Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Reseskildringens död
Tor 23 mar kl 13:04
En gång i tiden var reseskildringar en betydande litterär genre. Fortfarande finns i många länder speciella avdelningar i bokhandlarna för reselitteratur men i Sverige tycks den dö ut.

Att reseskildringen är en genre med problem syns i min egen boksamling. Inte för att jag har så oerhört många böcker om resor – men hur skall de sorteras? Högst upp i arbetsrummets bokhylla står guideböckerna som ger praktiska upplysningar: namn, adresser, telefonnummer. Men faktiskt kan författarna till dessa böcker också sväva ut, det gäller till exempel de förträffliga Guida d’Italia som Touring Club Italiano har givit ut. Böcker i vilka man märker de anonyma skribenternas vilja att berätta en historia.

De här böckerna borde nog stå på en hylla lite längre ned där jag har samlat reseskildringar i vilka texten är viktigare än hårdfakta. Här finns Sven Auréns Mitt fönster i Paris som utkom första gången 1949, en bok som inte ger mig användbara praktiska upplysningar men väl en tydlig bild av en stad. Och här finns förstås den förfarne Bruce Chatwins böcker.

Men är egentligen Chatwins böcker reseskildringar? Visst, de berättar om platser han for till och människor han mötte – men de skulle ju lika gärna kunna sorteras som essäer, intervjuer eller noveller – de är tankeböcker, försök att foga samman intryck med kunskap. Och var ska jag ställa författaren och konstkritikern John Bergers romanserie från en liten alpby, böcker som också kan läsas som reportage. Jag sätter dem på en tredje hylla i vardagsrummet där jag tänker mig ha mer utflippade reseskildringar– men det fungerar inte. För var ska jag placera Claudio Magris Donaubok – är det historia eller reseskildring? Nej, berättelser om resor är en omöjlig genre. Jag vet inte ens var jag ska sätta den reseskildring jag själv skrivit.

Nästan alla författare jag nämnt är döda. Skildringen av främmande platser tycks alltså höra hemma i det förflutna. Ändå lever genren vidare. ”För den som reser är världen vacker”, hävdar Per J Andersson i en bok som kretsar kring konsten att skriva om resor.

Den engelskspråkiga tidskriften Grantas vinternummer ägnas också åt reseskildringar, både nya sådana och analyser av genrens kris. Och oavsiktligt tycks Granta bekräfta krisen, här finns inte många nyskapande texter. Sedan 80-talet – the me-decade då resejournalistiken tog ny fart tillsammans med new journalism har reseskildraren satt in sig själv i berättelsen. De flesta gör som David Flusfeder i Granta: han berättar om en resa från New Jersey till Kalifornien, en resa i faderns och vinylskivornas fotspår. OK, det fungerar – men barndomsgreppet är använt för ofta för jag ska minnas texten.

Faktiskt är nästan alla skribenterna i Granta, oavsett var de kommer från, ivriga att berätta om sin barndom. Ju mer okänd miljön är för mig, desto ivrigare läser jag. Men nyskapande är det inte.

Texterna är traditionella, men läsvanorna nya. Reseskribenten reser, den som läser vad resenären varit med om stannar hemma. Skillnaden är viktig. Många reseskildrare har ryckt till när de läst matematikern och filosofen Blaise Pascals ord om att människans problem kommer ur hennes oförmåga att sitta stilla i ett rum.

Men något har ändrats. Numera har den stillasittande via internet världen i sitt rum. Tystanden brusar. Kanske reseskildringens kris bero på att relationen läsare - författare förändrats medan formen stelnat?

För när jag sitter i min läsfåtölj har jag det visserligen bekvämt men måhända också en smula långtråkigt. Samma böcker i hyllorna som stod där igår. Samma stol. Jag vill bli förflyttad. Men texten får inte fåtöljen att lyfta. Trååååkigt som en regnig lovdag. Undrar just vad som visas på TV?

