstiernas egen morbror, utan också vad som händer när genrerna möts.

Det är också Alfred Sjödin som står för ordförklaringar och textredigering i den nya utgåvan av ”Skördarne”. Textredigeringen följer Akademiens principer, vilket innebär att modern stavning används för att öka läsbarheten, utom i vissa fall då man har behållit äldre ordformer för att få mera tidsfärg och slippa förstöra rytmen i versen. Båda dessa ambitioner är lätta att sympatisera med, men det är också lätt att förstå att den arma texten omöjligen kan uppfylla alla önskningar på en gång.

Om det är svårt för en obildad nutidsmänniska att läsa ordet ”leva” när det stavas med -fv-, är det då inte lika svårt att läsa ”åkren” istället för ”åkern”? Och varför står det ändå ”åkern” några rader längre ner?

Jag jämför med de utdrag som finns i fembandsverket ”Svensk litteratur”. Där berömmer man sig av att inte ha ändrat något i 1796 års utgåva. Ändå saknas de versaler på viktiga substantiv som finns med i Akademiens utgåva, och som jag, med tanke på de snåriga syftningarna, lärde mig att uppskatta. Och när det står ”månen” i ”Svensk litteratur” så står det ”Månan” hos Akademien.

Jag menar att det är omöjligt att modernisera äldre texter. Sluta med det. Försök ge ut dem precis som de är, det är svårt nog.

Vad man däremot kan göra är att låta översätta den äldre litteraturen. Det är så man gör med språk som den läsande allmänheten inte förväntas förstå: man översätter. Att återge en äldre svenska är inte en redaktionell uppgift, utan en konstnärlig utmaning.

Erik Andersson, författare och översättare

 

Litteratur

Johan Gabriel Oxenstierna: ”Skördarne” och ”Dagens stunder”, Urval och introduktion av Horace Engdahl. Textredigering, kommentarer och ordförklaringar av Alfred Sjödin. Svenska akademiens serie Svenska klassiker, Atlantis förlag, 2016.

Alfred Sjödin: Landets sånggudinna – Johan Gabriel Oxenstierna och naturdiktens genrer. Makadam förlag, 2014.

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
OBS
Igår kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 19 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Mån 18 sep kl 13:04(9:58 min)
OBS
Tor 14 sep kl 13:04(10 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".