Men först tittar jag i resejournalisten Per J Anderssons bok "För den som rese är världen vacker". Författaren började som backpacker, det vill säga en ung resenär som bor på billiga vandrarhem tillsammans med andra backpackers och sålunda kommer i kontakt med människor och samhällsförhållanden som skiljer sig från vad resenären kan se hemma. Det finns naturligtvis en social dimension i detta och det bor nog en världsförbättrare i Per J Andersson. Lite grand liknar perspektivet det en generation av svenska dokumentärfotografer använde när de reste till Långtbortistan och kom hem med bilder ägnade att väcka upprördhet över sakernas tillstånd hos oss som stannade hemma.

Numera dominerar en annan sorts fotografi. Istället för att fotografera fattiga människor vänds kameran mot exotiska djur. Naturfilmare använder flygande kameror, pyttesmåkameror fästa direkt på djuren, kameror i jorden, i havet – ja överallt kan kameror placeras och genom dessa reser vi.

Vad ska författarna konkurrera med? I en värld av internet, global television och massor med resenärer som far till fjärran platser måste den som skriver en reseberättelse berätta om något annat än om platsen. Något mer. Men vad?

Inte ens Bruce Chatwins böcker ger svaret. Chatwin förblir en fixstjärna på reseskildringens mörknande himmel. Hans balans mellan författarjaget och de han möter är närmast perfekt. Han ställer sig inte framför sitt motiv, hans berättarjag skymmer inte.

Men det är mer än 20 år sedan Charwin dog. Ska reseskildringen överleva tror jag den måste svika sin tradition och berätta om idéer mer än om platser – dem har vi ju redan sett på TV.

Alain de Botton är min favoritsvikare. Hans bok "Om konsten att resa" kom i början av detta millenium. Då var de Botton redan omtalad för sin lärda lätthet, en lättsinnig post post-modernist som lät ironiska citationstecken omge allt han skrev.  Så när han lät meddela att han skulle vara guide på charterresor var intresset stort. Deltagarna äntrade turistbussen – och hamnade på flygplatsen. Och där, bland människor som verkligen skulle ge sig av, talade de Botton om resor och resande.

Det var en perfekt kombination mellan att resa och att inte resa, mellan att agera och reflektera.

Måste då reseskildraren dekonstruera genren för att hålla liv i den?

Nja, man kan ju förstås göra tvärtom. Ta det enkelt. Den spanske författaren Enrique Vila-Matas senaste roman handlar om hur han för ett par år sedan blev inbjuden till Documenta, den stora konstutställningen i Kassel. Hans uppdrag är absurt, att varje dag sitta på en obemärkt restaurang och skriva, han skall alltså vara en slags levande installation. Men boken berättar framförallt om hur han fylls av entusiasm över vad han ser. Vila-Matas skriver om idéburen nutidskonst med naiv rakhet, som vore Kassel den första främmande stad han besökte. Han kan i likhet med Per J Andersson säga att ”för den som reser är världen vacker”.

Återstår bara att få läsaren att tycka detsamma.

 I Grantas sista text, bara en halvsida lång, säger Tara Bergin att allt skrivande är en reseskildring: ”Writing is being a tourist on your own street”.

Det finns alltså med nödvändighet något tillbakablickande i reseskildringar. Men det bästa i Grantas nummer, det jag verkligen kommer att minnas är en serie fotografier av den belgiske fotografen Carl de Keyzer som leker med tanken på att en syndaflod fått Europas befolkning att fly upp i bergstopparna. Här finns resenärer i miljöer som både är äkta och kitsch. På en bild ser jag en liten flicka som står vid en glasvägg och tittar ut mot den märkliga värld som är vår.

 I den bilden finns reseskildringens framtid.

Mikael Timm

 

Böcker som tas upp i programmet:                        

Per J Andersson: För den som reser är världen vacker

Sven Aurén: Mitt fönster i Paris

John Berger: Europa-trilogin: Gräs och rötter, En gång i Europa och Syren och Flag

Alain de Botton: Om konsten att resa och A week at the Airport

Bruce Chatwin: Rastlöshetens anatomi och Vad gör jag här?

Claudio Magris: Donau

Enrique Vila-Matas: Utan logik i Kassel

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
Tor 29 jun kl 13:04(10 min)
OBS
Ons 28 jun kl 13:04(9:22 min)
OBS
Mån 26 jun kl 13:04(10 min)
OBS
Tor 22 jun kl 13:04(9:03 min)
OBS
Ons 21 jun kl 13:04(8:59 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".